Var ska dom bo?

 

LEDARE | Ukraina kommer sannolikt att vara osäkert att återvända till under lång tid, även om vapenvila uppnås. Många blir kvar här länge, kanske permanent. Det kräver en beredskap långt bortom tält, kontor, moduler, gymnastiksalar, semesteranläggningar och liknande. Det menar Stefan Attefall, strategisk rådgivare.

Det är frågan allt fler nu ställer sig. Konsekvensen av Putins barbariska krig i Ukraina får alltmer dramatiska konsekvenser. Flyktingströmmen som för några veckor sedan handlade om gränsen mot Polen är nu svensk verklighet. Det talas om fyra tusen flyktingar per dag som kommer till vårt land. Från beräkningar på att det skulle kunna komma uppemot 80 000 flyktingar till Sverige så talar vi nu om scenarier på över 200 000. Frågan är bara var de ska bo?

På 1990-talets början kom stora vågor av flyktingar från Balkan. Drygt 100 000 kom att få ett nytt hemland i Sverige. Då var många lägenheter i miljonprogramsområdena tomma som en effekt av den ekonomiska krisen. Åtskilliga kommunala bostadsbolag ”räddades” av flyktingvågen. Jobben var det inledningsvis sämre med, men bostäder fanns. 2015 kom den stora vågen som flydde krigets Syrien, då 150 000 människor sökte asyl i Sverige. Då var bostadsbristen stor, särskilt i områden där jobben fanns. Många hamnade i de lediga bostäder som fanns på orter där jobben saknades. En effekt av detta var den omsvängning i folkopinionen som skedde och följden blev mer restriktiva flyktingregler.

Nu kan alltså 2015 års toppnotering överträffas. Nu är bostadssituationen ännu mer ansträngd.

För några veckor sedan påminde jag i en ledare om vikten av att regeringen aktiverade nödparagrafen i Plan- och Bygglagen. Nu har de skickat ett lagförslag till Lagrådet med förslag att den ska omfatta även de som kommer till Sverige via EU:s massflyktsdirektiv. Tanken är att regeringen ska kunna gå in och bevilja undantag från detaljplan och bygglov, men som det står i lagen: ”Föreskrifterna får endast avse åtgärder för ändring av byggnadsverk eller nybyggnad av enkla byggnadsverk och avse åtgärder som pågår under högst tre år.” Det går att smälla upp tält eller placera en inhyrd modulbyggnad med enklare regler. Men några riktiga bostäder får man inte bygga.

Lägg därtill ett besked från Skatteverket som innebär att uthyrning av lokaler till flyktingboende måste vara momsfri. Det innebär att effekten kan bli att all tidigare moms som fastighetsägaren dragit av eftersom lokalerna hyrts ut till momspliktiga kunder nu kan tvingas backa tillbaka och betala in tidigare avdragen moms.

Den ena statliga handen vet inte vad den andra gör.

Men trots detta kanske vi kan lösa den akuta vågen med tält, kontor, moduler, gymnastiksalar, semesteranläggningar, med mera. Men sedan?

Ett troligt scenario är att stora delar av Ukraina kommer att vara osäkert att återvända till under lång tid, även om vapenvila uppnås. Många blir kvar här länge, kanske permanent. Låt oss säga att 150 000 kommer till Sverige, varav hälften stannar mer långsiktigt. Ofta barnfamiljer, som i sin tur får hit ytterligare någon anhörig. Bara för denna grupp krävs minst 30–40 000 fler permanenta bostäder inom ett till två år, i en situation där vi redan behöver bygga drygt 60 000 bostäder per år för att hålla jämna steg med befolkningsutvecklingen och för att hantera den bostadsbrist vi har.

Lägg därtill stigande produktionskostnader och en kommunal planprocess som tar 3–10 år från idé till att bygget kan påbörjas.

Vilken beredskap har regeringen för detta? Har de politiska partierna inför valet idéer kring detta? Och vilken beredskap har kommunerna för att arbeta på ett nytt sätt för att lösa denna utmaning? Frågorna är stora och viktiga – men inga svar finns!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.