Arkitekter efterlyser en ny kalkyl för bostadsproduktion.
Arkitekterna Sanna Hedreus, Åsa Kallstenius på KOD Arkitekter och debattören Veronica Hejdelind skriver om BOA- och BTA-problematiken på Fastighetstidningen.
BTA är den totala ytan, till och med yttervägg, medan BOA är den privata boytan, den uthyrningsbara ytan. Man kan också se det som att BTA står för kostnaden och BOA för inkomsten – därmed är det viktigt för vinsten att kvoten mellan BOA och BTA är så hög som möjligt.
Detta menar arkitekterna får som konsekvens att vi bygger för många små lägenheter och gör öppna planlösningar även om detta inte är vad som efterfrågas och även kan vara sämre ur hållbarhetsperspektiv.
”De boendemiljöer som vi vet bidrar till att skapa ett gott samhälle, som skapar möten mellan människor, som bygger på delande och samnyttjande får på grund av kalkylen ofta strykas. Med BOA/BTA-logiken dras skarpa gränser mellan mitt och ditt, mellan det som är privat och det som är delat. Det driver boendesegregation och gör det på gränsen till omöjligt att klara de sociala hållbarhetsmålen”, skriver de och fortsätter:
”Under senare år har vi sett hur BOA/BTA-logiken letat sig in i politiken. Bostadsfrågan är komplex, det är många olika faktorer som spelar in, vilket gör det svårt att se och förstå vad som påverkar vad, då är det enkelt för politikerna att förlita sig på siffran. Man väljer enkla lösningar, och presentar kvantitativa mål – med löften om bygga x antal billiga lägenheter – istället för att ha en vision och diskussion om vilket slags samhälle de här bostäderna skapar.”
”Om kommun och stat på allvar vill nå målen i sina visionsdokument om en mer hållbar framtiden krävs insikt, kunskap och mod att frångå BOA/BTA-logiken och skapa ett ekonomiskt system som möjliggör och gynnar den samhällsutveckling vi säger oss vilja ha.”
”Hur kan vi tillsammans ersätta BOA/BTA-logiken med en kalkyl som räknar in de värden vi alla vill och behöver skapa för en verkligt hållbar framtid?”
Läs hela debattartikeln här.