LEDARE | Lennart Weiss har borrat ner sig djupt i vad Socialdemokraterna säger, skriver gör och egentligen vill när det gäller bostadsfrågan.
För den som vill läsa av den politiska färdriktningen för ett politiskt parti finns två huvudsakliga tillvägagångssätt. Vad säger partierna i sina riksdagsmotioner? I de årliga budgetmotionerna är det möjligt att i reda siffror läsa av korrelationen mellan allmänna uttalanden och faktiska ambitioner. På ett mer principiellt plan ger partiprogrammen vägledning. Eftersom Socialdemokraterna har för avsikt att anta ett nytt partiprogram på sin kommande kongress i Göteborg (28 maj – 1 juni) finns anledning att ta en titt på de råämnen man lagt för smide.
Helt väntat möter man både i riksdagsmotioner och programtexter snabbt övergripande formuleringar av typen ”bostaden är en social rättighet”. Alltså behövs någon typ av filter. Jag väljer att analysera Socialdemokraternas ambitioner utifrån fyra perspektiv: Åtgärder för att mota segregationen, näringslivets behov av bostäder för att på det sättet säkra arbetskraftsförsörjningen, ungas möjligheter att etablera sig på bostadsmarknaden samt åtgärder för att mota social och strukturell hemlöshet.
I såväl riksdagsmotioner som programtexter lyser frågan om de allra svagastes situation med sin frånvaro
På en punkt är analysen snabbt avklarad. I såväl riksdagsmotioner som programtexter lyser frågan om de allra svagastes situation med sin frånvaro. Ordet hemlöshet nämns knappast alls men en smula välvilligt kan man spåra kopplingar i förslag om förbättrade bostadsbidrag, åtgärder mot oseriösa värdar och svarta kontrakt samt åtgärder för att mota den sociala segregationen. Några särskilda medel anslås inte och det går heller inte att spåra några ansatser till bredare grepp.
Ett tema som behandlas desto mer är bostadsförsörjningen i ”nyindustrialiserade” orter. Den saken tas upp både i partiets budgetmotion, Ett rikare och rättvisare Sverige (2024/25:3199) samt en relativt ambitiös motion som lades under hösten med den kärnfulla rubriken Bostadspolitik (2024/25: 3075). I budgetmotionen kritiseras regeringen för att man avvecklade investeringsstödet samtidigt som byggandet körde in i väggen och för att man inte lyckades åstadkomma mer än 140 miljoner kronor för ökat bostadsbyggande i norra Norrland. Inom utgiftsområde 18 (Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande) är dock Socialdemokraternas tillskott blygsamt.
Den socialdemokratiska bostadsmotionen är dock både mer konkret och ambitiös. Här föreslås både en ”statlig byggstimulans” och ”statliga byggkrediter” som kan beviljas mot krav på hyresnivåer och klimatåtaganden. Den statliga byggstimulansen är inriktad mot ”mindre orter och arbetsmarknadsregioner” och kan förstås som ett riktat regionalstöd. För 2025 föreslås 3 miljarder kronor, för 2026 3,4 och för 2027 4,4 miljarder.
Betraktat på det sättet går man längre än regeringen när det gäller ambitionen att stötta arbetskraftsförsörjningen i valda regioner och orter
På ett bredare plan lanserar Socialdemokraterna en ”statlig byggkredit” och anslår 5 miljarder kronor per år. Byggkrediten kan uppfattas som en ersättning för det gamla investeringsstödet. Partiet skriver att statlig medfinansiering (lån) kan medges på upp till 20 procent av investeringsbeloppet. I relation till dagens produktionskostnader betyder det att upp mot 5 000 bostäder per år skulle kunna beviljas en statlig byggkredit. Förutsatt att den ges till förmånliga villkor skulle man kunna tänka sig att den ersätter eget kapital och ge ungefär samma resultat på hyresnivåerna som det avvecklade investeringsstödet. Således samma effekt men med en annan teknik. Och möjligen med ett annat fokus. Betraktat på det sättet går man längre än regeringen när det gäller ambitionen att stötta arbetskraftsförsörjningen i valda regioner och orter.
Varför ska en kommun hålla sig med ett eget fastighetsbolag om staten ändå är beredd att rycka in?
Innan vi helt flyttar fokus till partiets programtexter kan konstateras att förslaget om ett ”statligt byggbolag” lanseras i såväl partiets bostadspolitiska höstmotion som av en av arbetsgrupperna (En ung generation med framtidstro) som arbetat inför kongressen. I riksdagsmotionen beskrivs uppdraget som att ”bygga eller förvärva fastigheter på marknader i områden med särskilda utmaningar, med marknadsmässig avkastning för sina ägare”. Det så kallade byggbolaget är alltså snarare att betrakta som ett nytt statligt fastighetsbolag, med ”sociala syften” men som samtidigt ska bedrivas på ”sedvanliga affärsmässiga villkor”. Hur man tänkt sig att få ihop detta har jag svårt att förstå. Än mindre den politiska ekvationen. Fler än jag gissar att ett statligt fastighetsbolag skulle bli dödsstöten för ett antal allmännyttiga kommunala bolag. Varför ska en kommun hålla sig med ett eget fastighetsbolag om staten ändå är beredd att rycka in?
Bostadssegregationen är dock ett tema som ges utrymme i såväl förslaget till nytt partiprogram som i de förslagstexter som tagits fram av partiets olika arbetsgrupper som arbetat inför kongressen. Notera, bostadsfrågan fick ingen egen arbetsgrupp utan behandlas dels av arbetsgruppen ”Ung generation”, dels arbetsgruppen Ökad samhällsgemenskap genom att vi delar ett gemensamt språk med den numer rikskände Lawen Redar (som medverkade i Bopolpodden i oktober) som ordförande.
