KRÖNIKA | Elbilen kan vara det största som hänt bostadspolitiken sedan vattentoaletten. Att köra en mil tar 6 minuter om du kör 100 km/h. Det innebär att kartan över var det går att bygga plötsligt innehåller stora områden som hittills inte varit aktuella, skriver Ulf Perbo, fd statssekreterare med ansvar för bostadspolitik. I dag bostadspolitiker i Tyresö kommun och konsult inom public affairs.
Bilar med eldrift har egenskaper som kan ge stora effekter på bostadsmarknaden och samhällsplaneringen. Problemet Urban Sprawl, blir möjligheten Urban Sprawl. Glest blir rymligt. Tätt blir trångt.
De grundläggande drivkrafterna som skapas är:
- Den rörliga körkostnaden är mycket låg – så låg att de flesta kommer att uppfatta det som gratis att utföra vardagskörningar på sträckor upp till några mil (handla, skjuts barn, åka till jobbet osv). Kanske behövs 1 kWh för att köra 5 km, vilket skulle kosta 1,50 kr.
- Samhällets motiv att begränsa bilismen reduceras markant. De så kallade samhällsekonomiska kostnaderna som är det principiella motivet för särskilda skatter på bilismen och en samhällsplanering som dämpar trafikutvecklingen minskar ca 50% i tätorter och ca 90% på landsbygden.
Detta innebär att de geografiska förutsättningarna blir helt nya. Många nya lägen möjliga att bebygga kommer att uppfattas som attraktiva av hushållen. Kommunerna har inte längre något motiv för en negativ inställning till rymliga bostadsområden. Det kan bland annat ge ett uppsving för trädgårdsstäder och småhusbyggande som byggs i begränsad utsträckning idag trots stor efterfrågan.
Enligt SCB upptar golfbanor och skidpistar lika stor yta som alla bostäder.
Sverige har god tillgång på mark i en internationell jämförelse. Bara cirka en procent av marken är bebyggd med bostäder och totalt är cirka tre procent bebyggt. Enligt SCB upptar golfbanor och skidpistar lika stor yta som alla bostäder. Ändå bromsas bostadsbyggandet av en upplevd brist på mark att bebygga och kommunerna motverkar bebyggelse av områden som medborgarna skulle uppfatta som attraktiva.
Nedanstående är ett citat från ett planeringsdokument i en känd kommun. Motsvarande finns skriftligt och mentalt i många kommuner.
”I Sverige och i övriga världen sker nu en förtätning av städer för att motverka de tidigare planeringsidealen som skapade glesare städer som bredde ut sig alltmer över obebyggd mark. Utbredningen kallas för Urban Sprawl, som innebär att städer och dess förorter breder ut sig över orörd mark i stadens periferi. Urban Sprawl karaktäriseras av låg bostadsdensitet, obegränsadutbredning av ny bebyggelse, segregerad markanvändning och av att privatbilar är det dominerande transportmedlet. Planeringsidealet har visat sig få många negativa konsekvenser för miljön främst genom en ökad bilanvändning som skapar stora koldioxidutsläpp. Trenderna inom stadsplanering förespråkar att vi ska minska Urban Sprawl. Huvudsyftet med förtätningsidealet är att det skapar mer hållbara städer, främst genom att förtätning minskar transportsträckor och därmed minskar utsläppen av växthusgaser.”
När trafiken är utsläppsfri är spelplanen helt förändrad. Det är inte längre något problem vare sig från hushållets eller samhällets sida om det är några kilometer eller mil till det nya bostadsområdet där till exempel rymliga bostäder med stora trädgårdar kan få plats. Eller läckra strandnära bostadsrätter.
Att köra en mil tar 6 minuter om du kör 100 km/h. Lika lång tid som att gå från Sergels Torg till Hötorget. Det innebär att kartan över var det går att bygga plötsligt innehåller stora områden som hittills inte varit aktuella. Elbilen kan vara det största som hänt bostadspolitiken sedan vattentoaletten.
Det här är fel på så många punkter att jag inte vet vart jag ska börja.
Faktum är att utsläppen från inrikes transporter behöver minska med 70 % till 2030 jämfört 2010. Det är alldeles strax 2022.
Att ersätta merparten av alla personbilar med elbilar fram till 2030 är dels orealistiskt och det vore också astronomiskt dyrt. Det rör sig om hundratals miljarder kronor. 2 miljoner bilar à 300 000 kr/st uppgår till 600 miljarder kr. Det finns 5 miljoner bilar i trafik i Sverige.
Mycket av ett fordons faktiska utsläpp kommer från produktionen. Så att på kort tid köpa in ett par miljoner nytillverkade elbilar skulle i själva verket inledningsvis leda till kraftigt ökade utsläpp till följd av konsumtion, vilket ju i realiteten bara är ett sätt att redovisa utsläppen på ett annat sätt. Utsläppen sker dock ändå. Ett fordon har också en begränsad livstid.
Ovanstående är alltså en stor invändning men långt ifrån den enda.
En annan invändning är att bilar tar väldigt mycket plats och kräver väldigt mycket väginfrastruktur. Även väginfrastrukturen är astronomiskt dyr och släpper ut mycket koldioxid, dels under byggtiden men framför allt till följd av det löpande underhållet. Eftersom bilar är så extremt ytineffektiva så räcker som regel aldrig väginfrastrastrukturen heller riktigt till, vilket leder till ökade restider, olyckor, barriäreffekter i landskapet etc.
Perbo anger även hastigheten 100 km/h. Det är visserligen en maxhastighet som kan uppnås på trafikleder av god standard, men för att bilar på en medellång vägsträcka ska hålla en snitthastighet på 100 km/h krävs en oerhört hög vägstandard som knappt finns i Sverige i dag och det krävs vägar som har en enda funktion: Att förflytta bilar väldigt snabbt från punkt A till B. Vid punkt A och punkt B uppstår därmed ovillkorligen köbildning och snitthastigheten störtdyker.
