Unga behöver billigare bostäder – inte möjligheten att buda på dyrare

´

´

Den senaste tiden har frågan om ungas eller ”förstagångsköpares” möjlighet att köpa bostad flugit upp efter att makrotillsynskommittén kommit med sina tre förslag för att underlätta för just det med: höjt bolånetak, sänkt amorteringskrav och nytt skuldkvotstak. Förslag som inte verkar ha någon bostadspolitisk dimension utan är helt och hållet av marknadsekonomisk karaktär. Förslag där statiska procentenheter upphöjs som lösningar på folks bostadssituation eller möjlighet att efterfråga en bostad. Procentenheter som uppenbarligen är tagna ur sin kontext då det inte görs någon ansats till att förstå gruppens faktiska förutsättningar och dess relation till övriga befolkningens köpkraft. De relativa perspektiven lyser med sin frånvaro och den självklara frågan ”Hur ser förutsättningarna egentligen ut hos förstagångsköparna?” står obesvarad.

Om vi tar sänkta kravet på kontantinsats från 15 till 10 procent och alltså höjer bolånetaket, kan vid första anblick verka som en hjälpsam åtgärd. Att enbart behöva betala 10 procent i kontantinsats, motsvarande 200 000 kronor för en exempelbostad på 2 miljoner kronor istället för 300 000 kronor, är mycket pengar som då inte behöver sparas ihop. Problemet är bara att denna insats även ”hjälper” den stora majoriteten som redan är bostadsrättsinnehavare och idag har minst 15 procent bundet i sina bostäder. Antagligen mycket mer än så på grund av uppskov från tidigare boenden och/eller redan amorterade lån. Om vi därför ponerar att dessa bostadsrättsinnehavare har minst 15 procent och 300 000 kr i kontantinsats, kan de därför buda 3 miljoner kronor på samma exempel bostad och alltid utkonkurrera förstagångsköparen.

Detta kommer alltså oundvikligt leda till höjda bostadspriser och tvärtom göra det svårare för förstagångsköpare att faktiskt kunna komma in på bostadsmarknaden. Särskilt om varje befintlig låntagare samtidigt kan låna upp till 5,5 gånger sin årslön, vilket är förslaget på skuldkvotstaket. Då räcker några tusenlappar hit och dit i löner mellan budgivare väldigt långt för att utkonkurrera förstagångsköpare eller förslaget att amorteringskraven sänks från 2 till 1 procent för lån över 4,5 gånger bruttolönen. Allt för att gynna de som har mest sparat, de som har mest lön och lägst utgifter. Inte förstagångsköpare.

Dessa förslag är därför slag i luften och riskerar tvärtom att göra svenskar ännu mer belånade och kommer leda till ännu fler låsningar på marknaden. För med höjda bostadspriser får vi samtidigt fler personer som inte har förutsättningarna att konkurrera om de nya priserna och därför bor kvar i sina bostäder – fastän de inte vill.

Om vi exempelvis kollar på singelhushållen i Sverige, vilket motsvarar cirka 2 miljoner personer, och specifikt på våra ensamma 60+:are, som motsvarar 1 miljon av dessa, leder hela ekvationen än mer fel då pensionärer utan jobb är en grupp som kommer i kläm. Om de inte har jobb så kan de inte ta något bolån. Detta har gjort att äldre kvinnor över 65 år bor i genomsnitt bor på 115 kvadratmeter stora småhus runt om i Sverige och sitter fast i dem. En helt absurd utveckling och visar igen på grundproblematiken – förutsättningarna och bostadspriserna.

Utan att vara ekonom, men som ung medborgare som räknar på detta rätt ofta och särskilt efter räntehöjningarna, vill jag här istället komma med andra åtgärder som jag anser behöver komma till för att istället sänka bostadspriserna. Åtgärder för att få bukt med de inflationsdrivande mekanismerna i ekonomin och vilket jag anser kommer att gynna alla.

1) Vi behöver höja amorteringskraven på alla befintliga bolån och på så sätt stabilisera bostadspriserna.

2) På köpet får vi minskad inflation då belåningsgraden sänks och mindre av hushållens pengar går till dyra räntor – vilken bostadsrättsinnehavare hade tackat nej till 4 procents i amortering istället för 4 procent i ränta som vi sett den senaste tiden.

3) Vi behöver ta bort ränteavdragen, som är en subvention för låntagare, och istället höja bostadsbidragen och införa nyckelmärkta insatser för just förstagångsköpare – om vi faktiskt vill hjälpa denna målgrupp på riktigt.

Genom att implementera åtgärder som sänker och stabiliserar bostadspriserna kan vi skapa förutsättningarna för fler att kunna göra behovsanpassade flyttar. Istället för att införa mekanismer som höjer bostadspriserna, skapa ännu fler som är låsta i sina bostäder och låsa ute förstagångsköpare ännu mer i framtiden.

Robin Rushdi Al-sálehi
Samhällsplanerare och Hållbarhetsspecialist
Grundare av lokaldelningsplattformen Vakansa.se