DEBATT | Att satsa på trädgårdsstäder med blandad bebyggelse av småhus, radhus och flerbostadshus med mycket grönska skulle lösa flera av våra samhällsutmaningar. Men regeringen vill i stället bygga fler villaområden. Det skulle driva på segregationen, göra oss mer beroende av bilen och dessutom bli en orimlig ekonomisk börda för kommuner och hushåll, skriver Marie Linder från Hyresgästföreningen och Alexander Ståhle från Spacescape.
Efter decennier av förtätning och små lägenheter i flerbostadshus höjs allt fler röster för att prioritera småhusbyggandet. Regeringens bostadspolitik har satt villan i centrum genom uppdrag åt Boverket, en planeringsbonus för kommuner som möjliggör för fler villor och tillsättandet av en “egnahemskommissionär”.
Men är småhusbebyggelse förenligt med livskraftiga städer? Kan stora villaområden som breder ut sig försörjas med kollektivtrafik och service på ett hållbart sätt? Vilka anspråk på markanvändning gör olika typer av bebyggelse? Kort sagt; Hur ska våra städer utformas långsiktigt hållbart?
Lösningen ligger i byggandet av den verkliga trädgårdsstaden
I rapporten ”Den verkliga trädgårdsstaden” undersöker konsultföretaget Spacescape, på uppdrag av Hyresgästföreningen, fyra bebyggelsetyper; kvartersstad, modernistisk stad, trädgårdsstad och villaområde. Dessa bebyggelsetyper jämförs med varandra i fråga om markanvändning, infrastrukturkostnader, segregation, energianvändning, klimatavtryck, hälsoeffekter och transportkostnader. Resultatet visar tydligt att villaområden har både högre investerings- och driftkostnader, ett högre energianvändning och klimatavtryck, samt att det tar överlägset mest natur, skogs- och jordbruksmark i anspråk. Samtidigt finns en efterfrågan på marknära och rymligt boende i gröna stadsdelar som stadsplaneringen måste förhålla sig till. Lösningen ligger i byggandet av den verkliga trädgårdsstaden.
De första trädgårdsstäderna etablerades i England och Sverige under 1910-talet. Idag används begreppet lite slängigt också om villaområden, men här finns betydande skillnader. Den verkliga trädgårdsstaden är en tät blandad bebyggelse med både bostäder och arbetsplatser och innefattar alltid en mångfald av bostadstyper. Gatunätet brukar vara sammanhängande och bilda en kvartersstruktur med gårdar och tydligt avgränsade parker och naturområden och här finns god tillgång till kollektivtrafik. Därför är trädgårdsstaden;
– Mer samhällsekonomiskt gynnsam. Trädgårdsstaden är ekonomiskt mer hållbar än motsvarande villaområde då bygg- och driftkostnaderna för infrastruktur, (gator, ledningsnät och kollektivtrafik), blir 3–5 gånger lägre per hushåll samtidigt som inkomster och kommunala skatteintäkter är kvar på motsvarande nivå.
Villaområden löper således större risk för energibrist och är mer känsliga för volatila energitillgångar och energipriser
– Energieffektivare och klimatsmartare. Invånare i trädgårdsstaden är mycket mindre bilberoende. Antalet bilar per hushåll är 54 procent lägre och längden körde kilometer med bil är 26 procent lägre. Energianvändningen är 24 procent lägre och koldioxidutsläppen per boende 33 procent lägre. Villaområden löper således större risk för energibrist och är mer känsliga för volatila energitillgångar och energipriser.
– Bättre för de boende och folkhälsan. Trädgårdsstadens blandning av bostäder bidrar till social integration och att olika generationer kan bo inom samma område. Villaområden segregerar staden eftersom de blir otillgängliga för den del av befolkningen som inte har råd med en stor bostad eller bil. Trädgårdsstaden är bättre på att möta bostadsefterfrågan och möjliggöra flyttkedjor inom samma stadsdel, vid till exempel skilsmässa eller när man flyttar hemifrån. Folkhälsan är bättre i trädgårdsstäder än i villaområden, bland annat för att man här går och cyklar mer.
– Mer effektiv markanvändning. Trädgårdsstaden kräver betydligt mindre markyta, 3–6 gånger så lite som villaområden. Om vi skulle bygga villor så att ”sju av tio” kan bo i villa i Sverige skulle vi behöva exploatera 746 kvadratkilometer natur, jord- och skogsbruksmark och Storstockholms byggda yta skulle mer än fördubblas. Om alla som bodde i villaområden skulle flytta till trädgårdsstad skulle mer än tusen kvadratkilometer mark sparas till natur, jord- och skogsbruk.
Endast 3 procent av Sveriges befolkning bor idag i en trädgårdsstad att jämföra med 44 procent som bor i ett villaområde. Det är inte hållbart. Hyresgästföreningen har fyra bostadspolitiska förslag för att gynna utvecklingen av fler trädgårdsstäder:
1) Förtäta befintliga villaområden med flerfamiljshus
2) Förtäta befintliga flerbostadsområden med småhus och radhus
3) Planera för etablering av nya verkliga trädgårdsstäder
4) Ta bort regleringen enbostadshus i detaljplaner
Den verkliga trädgårdsstaden ger på alla punkter en större samhällsvinst än villaområden. Det finns inga stora hinder för att skapa fler sådana livskraftiga bostadsområden i Sverige. Områden där människor kan bo, leva, skiljas, flytta ihop, växa upp, arbeta och spendera sin fritid.
Marie Linder, ordförande Hyresgästföreningen
Alexander Ståhle, vd Spacescape