Bilar är inte medborgare. Höga hus är i sig inte något dåligt. Och någon nationell bostadspolitik har egentligen inte existerat sedan 1990-talet. Bostadspolitik.se har pratat med Björn Siesjö, stadsarkitekt i Göteborg, som snart går i pension.
Under Björn Siesjös 13 år som stadsarkitekt i Göteborg har staden vuxit rejält. Men även om det är lätt att fästa blicken på det 246 meter höga Karlatornet eller omstöpningen av Centralenområdet så är det snarast en intern förändring som 64-åringen lyfter som den största han varit med och drivit igenom när han går i pension i oktober.
– Den största förändringen är nog den kulturförändring som skett och som jag varit en del av. När jag började så fanns det en ganska tydlig inriktning på att inte göra skillnad… Många menade alltså att det var bra som det var och att vi inte skulle göra något annorlunda.
– Men det fanns en hel del att ta tag i och saker som behövde göras om, framför allt mycket med bilarna. Det är kanske det jag är mest nöjd med, att vi började ta tag i att förändra mobiliteten, och började prioritera miljöerna i staden, och förbättra för dem som bor här, säger han till Bostadspolitik.se.
Trafiksituationen i centrala Göteborg har varit omskriven de senaste åren och aktualiserats den senaste tiden. Med byggandet av Västlänken och utvecklingen av Centralenområdet har delar av staden inte prioriterats lika mycket för bilburna trafikanter. Björn Siesjö menar att det nödvändigtvis inte är något övergående.
– Vill du ta bilen till jobbet i centrala Göteborg kommer du inte att ha gräddfil på samma sätt som förr.
– Du kommer inte att ha tillgång till den framkomlighet som du som bilist önskar och som kanske fanns förr i tiden, men det är för att den framkomligheten fanns på bekostnad av andra värden.
När det gäller bostäder och bostadsutveckling som ägt rum i Göteborg under Björn Siesjös år har stadsarkitekten ett antal projekt som ligger extra varmt om hjärtat. Vi hittar dem i Majorna och på Hisingen.
– Fixfabriken tycker jag är ett väldigt fint projekt, det blev väldigt bra. Selma stad blev också väldigt lyckat. När jag har besök brukar jag åka dit och visa upp det som ett fint exempel.
Klungor av höghus istället för enskilda pinnar
Något annat som tagit plats i Göteborgs stadsbild under Björn Siesjös tid är onekligen höghusen, med Karlatornet som det högsta och tydligaste tillskottet i stadens siluett.
– Jag tror och tycker att det finns en plats i staden för höga hus. Det finns så klart många platser där det inte passar, där de kan skugga bostäder eller påverka det offentliga rummet negativt, men jag ser inte höga hus som något dåligt i sig.
– Det har ju tillkommit ett antal under senare år, exempelvis där E6:an passerar Göteborg, en del vid Centralenområdet, några bortåt Järntorget och sedan då Karlatornet. Vi tog fram ett styrande dokument som vi döpte till ”Stadens siluett” för ett antal år sedan, där vi slog fast att vi inte ville ha några höghus i den historiska staden men inte såg något fel med det generellt. Men man måste vara vaksam så att det inte blir fel.
– Vi har också satsat på att skapa byggrätter i kluster, klungor av höga hus i stället för enstaka pinnar. Så är det också i Karlastaden, även om bara Karlatornet är byggt än så länge,
Om vi lyfter blicken lite, hur ser du på samspelet mellan stadsplanering och den nationella bostadspolitiken. Finns det ett glapp där?
– Vilken nationell bostadspolitik tänker du på då? Det har väl egentligen inte funnits någon sådan att tala om sedan 1990-talet då det fanns statligt garanterade lån?
– Bygger vi nytt idag så hjälper vi inte bostadsmarknaden. Bostadsbrist finns bara bland fattiga. För dem som har pengar finns det alltid bostäder.
– Man har sagt att den nationella bostadspolitiken ska ha bäring och skapa flyttkedjor som i sin tur skapar tillgång till äldre bebyggelse, men så snabbt som Göteborg har växt så räcker inte det till.
– Det borde finnas nationell social bostadspolitik som bidrar, det tycker jag saknas i dag.
Biltrafik ett stort hot framöver
Vilka är de största riskerna och möjligheterna för Göteborgs framtida stadsutveckling, som du ser det?
– Möjligheterna är att lyckas bygga effektivt och använda de stora ytor som finns ändamålsenligt. I dag tar trafiken väldigt stora ytor, om man kan använda de ytorna till att bygga en stad med parker, vistelseytor och rum man vill vara i tror jag det kan bli fantastiskt.
– Riskerna är att man inte lyckas med det, att man inte lyckas med omvandlingen till en hållbar stad. Vi ser exempelvis nu att Moderaterna har biltrafiken på sin agenda, de menar att bilarna blivit negativt särbehandlade i Göteborg, trots att bilar generellt snarast blivit positivt särbehandlade, enligt mig. Man måste komma ihåg att bilar inte är medborgare, de är en del av mobiliteten.
Om du fick ge ett råd till din efterträdare, vad skulle det vara?
– Det råd jag skulle vilja ge är att man som stadsarkitekt möjliggör högre kvalitet av stadsbyggande. Men för att göra det så förutsätter det att man har koll på vad andra gör.
– Det är viktigt att förstå de olika processerna och att kunna förhandla. Man behöver kunna prata med en byggherre och säga ”du vill ha det här, vad får jag då?” eller tvärtom ”jag skulle gärna vilja att du gör så här, vad vill du ha för det?”.
– Uppdraget handlar i mångt och mycket om förhandlingar, men så är det ju även i livet, livet är en förhandling.