LEDARE | Hur kan vi ha KPI:er för allt från skolresultat till vårdköer – men inte för hur snabbt vi bygger bostäder?
Det är dags att börja mäta tid och utkräva ansvar i samhällsbyggnadsprocessen.
En man i Sovjetunionen går till bilhandlaren för att köpa en bil. Han betalar i förskott och säljaren säger:
– Okej, bilen kommer om tio år.
Mannen nickar och frågar:
– Ska jag komma på morgonen eller eftermiddagen?
Säljaren ser förvånad ut:
– Det är om tio år – vad spelar det för roll?
Mannen svarar:
– Rörmokaren kommer på morgonen.
Det är ett gammalt skämt som driver med byråkratin och den sovjetiska planekonomin. Men det är också en spegelbild av svensk bostadspolitik. I Sverige tar det i snitt 4,8 år från att detaljplanearbetet påbörjas till att ett byggprojekt får startbesked. Det är en ökning från 4,5 år på två år, enligt Nationellt Ledtidsindex som presenterades härom veckan. Utvecklingen går åt fel håll. Det är inte bara långsamt. Det är kostsamt.
När aktörer som Besqab, JM, K-Fastigheter, Riksbyggen och Skanska går samman för att mäta och synliggöra ledtiderna i planprocessen, är det inte bara ett rop på hjälp, det är ett krav på ansvar
För varje månad som går utan att spaden sätts i marken ökar kostnaderna. Kapitalkostnader ökar, byggmaterial blir dyrare, intäkter skjuts på framtiden och projektens kalkyler förlorar sin bärkraft. Tid är pengar och i bostadsbyggandet är det pengar som i slutändan betalas av de boende. Det är därför initiativet Bygg i Tid är så viktigt. När aktörer som Besqab, JM, K-Fastigheter, Riksbyggen och Skanska går samman för att mäta och synliggöra ledtiderna i planprocessen, är det inte bara ett rop på hjälp, det är ett krav på ansvar.
Men det räcker inte att mäta kommunernas handläggningstid. Vi måste också börja mäta andra myndigheters tid och utkräva ansvar. Kristina Alvendals uppdrag med Accelerationskontoret har satt fingret på en avgörande punkt: Vi saknar systematik i hur vi följer upp och utvärderar myndigheters effektivitet i plan- och byggprocessen. Det är ett märkligt undantag i en annars mätfixerad förvaltning. Hur kan vi ha KPI:er för allt från skolresultat till vårdköer – men inte för hur snabbt vi bygger bostäder?
Det är dags att se tid som en strategisk resurs
Det är dags att riva de byråkratiska murarna. Det är dags att se tid som en strategisk resurs. Det är dags att regeringen, kommunerna och myndigheterna gemensamt tar ansvar för att korta ledtiderna. För Sveriges tillväxt, för hushållens ekonomi och för framtidens bostadsförsörjning.
För när rörmokaren måste planera byggstarten mer än fem år in i framtiden, då vet vi att något är fundamentalt fel.
Det är först när vi mäter tid som vi kan börja spara den
Sverige har inte råd med en planeringsapparat som agerar som bromskloss i tillväxtregionerna. Det är dags att införa ett nationellt reformpaket där kommuner i tillväxtområden mäts och jämförs utifrån sin förmåga att skapa nya bostäder i tid. Berörda myndigheter som bromsar framfarten skall också utvärderas och ställas till svars. En produktionsranking för planberedskap, där kommuner och myndigheter mäts på ledtider, antalet färdigställda bostäder och hur väl planeringen matchar efterfrågan – skulle skapa transparens, incitament och ansvar.
Koppla ett statligt bonus-malus-system till denna ranking (liknande finns i Finland). Premiera kommuner som visar handlingskraft och effektivitet. Och ge Accelerationskontoret mandat att följa upp inte bara kommunernas insatser, utan även centrala myndigheters handläggningstid. Det är först när vi mäter tid som vi kan börja spara den.
För varje år som går utan reformer tappar Sverige i konkurrenskraft. Det är dags att vända utvecklingen – och börja bygga i tid.
Mikael Sjölund
Vd för Coreco, en av Bostadspolitik.se:s delägare