KRÖNIKA | Alla säger att det behövs mer åtgärder, men med helt olika innebörder och betydelse. Gemensamt är att mer ska göras av någon annan och när alla pekar med hela handen åt olika håll, rör vi oss inte alls. ”Det har lamslagit den bostadspolitiska reformagendan och jag vill hävda att sektorns parter bidragit till att knuffa tillbaka de politiska partierna i sina respektive hörn”, skriver Elin Olsson, fd statssekreterare för bostadsministern 2019–2021.
För den som lyssnar slarvigt på den bostadspolitiska debatten kan det tyckas som om alla är överens. De allra flesta anser att bostadsmarknaden är dysfunktionell med instegsproblematik och stora behov av reformering. Alla säger att det behövs mer åtgärder. Problemet är bara att detta ”mer” har helt olika innebörd och betydelse. Gemensamt är att mer ska göras av någon annan. När alla pekar med hela handen åt helt olika håll rör vi oss inte alls. Det har lamslagit den bostadspolitiska reformagendan och jag vill hävda att sektorns parter bidragit till att knuffa tillbaka de politiska partierna i sina respektive hörn. Där står de och skuggboxas utan att komma framåt. Det kan såklart vara en taktik, om man vill undvika att göra förbättringar inom svensk bostadsmarknad. Till slut kommer en punkt där modellen rämnar. Men jag är övertygad om att en bred majoritet av både aktörer och politiska företrädare vill förbättra genom systematiska reformer.
Ett grundläggande problem för en bred och inkluderande debatt är komplexiteten. Det är lätt att börja dra i en ände utan att inse konsekvenserna det får för till exempel balansen på hyresmarknaden. Det lägger ett stort ansvar på sektorns centrala aktörer att inte bara driva sin egen agenda utan också pedagogiskt förklara de mekanismer och system som finns på bostadsmarknaden. Här förväntar jag mig att den som förstår komplexiteten också bidrar till att förklara den istället för att ta enkla poäng på hemmaplan.
Här förväntar jag mig att den som förstår komplexiteten också bidrar till att förklara den istället för att ta enkla poäng på hemmaplan.
Under veckan som gått har två viktiga utredningar lämnats till regeringen. Dels utredningen Socialt hållbar bostadsförsörjning, dels Startlån för förstagångsköpare. Jag lyssnade på en diskussion i P1 om den ena utredningen. Det var utredaren, experter från Hyresgästföreningen och Sveriges Allmännytta som hördes. Inslaget inleds med några frågor om själva utredningen som fick klargörande svar.
Du kan aldrig gissa vad som hände sen! Eller så kan du det. En av sektorns centrala aktörer valde att börja argumentera kring en helt annan fråga än vad som varit föremål för utredningen. I stället för att diskutera förslagen om nya mål, nya hyresgarantier eller något av de andra förslagen, framfördes argument för att tvinga kommuner till bostadsproduktion. Sådana förslag har utretts mer än en gång och inte visat sig politiskt genomförbara. Det skulle ha varit betydligt mer fruktbart att ägna de minuter som inslaget pågick åt vad utredningen handlade om. Det vill säga genomförbara lösningar utifrån ett långt och gediget utredningsarbete. I det här fallet var det Hyresgästföreningen som ville profilera sig, men jag vill hävda att beteendet är vanligt bland alla de centrala aktörerna; så som Fastighetsägarna, SKR och Byggföretagen. Käpphästarnas kapplöpning mot att få stampa vidare på stället.
Det skulle ha varit betydligt mer fruktbart att ägna de minuter som inslaget pågick åt vad utredningen handlade om.
Man kan beklaga vägval som gjordes i Sverige under förra seklet och blicka mot länder som gjorde andra val, men att backa bandet till 90-, 60- eller till 40-talet låter sig inte göras. Det finns lärdomar att dra från andra länder, men framför allt behöver reformarbete bygga på genuin insikt i hur vår egen bostadsmarknad fungerar.
Svensk bostadsmarknad har stora brister men det finns ett gediget fundament att bygga vidare på. Nu ligger två väl avvägda utredningar på regeringens bord med genomförbara åtgärder som tillsammans kan bygga en mer fungerande bostadsmarknad. Visst är det rimligt och rätt att vilja ännu mer – men låt inte det stoppa åtgärder som förbättrar och utvecklar svensk bostadsmarknad till att bli mer funktionell med sänkta trösklar till en god bostad för fler.