VECKANS AKTUELLT | Sveriges stadsmissioners hemlöshetsrapport är dyster men kommer med förslag som ger hopp. Utredningen om en mer flexibel hyresmarknad löser vissa problem, men förvärrar andra, menar Lennart Weiss som i ett långt Veckans Aktuellt också vill se en fortsatt debatt med Jan Valeskog om tomträtterna, ger stöd till Björn Siesjö, och både ris och ros till Byggföretagen. Han lovar också att gräva djupare kring kommunernas ”byråkratiska affärsverksamhet”. Programledare: Anna Bellman.
Sveriges Stadsmissioner har kommit med sin årliga hemlöshetsrapport. Den visar bland annat att nästan 10 000 barn lever i hemlöshet i Sverige i dag.
– Enligt frivilligorganisationer i Göteborg lever 300 barn på gatan i dag. Det är naturligtvis helt orimligt och en skamfläck för vårt samhälle, säger Lennart Weiss.
– Sen finns det politiska utmaningar; man borde inte vräka barn men föräldrar kan ju inte få använda barnen som en skyddsbarriär för att inte betala hyran.
– Sveriges stadsmissioner har flera bra förslag i rapporten på både statlig och kommunal nivå. Jag gillar förslaget om en bredare kommission, man behöver gräva djupare i det här.
– Det finns många förslag men det som saknas är den politiska viljan; alla politiker rullar på huvudena på samma sätt som vi gör men det händer inget.
– Det är stötande hur staten hela tiden lägger över ansvar på kommunerna men staten hjälper inte till tillräckligt ekonomiskt. Man borde – som i så många andra sammanhang – titta på hur det här har hanterats i Finland.
Realistiskt förslag om behovsbaserad kö
Therese Rattik på Areim har en idé som går ut på att fastighetsbolag ska kunna förmedla 7-10 procent av sina lägenheter via en kommunal behovsbaserad kö för strukturellt hemlösa.
– Jag tror att det är fullt realistiskt. Det som behöver lösas är någon form av hyresgaranti. Beredvilligheten hos fastighetsägarna finns.
Fyller ett grundläggande behov
I förra veckan kom utredningen En mer flexibel hyresmarknad. Aktörerna som arbetar för de här boendeformerna – som Företagsbostadsbolagen och olika colivingaktörer – är mer nöjda än deras motståndare.
– Vi får gå tillbaka till syftet med de här boendeformerna – att de ska fungera som smörjmedel på en icke fungerande hyresmarknad där man ska kunna bo tillfälligt innan man kommer in på den vanliga marknaden om man är till exempel ny i en stad. Det är ett listigt förslag med en ettårig gräns, då får man en rörlighet och de här bostäderna fyller ett grundläggade behov. Så det är bra.
Vill inte hotellifiera
Utredningen föreslår också att det ska bli lättare att hyra ut sin privatbostad i andra hand, till exempel sin bostadsrätt.
– Bostadsrätten är en kooperativ boendeform, man äger en andel i en förening som förvaltas av de boende. Den föreningen måste fungera och det här förslaget kan bli ett olyckligt ingrepp i den kooperativa förvaltningsformen. Jag bor själv i en bostadsrättsförening och det läggs ner mycket frivilligt jobb för att föreningen ska fungera, vi vill inte att lägenheterna ska hyras ut via Airbnb, det ska inte förekomma någon hotellverksamhet etcetera. Här tänker inte lagstiftarna på vilken funktion bostadsrätten har – de får underkänt av mig.
Siesjö om någon har varit synlig i debatten
Göteborgs stadsarkitekt Björn Siesjö är på väg att gå i pension och arkitekten Anna Reuter Metelius skriver att ”Göteborg behöver och förtjänar en starkare, friare och mer synlig stadsarkitekt än den tidigare”.
– Man kan säga att hon siktar högt, det kanske är en intresseanmälan? Är det någon stadsarkitekt som har varit synlig i debatten så är det väl Björn Siesjö? Hade vi haft fler sådana stadsarkitekter hade vi haft en helt annan nivå på stadsbyggnadsdebatten.
”Historisk dom”?
I veckan kom en historisk dom – Stockholms stad får tvångsinlösa ett hyreshus i Bromma, som ägs av Ballo Zachrisson. Det aktuella huset har tvångsförvaltats och nu ska det alltså lösas in och i framtiden ägas av Stockholms allmännytta.
– Det är självklart att man ska ingripa mot fastighetsägare som inte iakttar grundläggande hyfs och trakasserar sina hyresgäster.
– Jag är dock förvånad över att man ser detta som en historisk dom. För 25–30 år sedan var det vanligt med ärenden kring tvångsinlösen. Det är möjligt att det är en annan lagstiftning nu eller att praxis har ändrats men ur ett historiskt perspektiv är detta inte ovanligt.
Glatt överraskad av nya riktlinjer
Byggföretagen lanserar nya riktlinjer för hur byggföretag och byggherrar ska arbeta med krav och uppföljning för att motverka arbetslivskriminalitet – ”Sunda byggen”.
– Jag öppnade den här foldern med viss misstänksamhet, men blev glatt överraskad – det här är riktigt bra material och sätter en ny standard för arbetssätten runt arbetsmiljö, skalskydd, utbildningsbevis, kontrollsystem, inskrivning, in- och utloggning.
– Sen löser detta inte de stora problemen, med företag som fuskar med löner, skatter och sociala avgifter
– Nästa steg jag tycker att Byggföretagen borde ta är att införa helt andra och mycket hårdare krav för medlemskap.
Ger Valeskog rätt – och fel
Lennart Weiss senaste ledare har uppmärksammats. Jan Valeskog, Stockholms fastighetsborgarråd, skrev en replik där han försvarar Stockholms sätt att hantera tomträttsfrågan.
– På en punkt får jag ge honom rätt, det blev inte helt bra på Bopol Live Stockholm, han fick för lite utrymme där. Jag hoppas att vi kan ge honom möjlighet att komma tillbaka i något annat sammanhang och diskutera mer.
– När det gäller sakfrågan; jag har tittat på BRF Hamnvakten, som är en av föreningarna som tvistar. De har betalat tio gånger mer i avgälder än de hade behövt betala för marken om de hade köpt loss den när föreningen skapades i början av 80-talet. Tittar man på KPI-utvecklingen sedan dess så har den ökat med 415 procent, medan avgälderna har ökat 875 procent. Det finns inga som helst sociala syften i det här, det är ren affärsverksamhet för Stockholms stad.
– Sedan säger Valeskog att jag är en ”profilerad lobbyist”. Jag har inga som helst egenintressen i den här frågan, här är jag en vanlig debattör som är upprörd över ett dåligt system.
Vidhåller att det är rättsröta
Ledaren handlade också om avgifterna och utredningar som omger ett utvecklingsprojekt. Martin Willén på Samhällsbyrån menar att: ”Det verkliga problemet är inte rättsröta utan oskicklighet.”
– Martin är en person jag respekterar och man ska ta hans argument på allvar. Men om det handlar om oskicklighet; varför gör kommunerna inte något åt det?
– Jag har sett alltför många konkreta exempel på byråkratisk klåfingrighet och okänsla för motpartens situation att jag har svårt att se att det skulle vara så. Jag vidhåller att det är ett slags rättsröta och precis som med tomträtterna handlar det om affärsverksamhet för kommunerna.