Attefall om januariöverenskommelsen: ”snurrigt är bara förnamnet”

”I bästa fall är detta regeringsprogram bara början till något bättre. I värsta fall är detta den bostadspolitik som erbjuds under denna mandatperiod.” Så kommenterar Stefan Attefall, fd. bostadsminister, numer rådgivare inom bostadsområdet, januariöverenskommelsen.

Att alla som gjort stora reavinster på sin bostadsförsäljning nu slipper betala ränta på uppskovet innebär inte att flyttskatterna avskaffats.

Nu får vi en socialdemokratisk statsminister som tillsammans med MP bildar regering. De tillkommer med stöd av Liberalerna och Centern efter fyra månaders vånda, och på Vänsterpartiets nåder. Regeringen ska genomföra den så kallade januariöverenskommelsen som är den mest högerliberala agenda som någon regering hittills presenterat. Men om det mest högerliberala inslagen genomförs så kanske regeringen fälls av M, KD, SD och V!

Snurrigt? Bara förnamnet.

Det 73-punktsprogram som ska genomföras vilar mot den här bakgrunden på en bräcklig grund. Finns det förtroende mellan de inblandade partierna så att man kan budgetförhandla, tillsätta alla de utredningar som krävs, följa upp dem, formulera propositioner och sedan gemensamt driva dem genom riksdagen och försvara dem i den offentliga debatten? Socialdemokrater ska försvara fria hyror i nyproduktion. Miljöpartister ska argumentera för att försvaga strandskyddet. Centern och Liberalerna ska återinföra investeringsbidraget för byggande av hyresrätter.

Januariöverenskommelsens bostadspolitiska del kan sammanfattas på följande sätt:

  • Bra med översyn av strandskydd och riksintresse.
  • Intressant kring hyressättningen – men det tar tid innan det får genomslag.
  • Saknas helt förslag om finansiering och inträdet på bostadsmarknaden.
  • Statsfinansiellt reformutrymme slösas bort

Redan under min tid som bostadsminister försökte vi reformera strandskyddet och riksintressena. Det blev smärre men halvdana förenklingar av strandskyddet. Utredningen som skulle reformera riksintressen blev ett fiasko och begravdes som tur är i en byrålåda.

Tyvärr ligger dessa frågor i Miljöbalken och styrs därför från Miljödepartementet. Håll därför ögonen på vem som blir miljöminister. På tjänstemannasidan kommer motståndet vara kompakt för att förenkla dessa regelverk. Och tyvärr finns det i programmet skrivningar som oroar oss som vill ha en radikal reformering av dessa regler.

Lite pikant är det att de partier i riksdagen som visat minst intresse för att reformera dessa frågor besitter regeringsposterna, och de två partier – C och L – som drivit på för att få in dessa frågor i regeringsprogrammet var inte de som visade högst engagemang för att reformera dem i alliansregeringen.

När det gäller den fria hyressättningen vid nyproduktion så får det marginella effekter kortsiktigt eftersom hyrorna redan idag ligger på marknadshyresnivå. Långsiktigt kan det få effekter både på hyresnivåer och investeringsvilja, men då talar vi om 10-20 års sikt. Men det är ingen lösning på dagens stora bostadsutmaning, att vända bostadsbyggandet uppåt, att underlätta inträdet på bostadsmarknaden för unga, för nyanlända, för de med normala och lägre inkomster.

Intressantare är skrivningarna om hur hyressättningssystemet för befintliga hyresrätter kan reformeras. Med rätt inriktning kan den kommission som ska tillsättas och med den process som redan pågår mellan hyresmarknadens parter leda till att hyressättningssystemet fungerar bättre.

Investeringsbidraget för att bygga nya hyresrätter ska nu återinföras men ”koncentreras och effektiviseras”. Förutom att detta är slöseri med skattebetalarnas pengar är det ovisst vad det innebär att stödet ska koncentreras. Ska det förändras i någon större utsträckning måste det godkännas av EU, enligt reglerna om statsstöd. Osäkerheten består och underlättar inte direkt nyproduktionen.

Att alla som gjort stora reavinster på sin bostadsförsäljning nu slipper betala uppskovsavgift innebär inget avskaffande av flyttskatterna. Det är givetvis trevligt för oss som berörs, men det är fördelningspolitiskt och statsfinansiellt bakvänt när de stora behoven är att underlätta inträdet på bostadsmarknaden.

Startlån, bosparande, höjda bostadsbidrag och översyn av kreditrestriktionerna som drabbat hushållen – det hade varit en bostadspolitisk agenda med effekt. I bästa fall är detta regeringsprogram bara början till något bättre. I värsta fall är detta den bostadspolitik som erbjuds under denna mandatperiod.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *