Hans Lind: billigt och bra borde vara arkitekternas ledord

Det är inte så att arkitekterna bär ansvaret för bostadsbristen, däremot visar arkitekterna byggandet av bra och billiga bostäder alldeles för lite uppmärksamhet. Det skriver Hans Lind, professor emeritus i fastighetsekonomi, i en replik på Jerker Söderlinds krönika.

Under de senaste 20 åren har jag varit med i många paneldebatter med arkitekter, lyssnat på många arkitekters föredrag och läst ett otal krönikor och debattinlägg. Många kloka ord har sagts om värdet av bra arkitekter, men en sak som irriterat mig en aning är att ingen betonat att det också måste vara billigt för den boende. (Om de jag hört och läst är representativa för kåren vet jag förstås inte, men min kommentar handlar om de jag hört och läst.)

På 70-talet drömde vi i vänstern om ett samhälle där ingen hade låga inkomster, men så blev det inte – och inget tyder på att det kommer att bli så inom överskådlig tid. Vissa drömmer om att gigantiska bostadssubventioner ska komma tillbaka, så att vi kan bygga dyrt och ändå göra det billigt för den som bor. Men inget tyder på att några sådana subventioner kommer inom överskådlig tid. Vill vi förbättra situationen för människor med låga inkomster är därmed en nödvändig förutsättning att det utvecklas produkter som både är bra och billiga.

De som jag lyssnat på antyder ibland att det kan vara smart att bygga dyrare därför att man då får längre livslängd och minskade drift- och underhållskostnader. Några kalkyler presenteras dock inte. Låt oss därför göra några sådana. Om vi bygger för 30 000 kr/kvm och antar att det då håller i 70 år, men om vi höjer kvaliteten och bygger för 35 000 kr/kvm så håller det i 85 år. Avskrivningen sjunker från 30 000/70=429 kr/år till 35 000/85=412 kr/år. Samtidigt uppstår en extra räntekostnad på lågt räknat 1 procent av 5000kr det vill säga 50 kr. Kort sagt: Det blev inte billigare för den boende. Kostnadsökningen var för stor i relation till förlängningen av livslängden.

Låt oss göra en kalkyl till. Antag att högre kvalitet gör att en framtida renovering på 10 000 kr/kvm kan skjutas fram från år 40 fram till år 60. Nuvärdet i det första fallet med 2 procent kalkylränta är 4528 kr och i det andra fallet 3048 kr. Investeringskostnaden får alltså stiga med högst 1500 kr/kvm – högst 5 procent – för att det ska löna sig med den längre livslängden.

Min slutsats av detta är vi måste fokusera både på att få ner investeringskostnader och få ner drifts- och underhållskostnader om vi vill få ner boendekostnaden. Utvecklingen när det gäller gröna hus visar att vi har kunnat bygga allt energisnålare hus utan att investeringskostnaderna ökat: ny teknik och nya konstruktioner har gjort detta möjligt. På samma sätt borde det till exempel vara möjligt att med ny design och nya smarta lösningar höja den arkitektoniska kvaliteten i de billiga produkter som idag finns på marknaden utan att kostnaden stiger nämnvärt.

Jag läste en del utredningar och propositionen i samband med inrättande av en riksarkitekt. Tyvärr blev jag besviken både på utredare och på vår före detta regering. I alla möjliga och omöjliga sammanhang betonas idag att vi måste tänka på social hållbarhet, men ingenstans i detta material betonas att det är särskilt viktigt att bra arkitektur kombineras med låga kostnader så att den bra arkitekturen kommer så många som möjligt till del.

För mig finns ingen motsättning mellan att steg för steg förbättra kvaliteten i olika standardprodukter och att skapa unika spektakulära byggnader. I min värld behövs duktiga och engagerade arkitekter på båda dessa områden.

Det finns många bovar bakom bostadsbristen och arkitekterna hör enligt min mening inte till de största bovarna. Den viktigare frågan är dock vad varje enskild grupp kan göra för att dra sitt strå till stacken – för att bidra till en bostadsmarknad som fungerar för alla. Jerker Söderlind kritiserade modernisterna bakom skriften ”Acceptera”, men i den boken finns ett slagord som jag tycker dagens arkitekter ska göra till sitt och upprepa i alla sammanhang: ”Ersätt billigt och dåligt med billigt och bra.”

Hans Lind, professor i fastighetsekonomi, tidigare vid KTH.

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Tack för kloka ord Hans Lind.
    Ska vi bygga hyresrätter för den stora delen av befolkningen måste vi börja med att bestämma kostnaden tex 25.000kr/kvm och sedan göra planlösningar och materialval därifrån.
    Fram med flera typhus (likt villamarknaden) och lägg kraften på upplevd standard och utseende.

    Vi är just nu igång med vårt tredje hyresrättsprojekt som av både allmänhet och boende upplevs tilltalande med en kostnad väsentligt under gällande ”norm”

    / Thomas Svensson
    Möllan fastigheter