Bilar, eller snarare bilarnas däck, ger även upphov till buller och river upp partiklar som är skadliga för människor. Även den inaktiva livsstil som ofta blir följden av att transporter sker med bil, i stället i högre grad till fots eller med cykel, är skadlig för människor.
Den här utläggningen kan fortsätta en bra stund, men ni förstår…
Att Ulf Perbo tas seriöst i transportfrågor är en gåta. Är det 1955 igen?
Hej,
dina resonemang om 2030 är väl knappast relevanta här. Det handlar ju om långsiktig samhällsplanering. 2030 är utsläppen ungefär likadana oavsett hur nyproduktionen sker till dess. Att bygga trånga bostadsområden i betong som dominerat de senaste åren ger f ö ca 40% högre klimatpåverkan i en livscykelanalys jämfört med småhusområden.
Du gör det vanliga felet att tänka centrala Stockholm när det gäller trafiksituationer. Där bor ca 300 000 personer. 10 miljoner bor på platser som t ex Övik som jag känner väl. Där gäller inte dina resonemang.
Jag känner också Ö-vik väl och har spenderat mycket tid där. Den staden har stora problem med dålig luft på grund av trafiken på E4:an som skär rätt genom staden. Både avgaser och partiklar. Barriäreffekten och bullret är också påtagligt.
Om det är något en stad som Ö-vik behöver är det en mer levande stad, inte mer glesa villaområden ute i ingenstans.
Betong är jag inte heller någon stor anhängare av, men varför bygga i betong hela tiden? Trevåningshus eller däromkring i trä i en tät kvartersstruktur med grönskande och soliga innergårdar och med butiker och verksamheter i gatuplan och gott om parker vore trevliga livsmiljöer. Såna där miljöer som uttråkade villabor mer än gärna åker på semester till. Varför kan vi inte ha det i Sverige?
Jag tror du tänker fel om hur villaområdena utanför Övik uppfattas av de boende. T ex Bonäset där jag bott en del. Fina tomter med utsikt över havet och Dekarsön och 10 min till centrum. Det uppfattas inte som ”ute i ingenstans” utan som hemma. Att E4 borde ledas i en Förbifart väster om stan har väl inget med detta att göra? När det bara finns elbilar kommer luften f ö att vara mycket bättre i centrum.
Tio minuter för bilister under ideala trafikförhållanden kanske, så länge samhället bekostar infrastrukturen. Personer utan tillgång till egen bil, framförallt barn och unga, blir väldigt osjälvständiga.
Tillkommer distansarbete och näthandel och villkoren för hela stadsplaneringen ställs på ända.
Och du ser inga andra utmaningar med fler bilar på våra vägar, t ex i rusningstrafik, än CO2-utsläppen? Jag bor i Malmö och är medveten om att hela Sverige inte ser ut som Malmö med omnejd.
Men fler bilar genererar ett behov av ständigt fler filer och markanspråk för väg- och gatuinfrastruktur. Fler parkeringsplatser behövs som även de tar mark i anspråk som i Malmö behövs för bostäder. Här har vi även jordbruksmarken som har ett värde för annat än bostadsbyggande och transportinfrastruktur.
För att inte tala om den negativa effekten som pendling har på välbefinnandet för individen. Och att det inte finns obegränsat med el.
Att planera ett samhälle utifrån bilen har vi gjort tidigare med känt resultat (miljonprogrammen) – det är kanske dags att sätta något/någon annan i centrum nu?
För mig är din analys för ytlig och avgränsad för att kunna användas som ett argument i stads- och landsbygdsplaneringsprocessen.
Det handlar om att planera med människors livsdrömmar i centrum. Då vet vi att många fler än idag vill bo i småhus med trädgård. Min viktiga poäng är att när lokala transporter är utsläppsfria finns inte tillräckligt tunga skäl för att politiker ska hindra att bostadsdrömmarna realiseras. Även om det naturligtvis finns många problem kvar. Precis som det finns med bostadsområden där det byggs på höjden utan trädgårdar.
Aha, det är UTSLÄPPEN som är det ENDA PROBLEMET med asfaltera jordbruksmarken, med att nästan alla behöver motordrivna fordon för att ta sig fram i vardagen, som gör att barnen inte kan leka på gatorna, som gör att biltrafiken tar en ojämförligt mycket större del av gator och platser i anspråk än vad sittande, stående och gående människor gör och som gör att alla nya stadsdelar måste vara plågsamt glesa. Det är UTSLÄPPEN som gör att småstäderna dör till förmån för själlösa externhandelsplatser med ändlösa parkeringsplatser. Det är småhusträdgårdar som ska fylla landet, inte skogar som levererar trävaror och biosystemtjänster, eller åkrar, ängar och hagar som ger oss mat (bara vi gödslar och besprutar tillräckligt går det nog att klara sig ändå – och vi kan ju alltid importera från Brasilien). Bara vi slipper UTSLÄPPEN så behöver motorfordonen ingen energi, i konkurrens med alla andra aktiviteter i samhället. Bilarna behöver inte produceras och inte heller skrotas – och bara småhusträdgårdarnas välklippta gräsöknar är gröna så ordnar det sig nog med den biologiska mångfalden. Skönt.
Jag ser det som positivt att utsläppen försvinner. De problem du diskuterar är väl lika stora även om bilarna släpper ut CO2? Många kommuner hävdar att det är koldioxidutsläppen från transporter som hittills varit en broms för vissa områden som annars är lämpliga som bostadsområden.