LEDARE | Sverige går mot lågkonjunktur och då borde räntorna sänkas. Så säger grundkursen i nationalekonomi. Men så sker inte. I stället förväntar sig alla att Riksbanken höjer räntan med 75 punkter vid sitt nästa möte. Och fortsätter med höjningar en bit in på nästa år.
Men de nationalekonomiska lagarna bröts även tidigare. När högkonjunkturen var som starkast och priserna på bostäder och aktier skenade så körde Riksbanken minusränta och storköpte bostadsobligationer för att ytterligare pressa ned marknadsräntorna.
När riksbankschefen Stefan Ingves fick frågor om denna paradox i SVT:s program 30 minuter svarade han svävande att inflationsmålet hade klarats av och att det var svåra avvägningar. Men inflationsmålet, sett över längre tid, har ju inte riktigt klarats av, för även om Riksbanken kanske lyckades pressa upp den låga inflationen några tiondelar med sin extremt expansiva penningpolitik så skenade inflationen på tillgångspriser i form av börskurser och fastigheter. Och nu sticker inflationen långt över målet samtidigt som tillgångspriser sjunker. Även om den nuvarande inflationen till delar kommer från omvärlden så är efterfrågan i förhållande till utbudet alltför stor i Sverige, därav behovet av att kyla ned svensk ekonomi. Men framför allt borde Riksbanken börjat sin väg från sin expansiva penningpolitik betydligt tidigare än under 2022. Överhettning på arbetsmarknaden har vi haft länge. Den arbetslöshet vi brottats med är inte främst på grund av för låg efterfrågan utan på grund av bristande anställningsbarhet, som åtgärdas av bättre utbildningsmöjligheter, rörlighet, språkkunskaper, samt ökad tillgång till bostäder där jobben finns och sociala insatser.
Jakten på inflationsmålet på två procent blir så helig att man inte ser ödeläggelsen som åstadkoms på vägen mot målet
Kritiker kan med fog säga att penningpolitiken var för expansiv tidigare. Risken är nu att den omvända aggressiva räntehöjningspolitiken kan gå för långt. Jakten på inflationsmålet på två procent blir så helig att man inte ser ödeläggelsen som åstadkoms på vägen mot målet. Lägg därtill missen Riksbanken gjorde när de kraftigt höjde räntan just innan den stora finanskrisen bröt ut hösten 2008. En av de främsta dygder som ska prägla en riksbank är förutsägbarhet och tydliga små steg i en viss riktning. I det avseendet har den svenska Riksbanken uppvisat ett omvänt beteende.
Det är i ljuset av detta man också ska beakta riksbankschefens både tvärsäkra uttalanden om amorteringskraven och det direkta hotet mot politikerna. Rör ni amorteringskraven höjer jag räntan ytterligare, som Ingves sa i SVT:s 30 minuter.
Problemet är kanske att Riksbankens egna agerande under en följd av år är ett större hot mot finansiell stabilitet än eventuella justeringar av amorteringskraven? Det kanske till och med är så att en lättnad i amorteringskraven är en väl avvägd lättnad av bördan hos räntetyngda svenska hushåll som drabbas alltför hårt av den aggressiva räntehöjningspolitiken?
Men det är inte självklart att en riksbank som gått fel tidigare är rättesnöre för allt framöver
Stefan Ingves har rätt i att det är i ett känsligt läge som svensk ekonomi befinner sig i. Regeringens totala finanspolitik måste vara försiktig i detta läge. Men så måste också Riksbankens politik vara. Amorteringskravens nackdel är att de med kirurgisk precision riktas mot dem som ska in på den ägda bostadsmarknaden; ungdomar som börjar rota sig, de som ska bilda familj och söker sig sin första bostad, invandrare som lyckats etablera sig på arbetsmarknaden och nu söker en bättre bostad, etcetera. En översyn har sin plats, även om förändringar måste vägas noga mot andra faktorer och den totala penning- och finanspolitiken. Men Ingves ultimativa formuleringar vittnar om att han ser problemen ur bara ett perspektiv.
Politikerna däremot måste visa kurage och väga av många saker och lägga fast en politik som i sin helhet både främjar ekonomisk stabilitet, en fungerande arbets- och bostadsmarknad samt en väl avvägd finanspolitik. Huruvida den nuvarande regeringen lyckas med det återstår att se. Men det är inte självklart att en riksbank som gått fel tidigare är rättesnöre för allt framöver.
Stefan Attefall
Chefredaktör, Bostadspolitik.se