KRÖNIKA | Elin Olsson flyttar till Västerbotten efter 20 år i Stockholm. Hon konstaterar att den gröna industrialiseringen i norr kan leda till en ny, bättre typ av tillväxt.
De senaste dagarna har jag suttit med en blindkarta över Västerbotten och tränat på länets 15 kommuner. Bjurholm, Dorotea, Lycksele, Malå, Nordmaling, Norsjö, Robertsfors… Om och om igen.
Anledningen? Jo förutom ett stort intresse för utvecklingen i Norr- och Västerbotten i allmänhet så tillträder jag tjänsten som länsarkitekt i Västerbotten i veckan. Efter drygt 20 år i Stockholm går flyttlasset norrut – och den resan är jag är inte ensam om att göra.
Den gröna industrialiseringen genererar många arbetstillfällen i delar av Västerbotten men också ett stort behov av robust och långsiktig samhällsplanering. Att locka till sig arbetskraft är en sak, att få människor att både flytta och varaktigt stanna en annan. I Västerbotten ska stora summor investeras i tusentals bostäder, skolor, förskolor, idrottshallar, affärer och lokaler för kultur. Det blir nya årsringar till redan befintliga samhällen. Byggnader och platser som kommer att finnas kvar långt in i framtiden.
Det är lätt att få tunnelseende där snabba moduler trumfar gestaltade livsmiljöer
Bostadsbyggandet har legat på en relativt hög nivå i både Umeå och Skellefteå men behoven är betydligt större än vad som hittills har byggts. Även i närliggande kommuner som Robertsfors, Vindeln, Vännäs, Nordmaling, Norsjö och Bjurholm pekar man i årets bostadsmarknadsenkät på att det finns ett underskott på bostäder i kommunerna som helhet. När investeringsviljan hastigt ökar och bostadsunderskottet är stort finns det risk att tappa bort vad som långsiktigt bygger livskvalitet. Det är lätt att få tunnelseende där snabba moduler trumfar gestaltade livsmiljöer.
Tre av fyra av länets invånare bor idag antingen i Umeå eller Skellefteå. Resterande fjärdedel bor i någon av länets övriga 13 kommuner. Med investeringar i Norrbotniabanan men också möjlighet att pendla från närliggande kommuner kommer betydligt fler kommuner att behöva planera för ökad bebyggelse. Här krävs både mellankommunal samverkan och samordning med en rad statliga myndigheter och i det har länsstyrelsen en nyckelroll. Det förpliktigar och ställer stora krav på tidiga dialoger och proaktivitet för att skapa gestaltade livsmiljöer.
Men har vi verkligen tid och råd med gestaltning när människor inte ens har någonstans att bo? Svaret måste vara ja! När vi blir fler ska vi planera och bygga på ett sätt så att människors välmående och trivsel inte går förlorade. Då är arkitektur ett viktigt verktyg. Den nationella arkitekturpolitiken bestämmer inte hur våra byggda miljöer ska se ut utan visar på sätt att tänka på vad det vi bygger kan göra.
Pandemin och en ökad digitalisering har öppnat ett fönster för en annan typ av tillväxt
Västerbotten har goda möjligheter att växa hållbart och utveckla den livskvalitet som redan finns. Några utgångspunkter tror jag kan vara:
# De större städerna har länge vuxit på bekostnad av mindre samhällen och landsbygd med ökande ojämlikhet och utanförskap som följd. Pandemin och en ökad digitalisering har öppnat ett fönster för en annan typ av tillväxt. Västerbotten kan bli världsbäst på en tillväxt som inte ställer stad mot land.
# Byggsektorn står för ungefär en femtedel av Sveriges klimatpåverkan. Ta vara på och utveckla befintliga hus och miljöer! En gemensam färdplan för både Norr- och Västerbotten med enkla principer för att främja ett hållbart och cirkulärt byggande behövs. Gemensamma principer ger förutsättningar för företag i regionen att satsa och växa hållbart.
# Ge utrymme och förutsättningar för kooperation, självbyggeri och byggemenskaper, främja lokala arkitekter, hantverkare och kulturutövare. Utgå från traditionen av medborgarengagemang, social inkludering liksom viljan att ta saker i egna händer.
Inget projekt kan göra allt men alla projekt kan göra något för att bidra till en bra helhet. Det finns många verktyg för kommunerna att vässa för att premiera kvalitet och långsiktighet samtidigt som vi främjar ett högt bostadsbyggande.
Staten behöver kliva fram i samhällsplaneringens framsäte som konstruktiva kartläsare för kommunerna som sitter vid ratten och kör. Det kan betyda något mer framtunga planprocesser men också färre konflikter och ingripanden i sena skeden liksom bättre slutresultat. Jag ser fram emot att bidra med de erfarenheter och den kunskap jag har men också lyssna och lära mig av all den kompetens som finns i länet idag.
…Skellefteå, Sorsele, Storuman, Umeå, Vilhelmina, Vindeln, Vännäs och Åsele. Jag fortsätter träna.
Elin Olsson
Länsarkitekt i Västerbotten, särskild utredare i utredningen Ordning och reda på hyresbostadsmarknaden