KRÖNIKA | Har vi blivit så avtrubbade av den höga exploateringen de senaste decennierna att vi har glömt hur planeringen i ett nära förflutet såg ut, undrar Monica Andersson.
Jan Jörnmark presenterade en analys av ett stort antal översiktsplaner över hela Sverige i en rapport till Ratio i november 2024. Han visar där hur fokus sedan 2010 legat på att bygga i centrala lägen i kommunerna och att motverka småhusbyggande samtidigt som ambitionen är att bygga blandat. Någon strategi för hur blandningen ska gå till presenteras däremot sällan i översiktsplanerna.
Jörnmark har också studerat hur utfallet har blivit i de kommunerna; den nya bebyggelsen har blivit koncentrerad till attraktiva lägen med hög exploatering och höga kostnader för de boende. Samtidigt har områden från 1960- och 1970-talet försummats. Han visar att de problem som storstadsutredningen lyfte fram från 1960- och 1970-talsbebggelsen i storstäderna på 1990-talet nu även återfinns i den årsringen i kommuner över hela landet.
Det är också oetiskt att planera så att det bara byggs för en välbeställt elit, medan de som har tunnare plånböcker lämnas åt sitt öde
Efter 1995 sjönk bostadsbyggandet kraftigt. Då hade vi haft en fastighets- och finanskris samtidigt som bostadssubventionerna hade avvecklats. Han visar också att medan byggandet av flerfamiljshus har ökat markant efter 2010, så ligger småhusbyggandet kvar på samma låga nivå som innan, trots att det saknas marknadsskäl till det. Istället har det skett en oplanerad utbyggnad av småhus på landsbygden över hela landet.
Jörnmarks analys visar att det inte går planera på ett sådant sätt att kommunerna hindrar folk från att flytta till en bostadstyp som de vill ha. Det är också oetiskt att planera så att det bara byggs för en välbeställt elit, medan de som har tunnare plånböcker lämnas åt sitt öde.
Vi har mycket att lära av vår egen historia. Faktum är att kommunerna under hela 1900-talet från trädgårdsstadsepoken fram till finanskrisen på 1990-talet strävade efter att bygga för alla, även för dem som hade det sämst ställt, med hjälp av ett antal instrument som tomträtt och olika typer av subventioner av byggandet. Framför allt hölls markpriserna nere. Kommunerna byggde också låga hus i 2-3 våningar utanför stadskärnorna eftersom det är det billigaste sättet att bygga, och för att det blir trivsammare än att bygga högt.
Har vi blivit så avtrubbade av den höga exploateringen de senaste decennierna att vi har glömt hur planeringen i ett nära förflutet såg ut?
Betänkandet Praktiska och hygieniska bostäder med regler för de statliga subventionerna till bostäderna lade grunden till det. Det var Yngve Larsson som var ordförande och i sekretariatet satt en lång rad arkitekter med Oswald Almquist i spetsen. 1930-, 40-, och 50-talsbyggelsen domineras av bostäder i 2-3 våningar. Men det gör även miljonprogrammet. De höga husen byggdes bara i centrumlägen och bara på vissa ställen. Har vi blivit så avtrubbade av den höga exploateringen de senaste decennierna att vi har glömt hur planeringen i ett nära förflutet såg ut?
Under trädgårdsstadsepoken visade man hur man kunde bygga blandat med en finskalig integration mellan småhus och flerfamiljshus i kvarteren. Det var de låga flerfamiljshusen i 2-3 våningar som möjliggjorde det. Alla skulle kunna odla på tomterna. Det skulle inte ha fungerat med högre hus som kastar skugga över odlingarna. Det skapade också trygghet för barnen med många gröna platser som de gjorde till sina egna, vilket Ulf Stark skildrat i sina barnböcker.
I storstäder som Paris och New York anläggs nya parker för att dämpa hettan och ta hand om regnvatten i det nya varmare klimatet
Barnafödandet minskar över hela världen. Det har skapat ett nytt läge för stadsplaneringen, vilket ett växande antal kommuner har tagit fasta på, även exploateringsnämnden i Stockholm. I storstäder som Paris och New York anläggs nya parker för att dämpa hettan och ta hand om regnvatten i det nya varmare klimatet.
Det är hög tid att få en humanistisk och jämlik stadsplanering. Egnahemskommissionär Stefan Attefall har presenterat ett delbetänkande från sitt arbete med trädgårdsstäder och en ny egnahemsrörelse som visar en möjlighet till det efter en lång period med hög exploatering, som vi förhoppningsvis nu kan lägga bakom oss.
Monica Andersson
Fil.dr. statsvetare. Forskar om politik och stadsbyggande
Det är bra att trädgårdsstaden lyfts fram igen men i annorlunda tappning. Blandad bebyggelse har alltid varit mitt ideal. Det motverkar segregationen och skolsegregationen. Däremot är jag mindre säker på historieskrivningen. Bostadsbyggande styrs till stor del riskbedömningen. Det kan ju som vi sett gå upp och ner väldigt snabbt beroende just på riskbedömningen. Det får stora effekter på landets ekonomi. Den faktiska marknaden där bostäder bjuds ut är liten i förhållande till stocken. Även förhållandevis små förändringar på den påverkar en rad viktiga ekonomiska faktorer som utbud, sparande, förmögenhet, planeringsförutsättningar. Det väger naturligtvis byggherrar in när de bestämmer var en bostadsfastighet ska byggas. Attraktiva lägen är dyrare och är tomten dyr måste också bostaden bli dyrare. Det här är något som kommunerna bara delvis kan göras ansvariga för. Miljöskäl och idén att bygga sammanhängande stad leder åt samma håll som byggherrarnas kalkyler, men de är inte , menar jag, avgörande när det gäller byggherrarnas val av läge.