LEDARE | Stockholm har stått för cirka 40 procent av Sveriges tillväxt de senaste 10–12 åren. Ett negativt flyttnetto påverkar således hela landet och orsakerna står att finna i lågt bostadsbyggande, höga amorteringskrav och strikta kreditrestriktioner. Det skriver Annika Miscevic, public affairs manager Veidekke.
Allt färre människor flyttar till Stockholm och allt fler väljer att flytta ut. Senaste siffrorna från SCB visar på en tydlig trend med negativt inflyttningsnetto. Antalet personer som lämnar huvudstaden är nästan på samma nivå som under IT-krisen i början av 2000-talet. Det är allvarligt.
De som flyttar är som tidigare visat, främst människor i familjebildande ålder som söker större bostad till rimligt pris, men nu kan man även se att det också är allt fler unga personer som står redo att flytta hemifrån och starta sitt vuxenliv som bidrar till det negativa flyttnettot.
Stockholms tillväxt är av betydelse för hela Sverige. Stockholms Handelskammare uppskattar att huvudstaden har stått för cirka 40 procent av landets tillväxt de senaste 10–12 åren. Det råder redan stor brist på arbetskraft och kompetens.
Anledningen till att människor lämnar storstaden förklaras gärna med att det råder en ny grön våg i landet och att pandemins hemarbete medfört ökade möjligheter att arbeta på distans. Självklart kan sådana skäl spela in, men låt oss konstatera att det är ett par andra saker som har större betydelse – nämligen lågt bostadsbyggande och införda amorteringskrav med olika kreditrestriktioner.
Det råder stort underskott på villor i Stockholm och det finns en tilltagande brist på nya bostadsrätter i flera kommuner.
Det råder stort underskott på villor i Stockholm och det finns en tilltagande brist på nya bostadsrätter i flera kommuner som Solna, Huddinge och Lidingö. Det visar SBAB:s Booli Housing Market Index (HMI) som presenterades igår. Samtidigt har det genomsnittliga kvadratmeterpriset på bostadsrätter i staden stabiliserats på sexsiffriga nivåer. Sammantaget innebär detta att möjligheten att ta sig in på den köpta marknaden, kraftigt begränsas, när kötiden till hyresrätter är för kort.
Mäklarsamfundet har låtit göra beräkningar på fiktiva människor inom det som man kallar för samhällsbärande yrken och deras förmåga att köpa en bostad i Göteborg. Där framgår det bland annat att en gymnasielärare tillsammans med en sjuksköterska och ett barn, inte får bostadslån för köp av en villa och att en ensamstående undersköterska med två barn nekas till lån för en tvårumslägenhet. Det finns mycket lite som talar för att situationen är annorlunda i Stockholm.
Trots detta, fortsätter bostadsminister Märta Stenevi att upprepa samma budskap som sin företrädare: att amorteringskraven och kreditrestriktionerna är både rimliga och nödvändiga, med hänvisning till 90-talets bostadsbubbla och dess konsekvenser – som om vi fortfarande hade samma finansiella struktur idag som då.
Om Stockholm ska fortsätta vara den tillväxtmotor som Sverige behöver, så måste vi få ordning på bostadsmarknaden och det är akut. Då duger det inte att göra som man alltid gjort, för då får vi samma resultat som vi redan har eller ännu värre. Kanske är det ändå så att professor Hans Lind har lite rätt ändå, när han säger att det är ”dags för experiment i bostadspolitiken”?