KRÖNIKA | Monika Andersson påminner om småhusens ursprung – att det som i dag framställs som en boendeform för ekonomiskt priviligierade ursprungligen var ett redskap för att stoppa utvandringen till USA.
I dagens debatt om bostadspolitik och segregation framställs småhus som en boendeform för ekonomiskt privilegierade. Tonen är ofta nedvärderande. Begreppet villamattor används ofta när grundproblemet är att vi har byggt på ett uppdelat sätt. Småhus för sig och flerfamiljshus för sig.
Egnahemsrörelsen växte fram efter förra sekelskiftet som ett redskap för att stoppa den omfattande utvandringen från Sverige till USA – långt över en miljon människor hade emigrerat. Med hjälp av egnahemslån med subventionerad ränta, i en stad som Stockholm kompletterat med tomträtt med låga avgälder där kommunen ställde ut tomträttslån till subventionerad ränta, kunde arbetare bygga sig ett eget hem och flytta från mörka lägenheter och fattigdomen inne på malmarna. Stockholms stad vidareutvecklade arbetet med hjälp av Småstugebyrån, Småa, där arbetarnas självbyggeri underlättades med rådgivning och ett genomtänkt modulsystem där även skorstenarna var elementbyggda.
Arbetarna byggde sina egna hem och anlade häckomgärdade trädgårdar med fruktträd, bärbuskar och odlingsland för potatis och grönsaker. I trädgårdsstäderna var småhusen integrerade med låga flerfamiljshus, som också var häckomgärdade och försedda med fruktträd och odlingsland.
I dag har vi lite ironiskt en situation där småhus och trädgårdar som byggts och anlagts av arbetare sköts av höginkomsttagare med hjälp av rut- och rotavdrag.
Ännu på 1970-talet var småhus en folklig boendeform, en majoritet av arbetarna bodde i småhus, något som dåvarande finansminister Gunnar Sträng ofta lyfte fram. Det byggdes många småhus under miljonprogrammet, särskilt under den senare delen. Men parallellt skedde ett skifte genom den galopperande inflationen i kombination med avdragen i skattesystemet. Nationalekonomen Bo Södersten myntade uttrycket att man fick ”betalt för att bo”.
Det blev helt enkelt lönsamt att skaffa sig ett egnahem eller en bostadsrätt. Bit för bit bytte småhusen ägare, vilket fick ett snabbare genomslag i en stad som Stockholm än på andra håll. De tidigare arbetarstadsdelarna bytte ägare när tjänstemännen flyttade in. I dag har vi lite ironiskt en situation där småhus och trädgårdar som byggts och anlagts av arbetare sköts av höginkomsttagare med hjälp av rut- och rotavdrag.
I dag byggs det historiskt få småhus. Det innebär att den segregerade bostadsmarknad vi har blir ännu mer segregerad. I en stad som Stockholm kan arbetare bara drömma om ett småhus, samtidigt som undersökningar visar att en majoritet önskar sig ett eget hem, särskilt bland barnfamiljer.
Tanken att bygga trädgårdsstäder igen är verkligen välkommet. Det var ett väl fungerande koncept för blandade boendeformer förverkligade med fantastiskt gestaltade stadsmiljöer
Det arbete som egnahemskommissionär Stefan Attefall bedriver är ett angeläget bidrag till att motarbeta ojämlikheten på bostadsmarknaden. Tanken att bygga trädgårdsstäder igen är verkligen välkommet. Det var ett väl fungerande koncept för blandade boendeformer förverkligade med fantastiskt gestaltade stadsmiljöer.
Här har dagens kommuner mycket att lära. Om blandningen av boendeformer ska fungera måste flerfamiljshusen vara låga, max 2–3 våningar. Träd och häckar är en viktig del, även för flerfamiljshusen. Det är de som skapar både rumsligheten och trivsamheten. Det är en framtidssatsning att anlägga träd och häckar. Forskarna lyfter fram att hetta är det nya normala på somrarna. Träd och häckar bidrar till att sänka temperaturerna utomhus. Studier visar att miljöer med träd och häckar är mycket uppskattade, inte minst av cyklister och andra som rör sig i staden mellan olika stadsdelar. De här miljöerna ger också möjligheter till odling. Ett fint samtida exempel på en sådan blandning av småhus, radhus och låga flerfamiljshus omgärdade av träd och häckar finns i Tullinge Trädgårdsstad utanför Stockholm.
Det finns i dag en rad redskap i politiken genom riksdagsbeslutet om gestaltad livsmiljö, Stefan Attefalls arbete med trädgårdsstäder och egnahem och Lawen Redars arbete inom socialdemokratin om behovet av åtgärder mot segregationen. Det är hög tid för partierna att lyfta bostadspolitiken till den viktiga framtidsfråga som den är och samla sig till reformer, och att vi slipper de tendenser till pajkastning och missuppfattningar som vi sett den senaste tiden. Stadsbyggandet angår alla.
Monica Andersson
Fil.dr. statsvetare. Forskar om politik och stadsbyggande
När de tåg- och spårvagnsförsörjda småhusområdena byggdes i t ex Stockholm under 1900-talets första decennier hade utglesningen av staden ännu inte blivit ett problem. Det var framför allt miljonprogrammet 65-75, med kopiösa mängder gruppbyggda småhus på åkrarna runt större och mellanstora städer, som kom att driva en helt ohållbar stadsstruktur. Ska vi få någon styr på våra bilberoende städer krävs inte bara trädgårdsstäder med vackra stadsrum, som Monika skriver om, det krävs också en tillräcklig täthet (e>0,5) för att minska avstånden till olika typer av samhällsservice och för att kunna bära en fungerande kollektivtrafik. 1900-talets glesa småhusmattor är inte ett alternativ.