DEBATT | Hyresgästföreningens svartmålning av privatuthyrda bostäder blandas ofta ihop med föreställningar om att vi erbjuder dåliga villkor eller svartkontrakt, men så ser inte den väl reglerade bostadsmarknaden ut i Sverige. Det menar Jakob E Saternus, grundare av Main Home.
I början av februari påbörjade Hyresgästföreningen det årliga svartmålandet av privatuthyrning. Problemet är dock inte privatuthyrning, utan snarare Hyresgästföreningens återkommande försök till polarisering, där de återkommande blandar ihop svartuthyrning utav hyreslägenheter med privatuthyrning av ägda lägenheter, samt småhus.
Tidigare kunde man höra berättelser om den elaka ”hyrestanten” och ett ovärdigt andrahandsboende från Hem & Hyra, samt Hyresgästföreningen. De senare åren har de istället övergått till att framhäva korttidsuthyrning som orsak till bostadsbristen och pekar denna gång på de förändringar som skett av Airbnb-uthyrningarna under pandemin i europeiska storstäder. Detta trots att turismforskaren Dimitri Ioannides, professor på Mittuniversitetet, förtydligar att problematiken från delar av Sydeuropa och Paris med ”Airbnb-getton”, inte är speciellt troligt i Sverige med vår reglering av bostadsmarknaden. (Ett Airbnb-getto är tydligen ett flerfamiljshus, där lägenheterna hyrs ut via Airbnb. Fast mer likt en hotellverksamhet.)
Till detta lägger man sedan till uthyrning av landställen och lägenheter på välbesökta turistorter som skäl till att det råder bostadsbrist i Sverige – inte att det byggs för få hyreslägenheter, i kommersiell och privat regi.
Här går Hyresgästföreningen fel. Sedan vi själva skapade vår första uthyrning 2014, har vi hjälpt och inspirerat tusentals privatpersoner att skapa lägenheter för privatuthyrningar som tidigare inte fanns. Dessutom på mark och i fastigheter som annars inte skulle bebyggts.
Utan föregångare som Airbnb tror vi inte att detta hade varit möjligt i ett land med en lätt avståndstagande befolkning, som inte bara vill sitta själv på bussen och i bilen, utan även hålla hemmet privat. Lägg dessutom till Jante som likt en papegoja i örat, påminner oss om att inte sticka ut och gud förbjude att en privatperson tjänar pengar på någons boende. Det får ju bara företag och kommunala bostadsbolag göra!
Dessa lägenheter och bostadsrätter som investeras i för vidareuthyrning, skapar alltså möjligheter till fler bostäder för alla dem som vill hyra eller är tvungna att göra det.
Som tur är, har vi en växande skara av yngre, utlandsfödda, företagare och äldre som ser ett värde av att ha någon mer i huset, på tomten eller i en mindre fastighetsinvestering. Att testa exempelvis Airbnb, är en av de vanligaste vägarna för personer att hyra ut, som sedan gå vidare till att skapa privata uthyrningslägenheter.
Hur lukrativt korttidsuthyrning än framställs är det ett jobb att hantera ett stort flöde av ”okända människor”, medan privatuthyrning med långtidskontrakt kräver mindre insatser och är ett tryggt alternativ på en väl reglerad bostadsmarknad som Sverige. Att dela av, bygga ut eller bygga en extra lägenhet på tomten, tar från idé till färdig uthyrning mindre än ett år. Det är avsevärt kortare tid än när fastighetsbolag bygger nya bostäder.
Dessa lägenheter och bostadsrätter som investeras i för vidareuthyrning, skapar alltså möjligheter till fler bostäder för alla dem som vill hyra eller är tvungna att göra det, på grund av rådande kreditrestriktioner.
Privatuthyrning är inte det som kommer att rädda bostadsmarknaden, men det finns en enorm kraft i att med små steg förtäta svenska villaområden och dessutom med kapital som annars inte skulle skapa nya hyresrätter.
Problemet för Hyresgästföreningen tycks snarare vara att dessa hyresgäster sällan blir deras medlemmar och att de heller inte får några pengar från hyresvärdarna, för att föra hyresgästens talan. Om så är fallet, är det beklämmande. Istället för fortsatt polarisering och svartmålning av privatuthyrning borde Hyresgästföreningen omfamna uthyrningsformen, eftersom det skapar fler bostäder – för fler än de som redan är insiders på den befintliga hyresmarknaden.
Detta är så tröttsamt att läsa. Att bostäder är pengar, för dem som redan har pengar är ju inget nytt. Att hyra ut till folk som inte kan köpa eller inte stått i nån bostadskö till ockerhyror är ju bara pure evil. Det hjälper ju ingen bostadsmarknad. Den gör bara redan feta plånböcker fetare.
Jeanette, Jag upplever att du förenklar och polariserar bilden.
Huvuddelen av de som delar av, bygger ut sina hus, alternativt bygger något på tomten för att skapa en uthyrningslägenhet. Är inte höginkomsttagare.
Och huvuddelen av de som vill göra det är inom låginkomst till medelinkomst spannet. Ex ensamstående, pensionärer, barnfamiljer, utlandsfödda och småföretagare.
De hyr ut både som ett sätt att komplettera sin inkomst. Samt ett sätt att bidra på olika sätt. Där min erfarenhet är att huvuddelen inte tar ut ockerhyror. Utan de hyr ut till vänners barn, utlandsfödda, tillfälligt boende för vänner och bekanta vid separationer och jobbpendling, studenter, egna barn mm.
Utan dessa lägenheter samt de som hyr ut till inneboende. Hade det varit än svårare för fler att hitta en lägenhet. Och de som tar osunda ockerhyror hade kunnat ta än mer i hyra.
Problematiken jag belyser i debattinlägget är precis den skeva bild som du i din kommentar ger uttryck för.
Jag är helt emot ockerhyror samt svartuthyrning där man hyr ut, trotts att man inte får. Samt där man hyr ut, utan att betalar skatt.
Men att sammanblanda det med den privata hyresmarknaden. Är lika osunt, som de som uttrycker att de är rädda för att hyra ut, ”för att det är farligt att hyra ut, då de flesta hyresgäster förstör och kan sätta dig i en stor ekonomisk knipa”.
Båda är en polariserande bild. Som varken är sann eller hjälper någon.
Hade istället fler hyrt ut och skapat fler boenden. Samt fler jobbat för att lyfta fram en rättvisande bild kring privatuthyrning och jobbat mot de negativa delarna av andrahandsuthyrning du beskriver.
Så hade vi tillsammans kunnat göra skillnad. Men då krävs att man slutar polarisera och istället vågar samarbeta samt sätta sig in i den andres situation, utan förutfattade meningar.