Bristfällig problemanalys. Missriktade förslag. Otillräckligt lärande från grannländerna.
Veidekke sågar i sitt remissvar Delegationen för Arbetslivskriminalitets slutbetänkande.
I våras lämnade Delegationen för Arbetslivskriminalitet sitt slutbetänkande efter tre års arbete.
Förslagen från delegationen i stora drag:
- En ny lag om rätt till lön för arbetstagare med arbetstillstånd. Syftet är att motverka skuggkontrakt (när uppgörelser mellan arbetstagaren och arbetsgivare inte stämmer överens med uppgifterna som lämnas till myndigheter).
- En sanktionsavgift mot arbetsgivaren när en utlännings arbetstillstånd återkallas eller inte förlängs på grund av brister i tillämpningen av de anställningsvillkor som arbetstillståndet bygger på. (Tidigare har konsekvenserna bara drabbat arbetstagaren som fått lämna landet.)
– Tillsammans bör de här två förslagen få väsentliga effekter, försvåra för oseriösa aktörer och därmed gynna de seriösa, sa delegationens ordförande Ola Pettersson när förslagen presenterades.
- Stärkta möjligheter för irreguljära migranter – ”papperslösa” – att få ut lön. DO föreslås nu få föra de här personernas talan och de ska få tidsbegränsade uppehållstillstånd för att hävda sin rätt.
- Privata aktörers möjlighet till kontroll av företag förbättras, genom att de lättare ska kunna ta del av uppgifter från olika myndigheter.
Delegationens ordförande Ola Pettersson intervjuades i samband med detta i Bopolpodden, lyssna gärna här. Redan här var Bostadspolitik.se:s och Veidekkes Lennart Weiss kritisk (och även Ola Pettersson medgav att det fanns mer att göra).
På måndagen gick remisstiden ut för slutbetänkandet ut och kritiken från Veidekke är nu väldigt hård. Bolaget menar att slutbetänkandet präglas av:
# Bristfällig problemanalys.
Utredningen utgår från att arbetslivskriminalitet främst handlar om papperslösa och personer utan tillstånd. Veidekke framhåller istället att problemet i byggbranschen i huvudsak gäller utländsk icke fackansluten arbetskraft som visserligen har rätt att arbeta, men som systematiskt utnyttjas genom fusk med löner, sociala avgifter och arbetstider.
# Svag analys av myndigheternas ineffektiva arbetssätt och felaktiga organisering.
Veidekke menar att problemet främst gäller utländsk arbetskraft som systematiskt utnyttjas, och att myndigheterna saknar både kompetens och mandat för att agera effektivt. Där delegationen vill stärka samordningen inom nuvarande struktur, vill Veidekke se en ny organisation eller att Skatteverket tar över mer ansvar.
# Underlåtelse att diskutera arbetsmarknadsparternas roll och ansvar.
Veidekke kritiserar att delegationen inte tillräckligt diskuterar arbetsmarknadsparternas ansvar. Den svenska modellen bygger på att facken ska kontrollera villkoren, men det fungerar dåligt när mycket av fusket rör utländsk arbetskraft som inte är fackligt organiserad. Veidekke menar också att utredningen inte tar upp hur det resurskrävande kontrollarbetet ska finansieras eller att många fackförbund saknar rätt kompetens.
# Flera missriktade förslag.
Veidekke anser till exempel att DO saknar rätt kompetens för att ansvara för papperslösas situation, BRÅ har varken erfarenhet eller inflytande i frågor om arbetslivskriminalitet och Bolagsverket är olämpligt för registerkontroller. Dessa uppgifter bör enligt Veidekke i stället hanteras av specialiserade myndigheter som har rätt kunskap och mandat.
# Otillräckligt lärande av Finland och Norge.
Veidekke menar att Finland och Norge arbetar mer proaktivt, med starkare myndighetssamverkan, tydligare ansvarsfördelning och effektiva kontrollsystem. De har också infört lösningar som skattekort, beställaransvar och begränsningar av underleverantörskedjor. Enligt Veidekke missar Sverige därmed möjligheten att ta efter beprövade och fungerande modeller.
Veidekke skriver i en sammanfattning:
”Som framgått av Veidekkes remissvar speglar delegationens slutbetänkande varken arbetslivskriminalitetens verkliga omfattning eller komplexitet. Förslagen präglas av fragmentariska åtgärder, otillräcklig analys av myndigheternas bristande effektivitet, och en ovilja att diskutera parternas ansvar för utländsk arbetskraft som inte är fackligt organiserad.”
Slutbetänkandet innehåller förslag som måste anses missriktade. Särskilt allvarligt är att delegationen inte tagit tillfället i akt att dra lärdom från länder som Norge och Finland, som på flera punkter visar hur man kan växla över från en reaktiv till en proaktiv strategi, baserad på förebyggande åtgärder.
På övergripande nivå krävs förändringar av såväl organisation som arbetssätt. Antingen bör en ny specialiserad myndighet för arbetslivskriminalitet inrättas eller så bör myndigheter som besitter kompetens inom ekonomisk brottslighet tilldelas en överordnad roll. Arbetssättet bör följa den finska modellen för ”fenomenbaserad offentlig förvaltning”. Ytterst krävs en stark och effektiv samverkan mellan statliga myndigheter, mellan arbetsmarknadens parter, i samverkan med ett nytt fristående forskningsorgan.”
Ett 40-tal remissvar har än så länge publicerats på regeringen.se. Här publiceras dock bara remissvar från de som ombetts att svara. Veidekke tillhörde inte de 123 olika aktörer som varit officiella remissinstanser. Inga byggbolag alls finns på den listan.