Så länge hyresregleringen finns kvar kommer bostadsmarknaden inte att fungera. Det menar tankesmedjan Timbros chefsekonom Fredrik Kopsch i ett samtal med Fastighetstidningen.
Hyressättningssystemet utgör det största hindret för fastighetsägare att förverkliga sina långsiktiga visioner, visar en ny undersökning från Fastighetstidningen i samarbete med Fastighetsägarna. Det är också här Fredrik Kopsch, chefsekonom på Timbro och docent i fastighetsekonomi, tar avstamp när han formulerar sin framtidsbild för hyresrätten.
– Att se över hyresregleringen är det absolut allra viktigaste för att vi ska kunna se några större förändringar på bostadsmarknaden, säger han till Fastighetstidningen.
Kopsch menar att även om det kan dröja upp till 10–15 år innan fri hyressättning i nyproduktion blir verklighet, så är utvecklingen på sikt ofrånkomlig. Mycket hänger på det politiska läget efter nästa val.
– Mycket pekar just nu i den riktningen, vilket förskjuter tidshorisonten några år.
Samtidigt är han övertygad om att även Socialdemokraterna egentligen är öppna för en reform, bara de slipper driva frågan själva.
– Någonstans förstår ju de själva att det är ett dysfunktionellt system. Men å andra sidan är de väldigt nära med Hyresgästföreningen. Inte minst är deras omkring 600 000 medlemmar en viktig väljargrupp för partiet, vilket försvårar det hela.
Kritiken mot dagens modell gäller inte bara dess inverkan på hyror, utan också på innovationskraften i utbudet. Kopsch lyfter coliving som exempel på boendeformer som hämmas av stelbenta regelverk.
– Det är det som är problemet. En stillastående marknad stänger ute mer nytänkande produkter.
Han reflekterar också personligen kring vad som egentligen krävs i ett boende.
– Jag har kanske lagat mat tre gånger i den här lägenheten. Om jag hade kunnat hitta ett billigare eller mer centralt boende utan kök, då hade jag valt det och i stället prioriterat restaurangbesök.
Frågan är då om ett mer flexibelt bostadsutbud riskerar att utesluta låginkomsttagare?
– Jag tror inte att alla typer av boenden ska ha som mål att lösa bostadsbristen eller behovet av billigare boenden. Snarare handlar det om att möta individers olika behov, i det här fallet av ökad gemenskap och social samvaro. Privata fastighetsägare ska gå med vinst och tillgodose efterfrågan – inte ta socialt ansvar.
När vissa fastighetsägare uttrycker vilja att ta större socialt ansvar, är Kopsch tydlig:
– Det huvudsakliga ansvaret borde ligga på kommunernas bord. Om de ska fortsätta äga bostäder bör de prioritera hushåll med låga inkomster. Det finns ingen anledning för kommuner att agera som privata aktörer. Det påminner om när staten drev hamburgerrestaurang på 80-talet, och det ser jag ingen som helst poäng med.
Lösningen på att vissa inte har råd att bo ser han inte i hyresmarknaden – utan i inkomstpolitiken.
– Dessutom är det betydligt mer träffsäkert än våra nuvarande subventioner i form av hyresregleringen som ju inte har någon inkomstprövning, och därmed är mest gynnsam för hushåll med höga inkomster. Det får alltså helt motsatt effekt.