LEDARE | Den 11 september kommer cirka 430 000 förstagångsväljare gå till val. De kommer inte nöja sig med att skicka arga lappar till våra politiker. De kommer med största sannolikhet vilja prata om saken. Frågan är om våra politiker är redo för det samtalet, undrar Annika Miscevic, redaktör.
Nu när det är dags att återvända till kontoret, så är det nog många som har glömt bort hur irriterande det är när kollegor lämnar sin disk i köket och förväntar sig att någon annan ska ta hand om den. Å andra sidan är det nog många som också har upptäckt sina sambos och grannars vanor och ovanor under pandemins hemarbete.
Helt plötsligt fann vi grannar som lever helt andra tider än oss själva. Det kan vara de som spelar musik högt när de vaknar runt lunch och utgår från att alla är på jobbet. I andra fall så har vi fått leva med omfattande köksrenoveringar eller badrumsdito.
Samtidigt har vi kanske delat vårt begränsade utrymme med en partner som är van vid att lägga upp sin arbetsdag på ett helt annat sätt än vad vi själva är vana vid. (Vem sätter på kaffet och vem tar hand om disken?) Därtill finns det en drös stackare som dessutom har haft barn i skolålder hemma som tvingats till distansundervisning – ni förtjänar guldstjärna.
”Du har inte städat efter dig – gud ser dig”
Frågan jag ställer mig själv är om ni har satt upp lappar till varandra i hemmet eller i fastigheten? Ni vet de där klassikerna som ”din mamma jobbar inte här” (vanligt kontorscitat) eller ”Du har inte städat efter dig – gud ser dig” (återfinns ofta i gemensamma tvättstugor). Om du svarar ja på den frågan, så tillhör du en minoritet.
Enligt en undersökning från Stockholms Kooperativa Bostadsförening så är det bara fem procent som skulle skriva en lapp och lägga i brevlådan hos en granne vid eventuell irritation, åtta procent sätter upp en lapp på en anslagstavla eller på annan gemensam plats. 42 procent skulle hellre prata med grannen i fråga.
Utan att veta svaret så antar jag att vi andra 45 procent bara tuggar i oss irritationen, men klagar i sociala medier istället?
Det som är intressant med SKB:s undersökning är ändå att den bekräftar vår självbild som svenskar. Vi gillar inte konfrontationer eller konflikter. 88 procent anser i undersökningen att grannsämjan är mycket viktig eller ganska viktig. Det viktigaste för oss är att grannen har en trevlig attityd. Det är helt enkelt viktigare än att man stör eller skräpar ner.
Det viktigaste för oss är att grannen har en trevlig attityd.
Just det tycker jag är väldigt fint. Det ger mig hopp. Efter två år med ett elakt virus, sjukdom, sorg och restriktioner, så behöver vi tid för omtanke och empati. Jag tror att det är viktigare än någonsin. Tyvärr är det få (eller inga) politiska partier som delar den uppfattningen just nu. Nu är det hårda tag som gäller. De bostadspolitiska frågorna trängs undan av plakatpolitik (läs: arga lappar som ”din mamma jobbar inte här”). Men vi förtjänar bättre.
Den 11 september kommer cirka 430 000 förstagångsväljare gå till val. Många av dem har bott hemma hos föräldrarna med distansundervisning i två år. De vet hur illa bostadsmarknaden ser ut och de kommer inte nöja sig med att skicka arga lappar till våra politiker. De kommer med största sannolikhet vilja prata om saken. Frågan är om våra politiker är redo för det samtalet?