KRÖNIKA | För några år sedan klev hon in i byggbranschen med respekt för dess komplexitet, men med fullt fokus på möjligheterna. Nu debuterar Tanja Rasmusson, näringspolitisk chef på Byggföretagen som krönikör på Bostadspolitik.se och inleder med att berätta varför byggbranschen behövs mer än någonsin.
Hade någon sagt för några år sedan att jag skulle jobba med bygg- och bostadspolitik hade jag tvekat. Jag kunde ingenting om byggbranschen och hade stor respekt för det. Branschen är tekniktung och komplicerad. Den omsätter miljarder kronor och sysselsätter hundratusentals människor. Den lyder under regelverk som ställer oerhört detaljerade krav på planering och utförande av varje del i processen. Bara ordet ”planprocess” för tankarna till Sovjet och betongbyråkrati.
Bostadspolitiken å sin sida är svår, därför att den spänner över så många politikområden samtidigt som den berör människor på ett djupt personligt sätt. Men när rekryteringsfirman hörde av sig sade jag ändå ja direkt. Varför? För att det är en möjligheternas bransch. Och för att det finns ett stort behov av förändring och förnyelse, inte minst inom bostadspolitiken. Byggföretagen som organisation har stora möjligheter att påverka politiken inom våra områden – och stort ansvar gentemot våra medlemsföretag att prioritera rätt frågor.
Byggföretagens påverkansarbete tar sin utgångspunkt i två saker: En uppdaterad omvärldsanalys, och våra medlemmars behov. Hur ser världen ut, hur påverkas byggföretagen och vilka reformer behövs för att de ska kunna driva verksamhet?
Det kommer att krävas betydande insatser från beslutsfattare för att driva på en jämn byggtakt.
Världen runt omkring oss har förändrats radikalt. Effekterna av pandemin kommer att påverka hur vi lever, arbetar och umgås med varandra under överskådlig tid. Oron för vår egen och våra närståendes hälsa påverkar oss, och viljan att ta ekonomiska risker minskar. Det gäller både enskilda och företag. På Byggföretagen ser vi redan hur orderingången hos våra medlemmar minskar och vi ser med oro på kommunernas förmåga att upprätthålla pågående och planerade byggprojekt framöver. Det kommer att krävas betydande insatser från beslutsfattare för att driva på en jämn byggtakt och motverka att den ekonomiska krisen leder till ytterligare minskat byggande.
Det är svårt att idag förutse hur samhället kommer att se ut om ett, tre eller fem år – men vi kan göra en kvalificerad gissning baserat på några grundläggande ingångsvärden: Sverige växer. Inom kort har vi 11 miljoner invånare, som behöver någonstans att bo, en arbetsplats eller lärosäte; samhällsservice som förskolor, sjukhus, sportanläggningar, affärslokaler och mötesplatser. Människor ska kunna ta sig mellan dessa platser, med tåg, flyg, bil, cykel eller till fots. Företag och industrier ska kunna verka, människor ska kunna leva. Våra grundläggande behov ändras inte i pandemins spår – men önskemål och förutsättningar skiftar.
Hemmet är nu både mötesplats och arbetsplats, och vi ställer helt andra krav på boendet. Den som bor litet kanske behöver bo större. Möjligheten att arbeta hemifrån kanske lockar att söka sig ett hus på en mindre ort. Den som inte kan köpa nytt kommer att vilja förändra genom renovering och ombyggnation.
Satsningar inom byggande och infrastruktur är, förutom att de är nödvändiga, också ett beprövat recept för att ta sig ur ekonomisk nedgång.
Byggbranschen behövs, nu mer än någonsin. För det första behövs vi därför att det behöver byggas mer. Vi hade redan innan pandemin en bostadskris, där alltför många inte ens kan ta sig in på bostadsmarknaden, än mindre ställa krav på sitt boende. Den är stängd för dem som inte besitter kapital, kötid eller kontakter. För det andra behöver Sverige rustas för att vi blir fler invånare, med allt detta innebär. För det tredje är branschen en nödvändig del i att återstarta svensk ekonomi efter pandemins härjningar och i en lågkonjunktur. Satsningar inom byggande och infrastruktur är, förutom att de är nödvändiga, också ett beprövat recept för att ta sig ur ekonomisk nedgång. En bransch som sysselsätter drygt 360 000 människor, och där varje anställd dessutom genererar jobb i närliggande sektorer, borde vara första prioritet för den politiska nivån.
För att byggbranschen ska kunna bidra till att rusta Sverige behöver vi rätt förutsättningar i form av tydliga regelverk och smidiga processer hos berörda myndigheter. Vi driver sedan länge en mängd reformkrav om allt ifrån transparent markanvisningsprocess till slopade amorteringskrav. Det återkommer jag gärna till i senare krönikor. Men viktigare än alla regler är den politiska förmågan att ta ett helhetsperspektiv på samhällsbygget. Att se hur en politisk åtgärd (som till exempel kreditrestriktioner) ger negativa effekter på ett annat politiskt område (som till exempel att färre har råd att köpa bostad, vilket sänker efterfrågan, minskar nybyggandet och sänker tillväxttakten). Det är varje klok politikers ansvar att basera sina förslag på en uppdaterad omvärldsanalys, och sina medborgares behov. Byggföretagen ställer gärna upp och bidrar.