LEDARE | När bostadsutvecklarna räknar på sina projekt och byggbolagen planerar för nästa år är det dystra miner. Kalkylerna går inte ihop. Riskerna ökar och prognoserna framöver är dystra. Från att alla stjärnor stod rätt är det nu tvärtom. Bostadsbyggandet var högt när räntorna var låga, konjunkturen god, reallönerna steg och byggkostnaderna hanterbara. Nu gröper inflationen ur hushållens köpkraft, räntorna stiger liksom byggkostnaderna och konjunkturen ser ut att i bästa fall gå in i en svag period, i värsta fall väntar en recession bakom hörnet. Osäkerheten är monumental, vilket stressar varje investerare.
Bostadsbyggandet borde i Boverkets kalkyler ligga på drygt 63 000 påbörjade bostäder varje år fram till 2030. Boverkets senaste prognos (maj 2022) pekade på att vi inte når dit i år och nästa år sjunker byggandet än mer. De talar om 50 000 påbörjade under 2023. Kritiken var redan då tydlig om att Boverkets prognos var alldeles för optimistisk, särskilt när man beaktar att statistiken mäter beviljade starttillstånd och i den osäkra tid vi nu lever i kan innebära att aktörer får starttillstånd men skjuter på igångsättandet.
Byggfakta med Tor Borg som analyschef har nyligen kraftigt reviderat sina prognoser. I augusti skrev han: ”Uppgifterna i den senaste Byggstartsindikatorn signalerar att årstakten för antalet byggstartade bostäder kommer att falla brant under resten av 2022 och gå under 50 000 bostäder för helåret.” I SBAB:s nyligen släppta prognos talas om att antalet påbörjade bostäder väntas uppgå till 43 000 nästa år. Jämfört med toppåret 2021 är det en nedgång med nästan 40 procent, skriver SBAB. Mycket talar för att även detta är en väl optimistisk bedömning.
Lyssnar man på vad olika branschaktörer säger är oron växande och många talar om ett tvärstopp i nya projekt.
Färsk data från Veidekke tyder på att byggandet, i termer av påbörjade bostäder kan falla med 25–30 procent i år, men det kan mycket väl bli mer än så. Den branta nedgången under hösten 2022 som Tor Borg talar om är den allvarliga delen. Det innebär nämligen ett mycket dystert 2023. Lyssnar man på vad olika branschaktörer säger är oron växande och många talar om ett tvärstopp i nya projekt.
Det avskaffade investeringsstödet för hyresrätter, som med en M-ledd regering inte kommer tillbaka, avskaffades tidsmässigt olyckligt, just när konjunkturen viker. Men i sak är det ett illa träffsäkert stöd. I vissa lägen har det givetvis påverkat möjligheterna att få ihop kalkylerna. Dessutom har en ny dom kommit från Svea hovrätt som skapat nya problem för nyproduktion av hyresrätter. Domen lägger nämligen kraftiga begränsningar på möjligheten att kunna höja hyran i linje med de allmänna hyreshöjningarna som sker i övriga beståendet, vilket gör att viljan att bygga nytt minskar ytterligare. Detta gäller när man använder så kallade presumtionshyror.
Både partier och journalister duckade. Eller mer troligt, förstod inte allvaret i situationen.
Mitt i detta allvarliga läge – både för den växande bostadsbristen och för den kraftigt negativa effekten på tillväxten – ska en ny regering tillträda. Vi kunde följa en valrörelse kliniskt ren från diskussioner om hur politiken ska bemöta den dystra utvecklingen i bygg- och bostadsbranschen. Både partier och journalister duckade. Eller mer troligt, förstod inte allvaret i situationen.
Snart kommer verkligheten att braka in över en regering som haft fokus på lag och ordning och elpriser, men som nu tvingas hantera en besvärlig konjunktursituation.
Vad kan då en ny regering göra? Åtgärder som kan få effekt redan under 2023 och som är möjliga med statsfinansiellt rimliga insatser. Några viktiga idéer:
1. Genomför det liggande förslaget om startlån för förstagångsköpare för att underlätta för dem att komma in på den ägda marknaden.
2. Revidera kreditrestriktionerna så att vi i det stigande ränteläget kan hantera de allt högre boendeutgifterna utan att ge avkall på en god amorteringskultur.
3. Ändra lagen om presumtionshyror omedelbart så att Svea hovrätts märkliga dom undanröjs. Eller ännu hellre, om det är politiskt möjligt; inför fria nyproduktionshyror, enligt det utredningsförslag som finns framme.
4. Höj bostadsbidraget – både inkomstgränser, nivåer och barntillägget.
5. Ge stöd till kommunerna så de kan bygga ut antalet så kallade sociala kontrakt för dem som har mycket svårt av ekonomiska eller sociala skäl att få tag på en bostad.
6. Kommunerna måste omedelbart anpassa sina markpriser till de nya marknadsmässiga förhållanden som råder. De är ofta oerhört långsamma i sina anpassningar vilket hindrar många projekt att komma i gång i en besvärlig konjunktur.
7. Uppmana och stimulera kommunerna att höja sin planberedskap för att det ska finnas många färdiga – gärna ej detaljrika – detaljplaner färdiga för dem som vill bygga och framför allt för att möta behoven när byggandet tar fart igen.
Dessa sju råd skulle kunna mildra den krasch i byggandet som vi nu kan se framför oss och aktivt bidra till att fler som är i stort behov av en bostad kan komma in på bostadsmarknaden och efterfråga de bostäder som finns.
Stefan Attefall
Chefredaktör, bostadspolitik.se