Bostadspolitiken måste utformas för den åldrande befolkningens vardag och behov

LEDARE | För våra äldre reduceras ofta bostadspolitiken till ett val mellan det omöjliga och det otillräckliga när det gäller att byta bostad.
Låt inte valåret 2026 handla om bostadspolitiskt käbbel – låt det handla om människors livskvalitet, om äldre som vill bo värdigt, tryggt och självständigt.

Att bygga och utveckla bostäder för en stor variation av målgrupper är en del av det samhällsansvar som vi bostadsutvecklare tar. Vi kan dock inte axla detta uppdrag själva. När politiker generellt talar om bostadsbrist brukar det handla om hur många nya bostäder som behöver byggas och om markpriser. Det handlar ofta om att regelverk måste förenklas och att det måste byggas billigare bostäder. Men mitt i all denna statistik och samtal om volymmål finns människor – äldre människor – för vilka bostadspolitiken många gånger reduceras till ett livsval mellan det omöjliga och det otillräckliga när det kommer till att byta bostad.

Det är ett tillsammansarbete mellan kommun, stat och näringsliv

Givet det senaste årets stora fokus på minskat barnafödande och en åldrande, men mycket aktiv, befolkning har frågan om åldersvänliga bostäder seglat upp högt på agendan. Där jag jobbar pratar vi inte om seniorbostäder utan om helt vanliga bostäder i hyresrätts- och bostadsrättsform anpassade för ett liv som handlar om trygghet, självständighet, gemenskap och livskvalité. För mig handlar det om mer än bara tak över huvudet, det handlar om fungerande välfärd som ökar hälsa, trygghet och livskvalité (vilket jag tryckte på i min förra ledare). Det är ett tillsammansarbete mellan kommun, stat och näringsliv.

Vid Obos seminarium på Frihamnsdagarna i Göteborg ställde vi frågan till kommunala och nationella företrädare från både Moderaterna och Socialdemokraterna om bostadspolitiken kommer att bli en viktig fråga under valrörelsen. Det tydliga svaret från båda sidorna var ”nej” men jag önskar att fler politiker vågade hävda motsatsen. Jag menar att bostadspolitiken måste vara ett prioriterat fokus under valet 2026, inte minst med tanke på den växande andelen äldre i befolkningen och att alla prognoser talar för ett minskat barnafödande i Sverige. Samtidigt fortsätter svårigheten att ta sig in på den ägda bostadsmarknaden.

Låt inte valåret 2026 handla om bostadspolitiskt käbbel – låt det handla om människors livskvalitet, om äldre som vill bo värdigt, tryggt och självständigt

Bostadspolitiken måste främja flyttkedjor och motverka inlåsning, parallellt som mer faktiskt måste göras för att underlätta insteget till det ägda boendet. Det råder ekonomisk ojämlikhet och bostadsosäkerhet bland äldre. En bostadspolitik för äldre måste ta hänsyn till både fysiska och ekonomiska förutsättningar. Och en bostadspolitik värd namnet kan användas som ett verktyg mot ensamhet. Vi vet dessutom att ensamhet är en folkhälsofråga – och en av vår tids allra största utmaningar.

Låt inte valåret 2026 handla om bostadspolitiskt käbbel – låt det handla om människors livskvalitet, om äldre som vill bo värdigt, tryggt och självständigt. Visioner har vi nog av, låt det i stället vara fokus på fler vallöften som faktiskt tar hänsyn till den åldrande befolkningens behov.  Det politiska löftet skulle kunna innehålla:

• Investeringsstöd och subventioner – tydligt utformade för att främja det åldersanpassade boendet.
• Regelförenklingar och planberedskap för ökad flexibilitet i framtida utformning av bostäder.
• Ekonomiska incitament för att kunna ta steget från den stora villan eller lägenheten utan att tvingas betala orimligt höga flyttkostnader eller förlora stora summor.
• Stöd till ytor som bidrar till gemenskap och service – som i allra högsta grad är en funktion kommunerna kan bistå med!

Kom igen nu – denna gång har vi chansen! Låt bostadspolitiken utformas även för den åldrande befolkningens vardag och behov!

Lina Brantemark
Redaktionsmedlem, Bostadspolitik.se
Affärsutvecklingschef, Obos Nya Hem