KRÖNIKA | Ulf Perbo målar upp en dyster jämförelse med 90-talet: ”Vi såg det inte komma” kan bli riksbankschefens och finansministerns bevingade ord i slutet på året när alla undrar vad som hände. Som på 90-talet.”
För ett år sedan skrev jag en krönika där jag ställde frågan om vi var på väg att få en repris på 90-talskrisen för bostadsmarknaden
Nu får det anses klart att vi får en kris när det gäller bostadsbyggandet som påminner om 90-talskollapsen. Från toppnoteringen 67 000 påbörjade bostäder 2021 (märkligt nog exakt lika många som 1991) kommer nu ett ras ner till cirka 15 000. De stora negativa effekterna för bostadsmarknaden i form av ökad bostadsbrist och byggbranschens aktörer i form av stora uppsägningar och ekonomiska problem diskuteras nu i olika forum.
Bankekonomer, Finansdepartementet och Riksbanken, för att ta några exempel, hade då inte en aning om vad som var på väg att hända
Men en ännu viktigare fråga är om det kommer att uppstå samma spridningseffekter ut i hela ekonomin med samma enorma negativa effekter som uppstod på 90-talet. Bankekonomer, Finansdepartementet och Riksbanken, för att ta några exempel, hade då inte en aning om vad som var på väg att hända. Ekonomin utvecklades då generellt positivt. De disponibla inkomsterna steg och utrikeshandeln gav positiva bidrag till BNP. Ändå kollapsade plötsligt svensk ekonomi. BNP föll med fem procent, 500 000 jobb försvann och statsfinanserna havererade (inga andra länder hade en liknande utveckling).
Nu har andra händelser och åtgärder skapat exakt samma situation
Allt berodde på chockvågorna från bostadsmarknaden. Politiska beslut i samband med skattereformen minskade den totala bostadsefterfrågan och relativprishöjningen på nya bostäder mot gamla var stor. Nyproduktion blev omöjligt och amorteringarna ökade kraftigt. Hushållens konsumtion minskade och nedgången i bostadsbyggandet, motsvarande flera procentenheter av BNP, fortplantade sig som nedgångar i materialindustrin, åkerier, konsultbranscher kopplade till bygg och så vidare. Nu har andra händelser och åtgärder skapat exakt samma situation. Den totala bostadsefterfrågan pressas tillbaka och nyproduktion har drabbats av extra stora kostnadsökningar.
Bostadsinvesteringarna var ungefär en lika stor andel av BNP nu som då (5–6 procent) och kommer att minska ned till cirka två procent. Hushållens konsumtion – som är nästan hälften av BNP – går stadigt nedåt enligt SCB (se diagram).
Det som håller uppe ekonomin är en stark export.
Detta noteras som sysselsättning, vinster för exportföretag och ökar BNP. Men det är den sämsta sortens tillväxt
Det skulle kunna vara en god nyhet, men när det beror på en fallande valuta är det tyvärr en dålig nyhet. Vi måste nu städa två hotellrum åt fransmän för att de ska städa ett rum åt oss. Vi måste skicka två Volvobilar till Tyskland för att de ska skicka en Volkswagen till oss. Detta noteras som sysselsättning, vinster för exportföretag och ökar BNP. Men det är den sämsta sortens tillväxt.
”Vi såg det inte komma” kan bli riksbankschefens och finansministerns bevingade ord i slutet på året när alla undrar vad som hände. Som på 90-talet
En räntehöjning till, amorteringar som sänker konsumtionen och inga skarpa åtgärder från regeringen som dämpar fallet i bostadsbyggandet? ”Vi såg det inte komma” kan bli riksbankschefens och finansministerns bevingade ord i slutet på året när alla undrar vad som hände. Som på 90-talet.
Ulf Perbo
Konsult inom public affairs
Fd statssekreterare och chefekonom på Sveriges Byggindustrier