DEBATT | Det lättade strandskyddet är ett litet steg på rätt väg, men det gynnar främst enskilda i glesbygd. Det behövs större reformer i strandskyddet för att bostadsförsörjningen ska underlättas, menar Bygg i tids ordförande Nancy Mattsson, som efterlyser möjligheter för kommunerna att väga in samhällsintresset av nya bostäder mot eventuell skyddsvärd natur.
Regeringen meddelar att strandskyddet för insjöar som ”uppgår till en hektar eller mindre” och ”vattendrag vars bredd är två meter eller smalare” kan slopas. Liksom strandskyddet för sjöar eller vattendrag som anlagts efter 30 juni 1975. Det är välkomna förslag. Men Bygg i tid menar att slopat strandskydd vid bäckar och småsjöar inte löser det större problemet med strandskyddets låsningar för bostadsförsörjningen i våra städer.
Regeringens förslag utlöser oro på vissa håll: Oro över de negativa konsekvenser förslaget kan ge för livsvillkoren för djur- och växtlivet på land och i vatten; över att allmänhetens tillgång till stränder påverkas negativt. Kritikerna menar att vattendragen riskerar att bebyggas och viktiga naturvärden gå förlorade.
Diskussionen om strandskydd handlar om avvägningar mellan olika intressen. Ett allmänt intresse av att skydda naturvärden och tillgänglighet visavi ett enskilt eller allmänt intresse av att använda mark på lämpligt sätt. Värt att nämna här är att Sverige – likt övriga EU – har ytterligare skyddslagstiftning, såsom miljökvalitetsnormer och artskyddsförordning. Dessutom regleras byggande genom plan- och bygglagen.
Regeringens förslag underlättar främst för enskilda i glesbygd
Vi kan heller inte bortse från landets naturgivna förutsättningar. Mer specifikt – vattendragens omfattning i relation till de byggnadsåtgärder som kan utlösas av ett ändrat strandskydd. Så, hotas den biologiska mångfalden med aktuella lättnader? Merparten av berörda vattendrag ligger i glesbygds- och skogsområden, varför förslaget främst förenklar på landsbygden. För lant-/skogsbrukaren eller småhusägaren kommer det märkas i att exempelvis friggeboden kan ställas närmare diket på den egna tomten, utan att strandskyddsdispens först krävs. Mindre åtgärder med rimligtvis begränsad påverkan på lokala naturvärden. För större och omgivningspåverkande åtgärder krävs fortsatt tillståndsprövning – negativ påverkan på biologisk mångfald kan alltså fortsatt hindras.
Regeringens förslag underlättar främst för enskilda i glesbygd. Farhågorna att lättnaderna leder till ett väsentligt annat, eller ökat, bostadsbyggande i dessa områden faller. Ekonomiska förutsättningar saknas ju där för sådan exploatering. Men vad betyder lättnaderna i områden intressanta för samhällsutveckling? Löser lättnaderna upp de hinder som de nationella strandskyddsreglerna ställer upp för bostadsförsörjningen? Nej.
Det ska först visas att bostäderna inte kan byggas någon annanstans i kommunen. En bevisbörda som kräver orimliga utredningsåtaganden
Med lättnaderna kvarstår en rad problem som slår sönder växande kommuners möjlighet till mer ändamålsenligt nyttjande av mark och redan gjorda samhällsinvesteringar. Kommunen som i sin tätortsplanering anger att en centralt belägen plats bör bebyggas med bostäder ställs idag inför ett absolut stopp. Det ska först visas att bostäderna inte kan byggas någon annanstans i kommunen. En bevisbörda som kräver orimliga utredningsåtaganden. Kort sagt; ett generellt utlagt strandskydd går inte ihop med en samhällsekonomiskt effektiv planering av markens användning.
Trots att en plats objektivt sett saknar skyddsvärd natur. Trots att omvandlingen innebär att tillgängligheten ökar (till exempel med en ny strandpromenad). Trots att alternativbyggandet någon annanstans innebär mer långtgående påverkan på klimat (fler transporter). Trots allt det, kommer kommunen inte vidare i sin planläggning. För vårt nationella strandskydd tillåter inte avvägningar mellan ett möjligt bostadsbyggande, en möjlig tillgänglighet och ett möjligt skydd av naturvärden. Därför kvarstår också det viktigaste reformarbetet att göra.
Strandskyddsreglerna behöver ses över utifrån ett systemiskt synsätt och kompletteras med möjligheten att väga in intresset av viss samhällsutveckling i tätort
Naturvärden och biologisk mångfald ska värnas. Det sker – nu och fortsatt, i Sverige och övriga EU – genom den skyddslagstiftning som redan tillämpas effektivt och som till stora delar tillkommit efter att det generella strandskyddet infördes 1975. Strandskyddsreglerna behöver ses över utifrån ett systemiskt synsätt och kompletteras med möjligheten att väga in intresset av viss samhällsutveckling i tätort. Betydelsen, för svenskt samhällsbyggande och bostadsförsörjning, av en sådan avvägningsmöjlighet kan inte nog understrykas.
Så. Bra regeringen, att lättnader görs för glesbygden! Men. Bostadsförsörjningen i tätort och samhällsekonomiskt effektiv planering hindras fortsatt. Inspireras gärna av Bygg i tids skarpa förslag i det reformarbete som nu måste följa!
För Initiativet Bygg i Tid;
Nancy Mattsson, Styrelseordförande