SOMMARKRÖNIKA | Det är ovärdigt att det i ett rikt land som Sverige finns människor utan ett eget hem, eller ett som täcker deras grundläggande behov. Ett hem är grunden för vårt samhälle. Hemmet är förutsättningen för att kunna ha ett jobb, bilda familj och leva ett fullgott liv. Det skriver Daniel Carlenfors, bostadspolitisk aktivist, debattör och hyresrättsinnehavare.
Jag har varit bostadspolitisk aktivist sedan 2012 då min hyresvärd Stena Fastigheter bestämde att lägenheterna i mitt kvarter skulle renoveras och hyran skulle höjas med 60 procent. Genom min aktivism, mitt bostadspolitiska engagemang och min podcast Pennypodden har jag det senaste knappa årtiondet träffat bostadsministrar, fastighetsägare, politiker på hela skalan och åtskilliga hyresrättsinnehavare som kämpar för sin rätt att bo.
Bostadspolitiken är en av de största och viktigaste politiska frågorna, men den försvinner ofta i debatten. Alla har sina käpphästar – politiker till vänster och till höger, fastighetsägare och Hyresgästföreningen, aktivister och givetvis också jag. Men låt mig försöka presentera några förslag på hur vi skapar en bättre bostadspolitik som fokuserar på boendet som en rättighet inte som en vara. Fokus kommer ligga på det hyrda beståndet även om det ägda beståndet givetvis också kommer att påverkas.
Jag menar att en bra bostadspolitik ska ha följande mål:
- En bostad till alla som vill ha och är i behov av en
- Kostnaden för en bostad skall inte överskrida 25 procent av det hushållets disponibla inkomst.
- Bostaden skall hålla en god standard och kvalité.
Dessa mål får väldigt tydliga konsekvenser på hur vi behöver tänka bostadspolitik. För att uppfylla punkt ett kommer det bli helt nödvändigt att säkerställa ett överskott av bostäder. Det måste finnas bostäder tillgängliga som är av olika typ och på olika platser i städer och utanför städerna. Bygg- och fastighetsföretagen kommer varken kunna eller vilja att tillhandahålla ett överskott. Därför kommer statens inblandning bli central och sannolikt kommer staten att få lagstifta om ett mer planerat byggande och framför allt ta ansvar för att det byggas i hela landet. Bostadsförsörjningsansvaret behöver tas på riksnivå då kommuner i vissa fall inte kan eller vill ta det ansvaret idag.
Bygg- och fastighetsföretagen kommer varken kunna eller vilja att tillhandahålla ett överskott.
Nästa mål som jag anser nödvändigt handlar om kostnaden för boende. Hyra och avgifter måste hållas på en rimlig nivå – vilket inte bör vara mer än 25 procent av ett hushålls disponibla inkomst. Privata fastighetsägare är företag som skapar vinster till aktieägarna genom att maximera hyresnivåerna. Jag anser att detta är ett stort problem om vi ska hålla kostnaderna på en rimlig nivå och på sikt bör ägandet av hyresfastigheter återgå till det allmänna. Privata fastighetsägare kan helt enkelt inte säkerställa rimliga hyror på en generell nivå.
Det bör inte gå att göra vinst på bostäder så som man kan idag då vinsten alltid kommer från de som bor i husen. Så länge som hyran går till att finansiera aktieägarnas vinster kommer vi inte kunna ha hyresnivåer som även de med lägre inkomster klarar av. Vi måste gå från idéen om bostad som en vara till att se bostaden som en del av välfärden – på samma sätt som vård, skola och omsorg. Att ha en god bostad anpassad efter hushållets behov till en rimlig kostnad måste vara en rättighet varje människa har i Sverige.
Att ha en god bostad anpassad efter hushållets behov till en rimlig kostnad måste vara en rättighet varje människa har i Sverige.
Det sista målet handlar om kvalitet. Även om vi vill ha ett överskott av bostäder kan vi inte tillåta att det byggs bostäder med låg kvalitet. Allt som byggs och förvaltas behöver ha en god kvalité och standard. Även här är det troligen så att marknaden inte kommer lyckas med detta utan det offentliga behöver ta ett stort ansvar framför allt med finansiering. Privata byggare och fastighetsägare varken kan eller vill bygga bostäder med hög standard till låga hyror. De kommer inte vilja lösa våra gemensamma problem om de inte får ordentligt betalt för det.
Jag menar att vi också här behöver lagstiftning som säkerställer att vi får fram de bostäder som behövs och som uppfyller den standard vi definierad som grundläggande för ett gott boende.
Att utmana idén om hur vi bygger och äger bostäder i Sverige är inte enkelt. Men jag tror verkligen inte att det system vi har idag, med en bostadsmarknad driven av privata vinstintressen, kan ge oss det vi behöver: billiga bostäder med god kvalitet för alla. Vi måste tänka utanför de ramar som så brutalt har dikterat det offentliga samtalet om bostadspolitiken de senaste trettio åren.
Om man som äldre(?) lekman betraktar bostadsfrågan så framstår byggbranschen som väldigt märklig.
Förr subventionerades nya hus – är det förbjudet nu, offentligt finansiellt svårt eller bara politiskt omöjligt? Byggandet minskade iallafall.
Förr byggdes det i städers utkanter, nu byggs mer centralt, det är dyrare. Förtätning för bekämpa bilism och gynna miljön? Det byggs därför (?) nästan inga villor, åtminstone inte i Göteborg. Fler konkurrerar om lägenheterna.
Förr byggdes flerfamiljshus med 3-4 våningar, nu byggs mycket fler våningar. Annars kan man inte räkna hem de hissar som lagen kräver (har det sagts mig). Totalt sett dyrare.
Därför har det byggts mindre och är brist på bostäder. När fastighetsskatten togs bort och räntan fallit, har det funnits möjlighet att höja hyror och priser. Bra för fastighetsbolag och katastrof för de yngre och de mindre välbeställda. 40-talisterna har vunnit.
Det tar väldigt lång tid (år) att bygga kontor och flerfamiljshus (inte villor) i Sverige, om man jämför med videor från Kina (dagar/veckor) är det väldigt stor skillnad. Tittar man noga på dessa videor så ser man att kinesiska snabbyggda hus är mycket mer produktionsvänligt konstruerade/optimerade och producerade, nästan som bilar och bilfabriker. Incitamenten för svenska byggbolag och byggfack att effektivisera byggandet på motsvarande sätt, är väldigt lågt. Var är forskarna och debattörerna?
Det sägs att 70% av befolkningen vill bo i eget småhus och ändå byggs väldigt få – var är Gösta Bohmans efterträdare?
Snabbaste sättet att låsa upp bostadsmarknaden vore väl att upplåta mycket mer utrymme för kompakta villaområden. En del villatillverkare verkar ha likartad produktivitetsnivå som de kinesiska husbyggarna. Kan rätt skött bli ganska kostnadseffektivt? Då släpper rimligen efterfrågetrycket på lägenheterna och priserna faller. Hyresutveckling försvåras.
När vi nu upptäckt att man inte behöver vara på kontoret varje dag, så kanske inte miljön behöver bli så lidande heller?