Höga inträdeströsklar och växande klyftor gör att många unga och resurssvaga hushåll stängs ute från den ägda delen av bostadsmarknaden.
En ny masteruppsats visar att nya boköpsmodeller som hyrköp och delägande kan vara en del av lösningen, men att otydlig styrning och institutionella hinder hittills bromsat utvecklingen.
– Jag hoppas att uppsatsen kan leda till att någon vågar ta initiativ, och att politikerna ser över lagstiftningen, säger Umüd Agali, som skrivit uppsatsen, till Bostadspolitik.se.
Bostadsmarknaden i Sveriges storstadsregioner präglas av höga inträdeströsklar och växande ojämlikhet. Särskilt unga och hushåll med begränsade resurser stängs i dag ute från möjligheten att äga sitt boende. Det menar Umüd Agali som i en ny masteruppsats vid Samhällsvetenskapliga fakulteten, Kulturgeografiska institutionen, på Uppsala universitet undersöker hur stat, kommuner och byggherrar förstår och arbetar med alternativa boköpsmodeller som hyrköp och delägande, och varför implementeringen hittills går långsamt.
Studien, som bygger på intervjuer med representanter från såväl kommuner och byggaktörer som analys av statliga utredningar, presenterades under Frihamnsdagarna i Göteborg. Och resultaten visar att det finns en bred samsyn om att bostadsmarknaden inte fungerar i dag:
– Det finns en bred enighet om att stora grupper exkluderas i dag, däremot råder det olika uppfattningar om orsaker och lösningar, säger Umüd Agali.
Kunskapsbrist hos kommuner och konsumenter
Kommunerna är i grunden positiva till nya boköpsmodeller men efterfrågar tydligare statligt stöd och lagstiftning. Byggaktörerna pekar på osäker politisk styrning och oklara riktlinjer som hinder, samtidigt som de i många fall delar kommunernas långsiktiga mål. På statlig nivå finns en vilja att lagreglera och skapa bättre samordning, men trögheten i institutioner och gamla strukturer gör att nya modeller fastnar på vägen.
Ett återkommande tema i uppsatsen är kunskapsbristen, både bland tjänstemän och hos konsumenter, vilket ytterligare försvårar etableringen av nya modeller.
– Byggherrarna menar att kunskapsbristen leder till att man även i uppföljande möten med både kommun och konsument ofta måste börja om från början flera gånger, för att kunskapen vid bordet är så begränsad, säger Umüd Agali till Bostadspolitik.se.
Den nuvarande styrningsformen, där ansvar och roller ofta är otydliga, leder till att initiativ blir kortlivade och fragmenterade. Slutsatsen är att governance i dag snarare fungerar som ett löfte än som ett system som förmår leverera. För att hyrköp, delägande och andra boköpsmodeller ska kunna bidra till ett mer inkluderande ägande krävs ökad samverkan, tydligare ansvarsfördelning och en starkare institutionell grund.
Efterlyser lagändring
Mot bakgrund av resultaten i uppsatsen har Umüd Agali tagit fram ett antal förslag på hur nya boköpsmodeller ska kunna implementeras i större skala i praktiken. En viktig punkt är lagstiftningen.
– Staten behöver se över lagstiftningen och reglera alternativa boköpsmodeller. Utan rättslig förankring kommer de inte att bli ett reellt alternativ för bredare grupper, säger Umüd Agali.
Han pekar också på vikten av att kommunerna får bättre förutsättningar, och bättre samverkan mellan samtliga aktörer:
– Ge kommuner verktyg, resurser och metodstöd för att arbeta strategiskt med socialt hållbar bostadsförsörjning. Annars blir det punktinsatser som aldrig får genomslag.
För att skapa legitimitet och lärande i praktiken föreslås statlig uppbackning av lokala projekt med alternativa upplåtelseformer. Personligen tror han att utbildningsinsatser kanske är den viktigaste nyckeln om fler boköpsmodeller ska bli verklighet:
– Kommunala planhandläggare och politiker måste få bättre kunskap om vad hyrköp och delägande innebär, och hur de kan användas strategiskt. Annars fastnar man i gamla tankebanor, säger Umüd Agali.