Annika Winsth svarar: ”Jag bär gärna samma hatt som Finansinspektionen i denna fråga”

 

DEBATT | Bostadspolitik.se:s Lennart Weiss var i sin senaste ledare kritisk till Nordeas Annika Winsth efter Almedalssamtalet med SBAB:s Robert Boije. Nu svarar Annika Winsth på kritiken.

Lennart Weiss kritiserar mig för att inte bemöta en rapport i sakfråga, men det är inget jag varken har blivit inbjuden till eller tackat ja till att göra. Jag blev tillfrågad om jag ville delta i ”ett snack med Boije om hushållens skuldsättning”. Ett ämne jag tycker är viktigt och där jag menar att debatten behöver nyanseras. Jag valde därmed att tacka ja till detta.

Att jag tar på mig Riksbankens och Finansinspektionens hatt, som Lennart Weiss uttrycker det, är för att jag delar åtminstone Finansinspektionens bedömning. Jag menar att det är centralt att vi har myndigheter som värnar finansiell stabilitet utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv. Vidare att det var klokt av Finansinspektionen att stå emot de krav som ställdes på till exempel amorteringsfritt, lägre kvar att leva på-kalkyler med mera under nollräntepolitiken och i den starka konjunktur som rådde då.

Hur gärna människor än vill äga sitt boende är det ingen rättighet, utan något som prövas från individ till individ när ansökan görs

Vidare antyder Lennart Weiss att bankerna inte lånar ut pengar på rätt villkor. Hypoteksinstituten är reglerade i lag. Konkurrensen mellan bolagen är mycket hård och jag har svårt att se att någon aktör säger nej till kunder av illvilja. Tvärtom är bolåneaffären attraktiv för bankerna. Jag har också svårt att se vem som är bättre lämpad än bankerna att göra bedömningen då bankerna sitter med mer information om ett hushålls ekonomi än någon annan aktör. Lennart Weiss, hans kollegor, konkurrenter eller den enskilda individen, som alla har egenintresse i affären, bör givetvis inte göra den. Inte heller bör besluten fattas på känslomässiga argument som önskan om att ha husdjur. Hur gärna människor än vill äga sitt boende är det ingen rättighet, utan något som prövas från individ till individ när ansökan görs.

Jag lyfte fram två grafer under samtalet. En som visar hur lång tid det tar att komma tillbaka från en bostadskrasch. Flera länder jämförs där det framgår att det varierar något, men att det tar närmare tio år. Det är ett mycket högt pris för dem som drabbas, men även för samhället i stort. Sverige hade sin senaste bostadskrasch på 90-talet. Både Danmark och USA drabbades 2007 och det tog nio år innan priserna var tillbaka i dessa båda länder. De kriser Lennart Weiss nämner är inga kriser där svensk bostadsmarknad var särskilt utsatt, riskerna under dessa var andra.

Kriser måste man förbereda sig på, när de väl inträffat får man ta notan, och trots att vi lär av tidigare kriser så inträffar nya

Min andra graf visar räntekvoten, det vill säga räntekostnad i relation till disponibelinkomsten. Sverige sticker ut med en betydligt högre räntekvot än jämförbara länder. Jag och många med mig, inte minst internationella investerare, har haft ögonen på denna risk under flera år. Att Riksbanken nu sänker styrräntan lättar något på trycket, men många hushåll lider fortfarande av höga räntekostnader.

Kriser måste man förbereda sig på, när de väl inträffat får man ta notan, och trots att vi lär av tidigare kriser så inträffar nya. Samhällsekonomiskt är det därmed klokt att ha marginaler för att undvika dessa i möjligaste mån. Om inte Finansinspektionen stått emot eller hypoteksinstituten lånat ut mer frikostigt hade risken för en bostadskrasch varit större och än fler hushåll hade varit pressade idag.

Regeringen eller myndigheter bör i nuläget inte stimulera hushållen till att ta mer skuld, tvärtom bör hushållen snarare få hjälp att bygga buffertar

Regeringen eller myndigheter bör i nuläget inte stimulera hushållen till att ta mer skuld, tvärtom bör hushållen snarare få hjälp att bygga buffertar. Sparande som gör det lättare att köpa en bostad med en större insats och därmed ta lägre skuld. Jag nämnde skattelättnader för bosparande som ett exempel under samtalet i Almedalen, men Lennart Weiss tycks inte intresserad av andra lösningar.

Jag gick från samtalet i Almedalen med en känsla av att det var ett riktigt lågvattenmärke. Lennart Weiss tycks dela den bedömningen, trots det väljer han att lägga debatten på en ännu lägre nivå. Det förvånar och är beklagligt. Jag bär gärna samma hatt som Finansinspektionen i denna fråga. Men jag ångrar att jag inte var noggrann med att ta reda på vad som faktiskt menades med ”ett snack med Boije”.

Annika Winsth
Chefsekonom, Nordea

Se samtalet från Almedalen nedan:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.