Här kan man anta att det bjuds upp till batalj på kongressen, i all synnerhet som förslag i den riktningen finns hos arbetsgrupperna
Jämfört med nuvarande partiprogram backas det presenterade utkastet upp av ett antal konkreta punkter som ”fler hyresrätter och blandade upplåtelseformer”, ”fler som vill ska kunna äga sitt boende” samt stöd för allmännyttan och nuvarande förhandlingssystem. Utkastet till partiprogram saknar (dessbättre) skrivningar om statliga byggbolag men också skrivningar om att allmännyttan ska undantas från EU:s statsstödsregler. Här kan man anta att det bjuds upp till batalj på kongressen, i all synnerhet som förslag i den riktningen finns hos arbetsgrupperna.
Men man kan också konstatera att arbetsgrupperna drar åt lite olika håll. Förslag om att ”öka allmännyttans andel av det totala beståndet”, ”investeringsstöd för billiga hyresrätter i socioekonomiskt svaga områden” etc. varvas med förslag om ”en modern egnahemssatsning”, ”en förstabostadsgaranti” och förstås – åtgärder riktade till utsatta bostadsområden.
Så vad blir slutresultatet? Speglat mot det inledande ”filtret” är det uppenbart att Socialdemokraterna har svårt att förhålla sig till de mest utsattas situation. Min gissning är att man är rädd för att sådana förslag kan tolkas som ”sociala bostäder” och på det sättet komma i konflikt med Hyresgästföreningen.
När det gäller segregationen har jag svårt att greppa vad man egentligen vill
Trogen sin historia, som är sprungen ur industri och arbetarklass, men också temat ”det gröna folkhemmet”, ges förutsättningarna för de nya gröna industrietableringarna ett förhållandevis stort utrymme. Om det även i realiteten är möjligt att rikta byggstimulanser och byggkrediter mot dessa orter och regioner akterseglar man regeringen i såväl politiska ambitioner som rent ekonomiskt.
När det gäller segregationen har jag svårt att greppa vad man egentligen vill. När Lawen Redar medverkade i Ekots lördagsintervju vacklade hon mellan principiellt skarpa ståndpunkter men i sak vaga besked. I Bopolpodden var hon tydligare men personligen har jag fortfarande svårt att se det ”socialdemokratiska” i de förslag som presenteras. Till betydande del känns det som att man sneglar mot Danmark som riktar såväl retorik som åtgärder mot (invandrare) i utsatta områden.
De ungas utsatta situation på bostadsmarknaden präglas av samma tvehågsenhet. När det gäller Hasslers, Englunds och Anderssons presenterade förslag om att luckra upp införda kreditrestriktioner har man hittills nöjt sig med att säga att ”vi vill avvakta vad remissinstanserna säger”. Förvisso driver man förslag om startlån och modeller för hyrköp men även om såna förslag skulle genomföras skulle dagens yngre fortsatt möta klart högre trösklar in på bostadsmarknaden, jämfört men hur det var när Magdalena Andersson var i färd med att bilda familj.
För vårt gemensamma samhällsbygge är det tyvärr en lätt deprimerande slutsats
Övergripande saknas, precis som hos regeringen, en samlad analys av bostadsbyggandets finansiella ramvillkor. Det är givetvis helt medvetet. Ökade offentliga ambitioner kostar. Om de pengar som redan finns i systemet ska användas mer flexibelt behöver kreditrestriktioner ses över och fördelningspolitiska insatser göras, exempelvis på skatteområdet, för att på det sättet föra resurser mellan generationer och socioekonomiska grupper.
Zoomar man ut finns tydliga likheter mellan regeringspartiernas och Socialdemokraternas förhållningssätt till bostadsfrågan. Ord är billiga. Sådant som kostar, i principiella ställningstaganden eller rent ekonomiskt, håller man däremot på behörigt avstånd. För vårt gemensamma samhällsbygge är det tyvärr en lätt deprimerande slutsats.
Lennart Weiss
Chefredaktör, Bostadspolitik.se
Kommersiell direktör, Veidekke
Tragisk slutsats och inget förslag till att börja skära i hyreslagen.
Tragisk slutsats och inget förslag om att börja skära i hyreslagen.
Ja, det är så sant som det är sagt – ord kostar ingenting. Det är väl därför en lång rad av bostadsministrar gärna pratar om regelförenklingar som lösning på var och varannan bostadsfråga. Som Lennart lyfter fram så har Socialdemokraterna ändå några satsningar för att få igång fler hyresrätter och bostäder knutna till orter med stora industrisatsningar. Samt det egendomliga förslaget om ett statligt byggbolag. Till listan ska förhoppningsvis också läggas Startlån för förstagångsköpare. Utvecklingen på bostadsmarknaden de senaste decennierna har ökat segregationen, dels genom ökade förmögenhetsklyftor och dels genom att det blivit svårare att komma in på bostadsmarknaden. Med att komma in på bostadsmarknaden menar jag att få en egen bostad, inte att hyra någon annans till hög kostnad och med otrygga villkor. Här kan någon form av startlån spela en positiv roll. Ökad rörlighet på bostadsmarknaden vore annars bra. En politik som ger seniorer och äldre positiva drivkrafter att välja en mer ändamålsenlig bostad när hushållet blir mindre och åren fler bidrar till fler transaktioner och bostadsbyten. Då öppnas fler möjligheter för de som vill in på bostadsmarknaden. Läget är tufft för de som vill in men ganska behagligt för de som har ett eget boende vilket är fallet för de absolut flesta äldre. Det kan verka motsägelsefull att lyfta fram äldres boende och samtidigt konstatera att unga vuxna är de som har det mest besvärligt. Men ur demografisk synpunkt och om man ser till livets realiteter så hänger det ihop.