Ju mer vi läser om bostadspolitiken desto mer komplicerad framstår den. I veckans krönika använder Simon Imner, Samhällsplanerare och bostadsanalytiker på Tyréns, en teori av den grekiske matematikern och filosofen Zenon för att förklara den oförklarliga bostadspolitiken.
Det är snart sju år sedan jag först engagerade mig i bostadsfrågan. Gång på gång har jag trott mig inneha en samlad uppfattning av de historiska händelser som lett fram till dagens hopplösa situation av bostadspolitisk formlöshet. Gång på gång har min verklighetsuppfattning brutits ned då jag närmre studerat vilka beståndsdelar som byggt upp den, för att med ny förståelse byggas upp igen.
Zenon från Elea levde för omkring 2 400 år sedan. Han utarbetade en samling logiska tankeresonemang, så kallade rörelseparadoxer, som bygger på idéer om hur ett objekts rörelse är omöjligt och att vår uppfattning av verkligheten är en illusion. I fabelform har du säkert hört talas om Zenons mest kända paradox, den om kapplöpningen mellan haren och sköldpaddan. En annan omdiskuterad tankeknut är den som brukar kallas för Zenons pil. Första gången jag hörde talas om den berömda pilen var i radioprogrammet Allvarligt talat, där författaren Lena Andersson använde sig av allegorin för att resonera kring hur vi människor, trots påbud om att leva mer i nuet, ändå har så svårt att definiera exakt vad nuet är och hur länge det egentligen varar.
Enligt berättelsen stod Zenon på en kulle och övade pilbågsskytte mot en måltavla när hans lärjunge promenerande förbi. De två hamnade i en intensiv diskussion om hur pilen i sin flykt från bågen och mot sitt mål kan förhålla sig till sin egen bana. Är pilen stillastående eller i rörelse? Utan att ägna frågan någon närmre eftertanke landar nog de flesta av oss i att pilen uppenbart befinner sig i rörelse.
Vad Zenon försökte förklara för sin lärjunge var att ett objekts rörelse från punkt A till punkt B är logiskt omöjlig. Om pilen är i rörelse måste det innebära att den befinner sig på fler än en punkt av sin bana vid varje givet ögonblick. Om pilen i sin bana endast befinner sig på en punkt åt gången är det obegripligt hur den kan sägas röra på sig. Med andra ord: en pil som skjuts iväg befinner sig vid varje ögonblick av sin rörelse fixerat i ett bestämt läge och kan därmed inte vara i rörelse. Tiden är bra märklig, eller hur?
När vi ändå kommit in lite på hur absurd vår uppfattning av tid egentligen är, låt oss låtsas att lärjungen plockar fram en kamera från framtiden för att med stativ fotografera pilens rörelse från båge till måltavla. I hopp om att motbevisa sin mentor fotar lärjungen pilens färd från punkt A till punkt B med tjugofyra bilder per sekund. När bilderna senare framkallas syns det att pilen mycket riktigt inte befinner sig i rörelse.
Tiden går alltid att bryta ned. Tidsenhet per tidsenhet. Lite till och lite till i all oändlighet. Ju mer vi studerar det oändliga antalet bilder var för sig, desto svårare blir det att med logiska resonemang förklara hur pilen kan röra sig över huvud taget. Detsamma gäller när vi ska försöka förstå oss på bostadspolitikens historia, från punkt A till punkt B.
Pilen rör sig mot sitt mål: hela befolkningen ska beredas sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet till skäliga kostnader. Vi ser berättelsen om bostadspolitikens rörelse över tid de senaste hundra åren: penseln målar med breda drag upp de politiska åtgärderna, de punkter mellan A och B som bygger upp historien om folkhemmet, barnrikehus, standardhöjningar, hyresreglering, miljonprogram, om kreditmarknadens avreglering och omreglering. Plötsligt lägger vi märke till den enorma detaljrikedomen i dessa penseldrag. Vi bryter ned varje punkt vi ser till ännu mindre punkter. Punkt per punkt. Lite till och lite till i all oändlighet. När varje pil studeras var för sig går det att se att bostadspolitik sällan är just bostadspolitik. Beståndsdelarna är något annat. Bostadspolitik är ekonomipolitik, social- och familjepolitik, EU-politik, sysselsättningspolitik, miljö- och klimatpolitik, energipolitik, arbetsmarknadspolitik, ideologier, principer. Den är relationen mellan individen och det allmänna. Bostadspolitik är allt utom just bostadspolitik.
Ju mer vi bryter ned den komplexa bostadsfrågan, desto mer behöver vi ta till oss för att kunna förstå den på nytt. Vi behöver se helheten för att se detaljerna. Vi behöver se detaljerna för att se helheten med nya ögon. Politiken spänner sin båge. 250 000 nya bostäder fram till 2020! Det är bara att bygga! Visst låter det logiskt. Men när vad som vid en första anblick ser ut att vara en självklar rörelse från punkt A till punkt B monteras ned för att granskas i detalj blir det allt lättare att förstå hur lätt det är för pilen att missa sitt mål. Bostadspolitik är svårare än någonsin. Den är både logisk och ologisk. Både stilla och i rörelse. Därför är det viktigare än någonsin att vi har politiker som kan inse detta.