Hur grova sakfel är okej för en generaldirektör?

 

LEDARE | Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen gör sig skyldig till grova faktafel och driver en bostadspolitisk agenda som innebär att dagens unga vuxna får högre boendekostnader och sämre ekonomi, skriver Lennart Weiss som också upprepar sin kritik mot finansutskottet som enligt hans uppfattning inte klarar sitt granskande uppdrag.

I tisdagens SVT Aktuellt medverkade Finansinspektionens (FI) generaldirektör Erik Thedéen i en debatt med HSB:s Anders Lago. Ämnet var de ökande priserna på bostadsmarknaden samt effekterna av införda kreditrestriktioner. Som vanligt gjorde sig Erik Thedéen skyldig till grova faktafel samt en närmast osammanhängande argumentation.

Thedéen började med att uttrycka ”förvåning” över de stigande bostadspriserna. Särskilt förvånad borde han dock inte vara. Som konstaterades i Svenska Dagbladet den 15 april är stigande bostadspriser en internationell trend och följer tämligen logiskt av de enorma finansiella stöd som pumpas ut av världens centralbanker. Detta får till följd att priset på olika realtillgångar, inte minst aktier och fastigheter, stiger kraftigt. Erik Thedéen menade dock att förklaringen snarast kan kopplas till vissa egenskaper hos den svenska bostadsmarknaden som han menade ”inte fungerar”. Låt oss strax komma tillbaka till den saken.

Först måste några av Thedéens påståenden kommenteras. Som svar på Anders Lagos helt korrekta konstaterande att kreditrestriktionerna lett till ökade trösklar för dagens unga vuxna hävdade Thedéen att ”andelen unga som får ett bolån sedan vi införde amorteringskraven är lika stor, t o m något högre nu.” Det är i bästa fall en halvsanning och bygger på jämförelser av rikssiffror. Men vem har påstått att kreditrestriktionerna skapat problem i Svenljunga eller Storuman?

Vem har påstått att kreditrestriktionerna skapat problem i Svenljunga eller Storuman?

Kreditrestriktionerna slår i första hand i storstäderna där priserna av naturliga orsaker är högre. Av FI:s bolånerapport från november 2019 kunde man läsa svart på vitt (sid 12) att ”eftersom bostadspriserna var högre (…) skiljer sig effekterna för unga i Stockholm jämfört med unga i övriga riket. Det innebär att det i Stockholm var 67 procent av de observerade bostadsköpen som hade kunnat genomföras av unga med liknande egenskaper 2018. För övriga bostadsköpare var samma siffra 81 procent.”

Det betyder att en tredjedel av de unga som kunde köpa i Stockholm 2012 var utestängda 2018 och nästan 20 procent av övriga hushåll, detta enligt FI:s egen analys. Men observera min kursivering. Beräkningarna utgår från beviljade lån. Hade analysen även inkluderat de som inte beviljats lån hade problembilden blivit än värre. Till detta ska vi lägga att dagens unga vuxna i raskt takt blivit beroende av sina föräldrar. Redan 2019 kunde Skandia i en rapport visa att andelen unga som idag har en medlånetagare som sannolikt är en förälder utgör ca 24 procent. Och Novus visade i en undersökning samma år att 2 av 3 unga tjänstemän i Stockholm tar hjälp av sina föräldrar vid ett bostadsköp. Har det ingen betydelse?

Thedéen medgav sedan att det existerar höga trösklar in på bostadsmarknaden men att dessa ”huvudsakligen” beror på ”skenande priser” – ”det är därför det är svårt att komma in på bostadsmarknaden.” Som Lars E O Svensson visat i en färsk analys på Ekonomistas är dock detta påstående felaktigt. Svensson jämför påverkan på brukarkostnaden till följd av stigande priser respektive påverkan av införda amorteringskrav och visar övertygande att det är de senare faktorn som har avgjort störst påverkan.

Ingen ifrågasätter att det är sunt att amortera men även på den punkten gör sig Thedéen skyldig till ett grovt faktafel när han påstår att ”amorteringsfrihet var legio, standard för 6, 7, 8 år sen.” Var det? Av FI:s egen statistik framgår att 2011 amorterade 45 procent av alla nya bolånetagare med en belåningsgrad över 70 procent. 2012 var samma siffra drygt 60 procent, 2013 70 procent och 2015 närmare 85 procent. Man kan på goda grunder fråga sig om Thedéen läser FI:s egna rapporter?

Thedéens huvudpoäng är att det ”inte är fler som kan få bostäder om fler kan få låna pengar”, det leder endast till ”mer skuldsättning” och menar att detta kan bli en ”fara för det enskilda hushållet och inte minst Sveriges ekonomi”. Men även detta motsägs av FI:s egna rapporter som visar andelen nya bolånetagare som skulle få underskott i sin hushållskassa till följd av en kombination av kraftiga prisfall (30–40%) och stigande räntor (5–7%) är så få att de omöjligen kan utgöra en makrorisk. Återstår då konsumtentskyddsaspekten, att enskilda hushåll kan råka illa ut.

Men vad är värst ur konsumentsynpunkt, att ha ett lån och låga brukarkostnader eller att bo i en nyproducerad hyresrätt med tre gånger så höga kostnader eller på andrahandsmarknaden till 5–6 gånger högre brukarkostnader? Och på vilket sätt skulle Thedéens standardrecept, fri hyressättning, bidra till fler bostäder och lägre boendekostnader?

Jag noterar att Ulf Perbo i veckans krönika delvis begår samma tankefel som Thedéen när han skriver att lösningen ligger i ökat utbud. Jo, ökat utbud fyller flera syften men var det minskat utbud som var orsaken till det kraftiga raset i bostadsbyggandet 2018 och 2019?

Kärnan i den här debatten handlar om fördelningspolitik och rättvisa mellan generationerna. Medan andra länder stöttar sina unga genom att medge amorteringsfrihet de första åren, erbjuder subventionerade sparformer och startlån, har svenska politiker hittills suttit med armarna i kors. Ett viktigt skäl till detta är att finansutskottet som har i uppdrag att granska FI och Riksbanken inte klarar sitt uppdrag. I stället för att ta hjälp av oberoende experter med kompetens att nagelfara myndighetschefernas illa underbyggda påståenden präglas utskottets utfrågningar av ett servilt bockande och bugande. Domen från dagens och morgondagens unga kommer att bli mycket hård.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.