Misslyckad chans att ändra strandskyddet

 

LEDARE | I veckan presenterades resultatet av strandskyddsutredningen. ”Min bedömning är att de dispensmöjligheter som kommunerna får söka kommer att ta tid att handlägga och få begränsat genomslag. Dessutom kommer alla myndigheter som är inblandade i denna fråga göra allt för att tolka reglerna så restriktivt som möjligt. Det visar all erfarenhet”, skriver Stefan Attefall om resultatet. 

I Sverige har vi förbud att bygga minst 100 meter från stranden för att värna det rörliga friluftslivet och skydda naturvärden. Politiker talar vackert om att hela Sverige ska leva samtidigt som vi har en strandskyddslagstiftning som i sin praktik har sin tydligaste udd just mot landsbygden. Samtidigt har man i de större städerna kunna nyttja en ventil i regelverket som innebär att vi möjliggjort att bygga dyrt vid kajen i storstadsområden, eftersom det är ”redan ianspråktagen mark”. Vi vet att den vackra utsikten och det strandnära läget i många fall är den faktor som kan göra det intressant att bygga nytt i våra mer glesbefolkade områden.

Olika regeringar har sagt sig vilja reformera strandskyddet. Alliansregeringarna ville öppna upp för generösare regler på landsbygden. Så kallade LIS-områden skulle lösa problemet. Det blev krångligt och svårt att tillämpa. Sedan tillsatte jag som bostadsminister en strandskyddsdelegation för att dessa regler skulle få ökad praktisk betydelse. Av detta blev marginella förbättringar. Sedan beslutade vi om möjlighet till undantag för sjöar och vattendrag mindre än en hektar. Även det fick begränsad betydelse.

Varför blev det så?

Jo, alla dessa ändringar har skett inom ramen för nuvarande strandskyddslagstiftning och utformat undantag under vissa omständigheter. Dessa omständigheter kräver naturskyddsinventeringar och prövningar av myndigheter som har små resurser. Ofta är det en bedömningsfråga vad som är skyddsvärt och därmed inte ska omfattas av undantagen. De myndigheter som ska göra denna bedömning befolkas dessutom av människor som verkligen hyllar försiktighetsprincipen. Effekten blir restriktiv tolkning och få undantag. Och bostadsbristen kan ju lösas någon annanstans än just här, resonerar alla dessa experter, med stöd av Mark- och miljööverdomstolen.

I måndags kom så strandskyddsutredningen.

Lyckas då utredningen?

Mycket positivt är att alla vattendrag under en hektar och vattendrag som anlagts senare än 1975 nu undantas från strandskyddsreglerna. Utan prövning av myndigheter.

Negativt är att den öppning utredaren skapar för undantag vid större vattendrag, dels bygger på att kommuner vill ansöka om detta hos länsstyrelsen, dels utgår från att det ska prövas mot en rad regler som gör att det i praktiken troligen bara blir rena landsbygds- och glesbygdsområden som kan komma ifråga. Långt ifrån så radikalt som hade krävts. Dessutom föreslår utredningen en skärpning i vissa avseendet av strandskyddet i mer exploaterade områden.

Min bedömning är att de dispensmöjligheter som kommunerna får söka kommer att ta tid att handlägga och få begränsat genomslag. Dessutom kommer alla myndigheter som är inblandade i denna fråga göra allt för att tolka reglerna så restriktivt som möjligt. Det visar all erfarenhet.

Utredningen om strandskyddet var en del av 73-punktsprogrammet mellan C, L och regeringspartierna där det står att ”Strandskyddslagstiftningen behöver göras om i grunden”. Utredaren tar några steg åt rätt håll, men långt ifrån så rejäla kliv som uppdraget var och som de själva marknadsför i sin presentation.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.