REPLIK | Sveriges Allmännytta håller med om att det behövs empiriska studier för att skapa ett transporteffektivt samhälle, men då kan man inte fastna i gamla normer. Det skriver Carl Ståhle, projektledare för Allmännyttans Mobilitetsprojekt och digitaliseringsexpert i en replik till Hans Lind.
Hans Lind, professor i fastighetsekonomi, kommenterar i debattinlägget ”Här till är jag nödd och tvungen” betänkandet ”Stärkt planering för en hållbar utveckling”. Sveriges Allmännytta har också kommenterat utredningen och håller med Hans Lind att det krävs empiriska studier för att ta sig an utmaningen att få ett mer transporteffektivt samhälle. Tyvärr är han fast i gamla normer när det gäller bil och parkering. Det sker idag en mycket snabb kunskapsutveckling inom parkering, laddinfrastruktur och mobilitet – och det är viktigt att vi faktiskt räknar på samma sätt när framtidens mobilitet diskuteras.
Fastighetsägare har sedan länge ålagts bygga parkering genom parkeringsnormen. Många bilägare betalar dock inte vad parkeringen verkligen kostar, utan kostnaderna har fördelats ut på alla lägenheter, vilket gett dem subventionerad parkering. I Allmännyttans mobilitetsprojekt, som stöds av Energimyndigheten, undersöker vi bland annat vilka intäkter och utgifter som mobilitetstjänsten parkering faktiskt innebär – och vilka andra mobilitetslösningar som är möjliga att uppnå.
Vi har i våra studier funnit att många bostadsföretag inom allmännyttan inte tar betalt för parkering alls eller att den erbjuds till en låg avgift. Vi har också sett att den genomsnittliga intäkten för alla parkeringar, såväl öppen parkering som varmgarage, är cirka 430 kronor, medan den genomsnittliga kostnaden ligger på cirka 1 700 kronor, vilket visar att parkeringsplatser subventioneras.
Vi har i våra studier funnit att många bostadsföretag inom allmännyttan inte tar betalt för parkering alls eller att den erbjuds till en låg avgift.
När vi studerar kostnaderna så har fastighetsbolagen traditionellt sett inte särredovisat parkering. Men inom allmännyttan ser vi ett ökat intresse för att ta välgrundade beslut genom att skaffa sig ännu bättre koll på siffrorna. Ser vi på investeringen i en garageplats på 450 000 kronor, som Hans Lind tar upp, så är det kanske rimligt att räkna med en realränta på 2 procent om man befinner sig i Stockholms centralare delar. Gör man inte det måste man räkna med att den risk, framför allt för outhyrda platser, som ska täckas av realräntan är betydligt högre. Ser man på skillnaderna i direktavkastningskrav för bostäder, så kan skillnaden uppgå till 5–6 procentenheter mellan olika delar av landet. Det är troligen också en större risk för hyresbortfall för parkeringsplatser än för bostäder, eftersom boende troligen gör sig av med bilplatsen innan de gör sig av med bostaden. Det innebär att den faktiska kostnaden för parkering är väsentligt högre än vad Hans Linds kalkyl som baserar sig på 2 procents realränta visar.
Fastighetsekonomiska kalkyler är starkt sammankopplade med lokala förutsättningar. Därför är det oerhört viktigt att fastighetsägare inventerar och analyserar sina faktiska kostnader och intäkter, även parkering. Dessa bör sedan ligga till grund för den mobilitetskartläggning som utredningen föreslår. Vi måste också förstå de nyttor eller ”optionsvärde” som det innebär att ha flera olika slags fordon och mobilitetslösningar för flera personer, i stället för att bara utgå från de som har en egen bil.
Om man investerar i mobilitet från början så kan byggkostnaderna sänkas med 15 procent.
Ett forskningsprojekt som TIP Architecture gjort tillsammans med Förvaltaren i Sundbyberg inom Mo Bo-projektet, har visat att om man investerar i mobilitet från början så kan byggkostnaderna sänkas med 15 procent. Givetvis behövs fler studier för att se den faktiska påverkan på byggkostnaderna. Men sänkta byggkostnader skulle öppna upp för både billigare nyproduktion, fler bostäder och bättre mobilitet, som inte bara är till nytta för de som bor i flerbostadshus. Vad mobilitet kan göra för fastighetsvärdet är ytterligare en studie som vi gärna vill se.
Sammantaget vet vi att kostnaderna för parkering inte står i proportion till intäkterna idag. Vi vet också att vi står inför omfattande investeringar i laddinfrastruktur kopplat till parkeringar. Samtidigt vet vi att det också behövs andra mobilitetslösningar än bilen, eftersom pilotstudier inom Allmännyttans mobilitetsprojekt visar att mer än hälften av hushållen inte har tillgång till bil.
Inom Allmännyttans mobilitetsprojekt har vi ambitionen att gå från parkeringsnorm till mobilitetsnorm inom befintligt bestånd. Vi vill hitta ekonomiskt hållbara lösningar där bilen och parkeringen är ett alternativ tillsammans med andra mobilitetslösningar, exempelvis bil- och cykelpooler och kollektiva trafiklösningar, som kan lösa människors behov av transporter på ett rättvist och hållbart sätt. Vi menar därför att utredningen bidrar till den utveckling vi ser är nödvändig för att nå ett mer transporteffektivt samhälle baserat på datadrivna och affärsmässiga beslut.