LEDARE | Efter år av missförstånd och felaktigheter kommer – förhoppningsvis – snart en välgrundad analys av kreditrestriktionerna och dess följder.
Analysen ger förhoppningsvis politikerna den råg i ryggen de hittills har saknat för att gå emot Riksbanken och Finansinspektionen.
Vinnarna blir då de som i många år varit förlorarna på bostadsmarknaden; de yngre familjerna som inte har kommit in på den ägda marknaden.
Senast den 31 oktober. Det är det datum som regeringen fastställt för den översyn av införda kreditrestriktioner som Peter Englund, John Hassler och och Martin Andersson genomför. Mer exakt har utredningen fått namnet ”Översyn av låntagarbaserade makrotillsynsåtgärder”. Av direktivet framgår att utredningen ska ”analysera vilka makroekonomiska risker som är förenade med hushållens skuldsättning” men också ”analysera de välfärdseffekter som låntagarbaserade åtgärder kan medföra, inbegripet effekter för förstagångsköpare”.
Hittills har inte mycket läckt ut från utredningen. Den som vill spekulera om resultatet av utredningen får således söka vägledning i de ståndpunkter som den synnerligen meriterade duon Englund/ Hassler tidigare intagit i denna debatt samt de kommentarer som yppats i samband med olika seminarier det senaste året, exempelvis på Bopol Live Finansiering den 29 maj där John Hassler medverkade.
Det är verkligen på tiden att det blir någon ordning på debatten
Med ledning av dessa spår kan vi i varje fall tillåta oss att killgissa att utredningen kommer att presentera en noggrann och saklig genomgång av kreditrestriktionernas effekter, en värdering av dessa från såväl ett individ- som systemriskperspektiv samt ett och annat förslag med syfte att lätta på restriktionerna med syfte att underlätta för yngre familjer att etablera sig på bostadsmarknaden.
För egen del knyter jag störst förhoppningar till den grundläggande analysen. För det är verkligen på tiden att det blir någon ordning på debatten. Den som följt turerna runt SBAB:s rapport med titeln ”Hushållens bolån – makroriskerna med dem är inte så stora som ofta hävdas” förstår vad jag menar. Först ut var Finansinspektionens Generaldirektör Daniel Barr som på Altinget avfärdade SBAB:s rapport som ”oseriös” och hänvisade till att ”antalet hushåll hos Kronofogden ökat kraftigt”, trots att han rimligen måste veta att saken i allt väsentligt har koppling till så kallade sms-lån. Men var finns den data som visar att det är bolånen som är boven i dramat?
Så vad är det som gått snett? I stort sett allt
Därefter avfärdade Nordeas chefsekonom Annika Winsth SBAB:s rapport med att Boije var ”banklobbyist” som talade i eget intresse. Med en sådan svansföring var vi många som förväntade oss att Winsth skulle bemöta Boije sakligt i samband med det seminarium i Almedalen som arrangerades av Bostadspolitik.se. Men icke så, något jag kommenterade i en ledare på Bostadspolitik.se veckan efter Almedalen. I en replik på min ledare menade Annika Winsth att ”debatten bör nyanseras”, dock utan att på en enda punkt bemöta SBAB:s rapport och utan att heller redovisa några egna analyser från exempelvis Nordea som skulle kunna påvisa att SBAB:s rapport inte håller streck. Och med tanke på vad Annika Winsth skriver om själva syftet med seminariet vill jag bara hänvisa till den programtext som fanns i Almedalsprogrammet.
Så vad är det som gått snett? I stort sett allt. I sinom tid kommer väl en och annan forskare i statsvetenskap och nationalekonomi gå igenom 2010- och 2020-talets debatt om de potentiella riskerna för den finansiella stabiliteten som är förknippade med hushållens bolån. Jag är tämligen säker på att det är mycket de kommer att förundras över, som till exempel:
# Hur debatten så ensidigt kunde kretsa kring hushållens lån utan att beakta att hushållen hade tillgångar som vida översteg skulderna. (Ungefär 1 – 5)
# Att Riksbanken och Finansinspektionen kom undan med att utgå från skulder i förhållande till disponibla inkomster efter skatt, trots att de hushåll i andra länder som man jämförde med tvingades betala en stor del av sina sociala avgifter med sin nettolön. (Jämför man skulder i förhållande till hushållens bruttoinkomster ligger Sverige runt genomsnittet.)
# Hur man kunde missa att unga hushåll som till följd av regleringarna nekades bolån, istället tvingades bo i andra hand eller nyproducerade hyresbostäder, som gav dem väsentligt högre boendeutgifter.
# Att respektabla myndigheter kunde komma undan med att dölja vetenskapliga rapporter, som de själva beställt, om resultatet av dem inte föll i smaken.
# Att de analyser som gjordes av lånestocken visade att det i stort sett endast var högavlönade och välutbildade hushåll, med en stark position på arbetsmarknaden, som hade höga bolån.
Låt oss hoppas att Englund/ Hassler i varje fall kommer att leverera en samlad beskrivning av rådande förhållanden som hyfsar debatten och (äntligen) ger politikerna råg i ryggen
# När rader av rapporter visade på stora negativa samhällsekonomiska effekter till följd av att unga familjer valde bort barn eller flyttade från Stockholm och Göteborg, för att de inte kunde lösa sin bostadssituation.
# Att politikerna missade att bolån per automatik amorteras i rask takt till följd av inflation och stigande reallöner, medan samma inflation leder till stadigt högre hyror.
Men så kom den 31/10 2024.
Ja, låt oss hoppas att Englund/ Hassler i varje fall kommer att leverera en samlad beskrivning av rådande förhållanden som hyfsar debatten och (äntligen) ger politikerna råg i ryggen. Låt oss hoppas…
Lennart Weiss
Chefredaktör, Bostadspolitik.se
Kommersiell direktör
Har försökt att kommentera, men får inte gehör.
Att enbart titta på privata bolån relativt bostadsrättens värde är att som att trolla fram kaniner ur lånehatten. Alla lån måste tas hänsyn till: bolån, blancolån ev. tomträttsskuld såväl som latent skatteskuld bör tas med för att man ska få en rättvisande bild. Annars så underskattas verklig lånebörda.