BOPOLPODDEN | Nyligen meddelade Miljöpartiets förra språkrör Märta Stenevi att hon lämnar politiken – hon har skrivit en bok där hon gör upp med partiets organisation och hon har varit öppen med att hon har mått väldigt dåligt, med både ätstörningar och självmordstankar. I veckans intervju utvecklar Stenevi sina tankar kring ledarskap, hur organisatoriska problem förvärrade konflikterna när hon var språkrör och hur tystnaden är den sämsta vägen framåt. Hon ger också sin syn på de viktigaste bostadspolitiska frågorna framåt, problemen med att bostadsministern har tillgång till för få verktyg – och hon berättar att hon nog vet vem som efterträder henne som bostadspolitisk talesperson för Miljöpartiet. Anna Bellman programleder och Kent Persson kommenterar.
Märta Stenevi var språkrör för Miljöpartiet mellan 2021 och 2024 och innehade posten som bostadsminister under nio månader 2021. De senaste månaderna har hon varit bostadspolitisk talesperson. I september lämnar hon politiken, och det med en nyutgiven bok i bagaget – Andas överlev – där hon bland annat bearbetar vad som gick fel under hennes tid som språkrör.
– Jag lämnade precis in min avsägelse från riksdagen, innan jag gick hit.
– Jag tror på rotationsprincipen – att man kommer in med erfarenheter från andra delar av livet, och också lämnar politiken för att göra annat. Det gör oss till bättre beslutsfattare, säger hon i början av intervjun.
Språkrörsrollen är luddig
Boken har beskrivits som ett uppgörelseverk, både med Miljöpartiet och med sig själv. Men Stenevi är noga med att påpeka att hennes intention inte varit att skriva en attackbok.
– Jag uppfattar inte boken som särskilt rasande, även om den har beskrivits så. Det viktigaste för mig var att försöka förstå vad som hände – och varför det gick så illa. För det handlar inte om enskilda personer, utan om strukturer och en kultur där tystnad fått gro, säger hon.
Hon beskriver hur konflikter eskalerade utan att någon riktigt tog tag i dem. Språkrörsrollen, menar hon, är luddig och full av motsägelser:
– Du ska leda, men har inte mandat att fatta beslut. Det skapar en otrolig otydlighet, inte minst för medarbetarna. Och när något börjar skava i en organisation utan struktur för konflikthantering – då exploderar det till slut.
Ett konkret exempel är arbetsmiljölarmet kring henne som nådde medierna innan hon själv fått klarhet.
– Jag vet fortfarande inte vad som låg bakom. Det fanns svepande formuleringar om att ”många mådde dåligt”, men jag fick aldrig veta vilka, varför eller vad jag konkret gjort. Det gör det omöjligt att be om ursäkt – vilket jag verkligen hade velat göra.
– Jag ställde frågor, bad om feedback. Men fick inga svar – bara vaga hänvisningar till min ton. Det går inte att lösa något då. Tystnaden gynnar inte någon.
Inte alltid uppskattat att visa svaghet
Stenevi har berättat öppet om sin psykiska ohälsa. Redan i tonåren hade hon ätstörningar. Hon har haft självmordstankar. Problematiken blossade upp igen under den tyngsta tiden i politiken.
– Jag har många gånger ångrat att jag har berättat om det. Men samtidigt vet jag att det har hjälpt andra. Jag har fått många meddelanden från människor som känt igen sig.
Att visa sig sårbar som ledare är inte alltid uppskattat, konstaterar hon.
– Det beror helt på mottagaren. För vissa är det en svaghet – för andra en styrka. Men jag tycker det är viktigt. Ledare som aldrig har gått igenom svårigheter, som aldrig brottats med livet – jag vet inte om de är de bästa ledarna.
Bostadspolitiken – dags att prata efterfrågan
Stenevi är fortfarande bostadspolitisk talesperson för Miljöpartiet. Hon har en tydlig uppfattning om vad som är viktigast framåt:
– Vi måste prata mer om efterfrågan. Det är för mycket fokus på att bygga mer, men vi når inte de grupper som inte har råd att bo. Vi behöver prata om hur vi stöttar människor så att de kan efterfråga bostäder – inte minst barnfamiljer med svag ekonomi.
Hon förespråkar både bostadsbidrag och subventionerat byggande – men främst bostadsbidrag:
– Jag tycker inte pengar ska låsas in i byggnader. Det är bättre att stötta individer. Då kan stödet gå vidare till någon annan när den första inte längre behöver det. Idag är bostadsbidraget så urholkat att det knappt fungerar.
Ett problem hon pekar på är hur ansvar för bostadsfrågor är utspritt mellan olika departement.
– Bostadsministern har tillgång till för få verktyg, det är ett stort problem.
– Planeringen är kommunal, finansieringen ligger på Finansdepartementet, bostadsbidragen på Socialdepartementet… Det är splittrat. Det gör det väldigt svårt.
Vem som tar över som bostadspolitisk talesperson tror hon sig veta:
– Ja. jag tror jag vet vem det blir. Och blir det den jag tror så blir det en mycket kunnig och duktig person.
Vad som väntar för Märta Stenevi efter politiken vet hon inte riktigt än, men hon ser fram emot att hitta något nytt.
– Jag vill lära mig något nytt, hitta min nästa plats i livet. Det känns faktiskt väldigt hoppfullt.
Bostadspolitik.se:s Kent Persson kommenterar:
– Ett gripande samtal. Och jag känner igen mycket av det hon beskriver från mina år i det politiska systemet. De strukturella problemen finns i hela det politiska systemet.
Även historierna om de anonyma källorna är något som Kent Persson (som har en bakgrund som partisekreterare för Moderaterna under Reinfeldt) känner igen sig i.
– En kris för en partiledare startas nästan alltid inifrån; skottet kommer från de egna leden. Det är ytterst sällande yttre faktorer som drar igång diskussionen om ett ledarskap. Och det är väldigt ofta så att kritiken först förs fram anonymt. Jag tycker att det är förfärligt och det är två delar i det: Du kan inte bemöta anonyma påhopp. Och har du gjort någon illa så kan du dessutom inte reda ut saken. Det är ju Märta väldigt tydlig med.
– Den externa delen, som nästan är ännu mer frustrerande, är samspelet mellan medias bevakning av politiken och interna intressen i partierna där man vill kanske byta partiledning. Då är det anonyma källor som påstår än det ena och än och det andra. Jag tycker att medierna borde lägga av med detta. Det finns bara ett syfte med de här anonyma påståendena och det är att skada människor och deras förmåga att sköta sitt uppdrag, säger Kent Persson som dessutom menar att kvinnor är mer utsatta.
– Och så borde det givetvis inte vara i ett jämställt Sverige.
När det gäller det bostadspolitiska håller han med Stenevi om problematiken i att bostadsfrågorna är utspridda på så många departement.
– Det är svårt att kunna genomföra en sammanhållen bostadspolitik. Det är många som har haft fört fram synpunkter på detta – det skapar svårigheter att genomföra bostadspolitiska reformer. Så det har hon helt rätt i.