Även med bättre nyttjat bestånd krävs nyproducerade bostäder

 

DEBATT | Vi håller med Rushdi Al-Sálehi om att åtgärder som kan bidra till ett mer effektivt nyttjande av bostadsbeståndet är önskvärda. Att inga fler småhus eller andra bostäder behöver byggas och den extrema syn på hållbarhet som Rushdi Al-Sálehi intar är dock ogenomtänkt, skriver Robert Boije och Fredrik Kopsch i en replik.

Vi är glada över att vår debattartikel (”Alltför få småhus har byggts under det senaste decenniet”, DN 10/1 2021) bidragit till en livlig debatt om småhusmarknaden och de skillnader som kan observeras i hur hushållen önskar bo, och vilka möjligheter de ges att förverkliga dessa önskemål. Vi beklagar dock att debatten till stor del kommit att handla om ett falskt motsatsförhållande; att åtgärder som kan effektivisera nyttjandet av befintligt bestånd kommit att ställas mot åtgärder som möjliggör en större småhusproduktion. Robin Rushdi Al-Sálehi intar en extrempunkt och invänder mot att det ska behöva byggas fler småhus eller flerfamiljshus överhuvudtaget. Rushdi Al-Sálehi presenterar inga förslag i sin artikel, men det finns ändå ett antal konstigheter värda att bemöta.

Till att börja med vill vi understryka att vi håller med Rushdi Al-Sálehi om att åtgärder som kan bidra till ett mer effektivt nyttjande av bostadsbeståndet är önskvärda. Vi har båda två föreslagit sådana åtgärder tidigare för både det ägda och hyrda beståndet. Som vi också påpekade i vår slutreplik i DN är det dramatiska fallet i småhusproduktionen det senaste decenniet än mer graverande sett i ljuset av att befintliga småhus nyttjas ineffektivt. Om något borde vi förvänta oss motsatsen, att nya hus kompenserar för att gamla blir otillgängliga.

En effektivisering kan naturligtvis minska behovet av nyproduktion men kan aldrig helt ersätta det.

Vi kan omöjligen hålla med Rushdi Al-Sálehi om att inga fler småhus (eller andra bostäder) behöver byggas. En effektivisering kan naturligtvis minska behovet av nyproduktion men kan aldrig helt ersätta det. Vi har en växande befolkning som blir mer köpstark och som dessutom över tid koncentreras till nya orter. Lägg därtill att hushållsammansättningen förändras över tid. Bostadsförsörjningen behöver anpassas efter sådana förändringar. Hus som inte längre efterfrågas behöver rivas, hus som efterfrågas behöver byggas. Den rapport som Boverket tog fram förra året, efter ett regeringsuppdrag, visar att trångboddheten breder ut sig runt våra storstäder. Det står bortom allt tvivel att efterfrågan på total bostadsyta kommer att öka i framtiden.

Vi har också svårt att hålla med Rushdi Al-Sálehi om att småhusbyggande skulle strida mot något hållbarhetsperspektiv. Som alltid när resurser är ändliga står vi inför målkonflikter. Sverige är ett mycket glesbefolkat land även om den byggbara ytan i absolut närhet till våra storstäder är begränsad. Mark kan naturligtvis bevaras för skogs- och jordbruk och annat, men endast på bekostnad av att bostäder blir färre och dyrare. Vi får dessutom med den modell Rushdi Al-Sálehi förespråkar en konflikt mellan olika hållbarhetsmål; ekologiska mot ekonomiska och sociala. Mänsklig aktivitet ger ett ekologiskt avtryck, det går inte att komma ifrån.

Det finns en rad studier som visar att blandad bebyggelse är av mycket stor vikt för minskad segregation och social hållbarhet.

I förbigående nämner Rushdi Al-Sálehi också att ett ökat småhusbyggande riskerar spä på segregationen, ”då det inte är alla som faktiskt har råd att bo där”. Han skriver också att ”…seniora samhällsmedborgare behöver flytta ifrån sina överdådiga hus”. Att bekämpa segregation kan naturligtvis göras genom att med olika politiska åtgärder begränsa människors möjligheter att själva välja bostadstyp och bostadsområde, om man likt Rushdi Al-Sálehi tycker att det är en bra idé. Som vi pekade på i vår artikel i DN finns det dock en rad studier som visar att blandad bebyggelse är av mycket stor vikt för minskad segregation och social hållbarhet. Är det då inte mer önskvärt att med politiska åtgärder hjälpa upp de som är på botten – till exempel genom att inte i onödan begränsa dessas lånemöjligheter –, än att tvinga ner de som tagit sig upp? När det gäller Rushdi Al-Sálehi syn på överdådiga småhus, vill vi också påpeka att bostadsytan i ett genomsnittligt småhus är 122 kvadratmeter.

Rushdi Al-Sálehi menar att nya ”villamattor” ökar bilberoendet. Som vi noga påpekade i vår artikel i DN ser vi inte framför oss nya stora ”villamattor” utan istället områden med blandad bebyggelse och med småhus på mindre tomter. Med en sådan stadsplanering och med väl anpassad kollektivtrafik behöver inte bilberoendet öka som Rushdi Al-Sálehi oroar sig för.

Preferensstudier visar tydligt att en majoritet av hushållen föredrar att bo i småhus men Rushdi Al-Sálehi anför flera argument för att de inte tycks förstå vare sig sitt eget eller samhällets bästa. Om Rushdi Al-Sálehi tycker att småhusområden är tråkiga och jobbiga att bo i föreslår vi att han själv undviker att flytta till ett sådant område. Det är tydligt att en majoritet av hushållen har en helt annan uppfattning. Det är den majoriteten vi menar behöver politiska reformer för att säkerställa att de kan förverkliga sina boendepreferenser. Det går – tvärtemot vad Rushdi Al-Sálehi anför – att med en klok stadsplanering göra det på ett hållbart sätt och i synnerhet om man utgår från en bredare syn på hållbarhet än den Rushdi Al-Sálehi har.

1 kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.