Många byggmaterial kan bli hållbara – problemet är rivningarna

På SvD har en debatt förts kring hållbarheten kring olika materialval – en debatt som framställs i onödig polemik när det självklara svaret är detta: både tegel och trä kan hålla i flera hundra år, om inte tusentals – exempel finns en googling bort.

Det handlar alltså inte om byggmaterial, som verkar kidnappa branschens medvetande kring vad som är klimatsmart eller inte. Att stirra sig blind på utsläppen från framställningen olika material ger oss bara en tredjedel av sanningen. Den andra tredjedelen handlar om hur resurserna till byggmaterialen exploateras och dess konsekvenser på människor, djur och natur i när och fjärran, vilket majoriteten av leverantörerna och entreprenörer inte ens har koll på. Den sista tredjedelen är den enorma elefanten i rummet – att material rivs ut och slängs nedströms under byggnadens medvetet förkortade livslängd.

Någon tjänar pengar på slit- och slängsamhället

Som Catharina Holmström, vd på Tegelmästaren, skriver i sin debattartikel finns det inget nationellt register över rivningslov i Sverige, trots att det ges ut rivningslov på rullande band. Idag är det nämligen i princip en rättighet enligt Plan- och bygglagen (PBL) att få riva. Inte ens kulturmärkta byggnader slipper undan rivningskulan och enligt en undersökning som SvD publicerade 2015 revs över 100 K-märkta hus mellan 2005 – 2015, bara i Stockholm. I ett examensarbete som nyligen kom ut från LTH har Maja Claesson gjort en ansats att identifiera rivningslov de senaste tio åren (2015-2025) och kommit fram till att 1969  rivningslov beviljats i Stockholms ärendehanteringssystem, varav 223 st inte går att utläsa vad rivningen avser. I hennes efterforskning var 50 procent av alla rivningar av större kontorsbyggnader (över 5000 kvadratmeter) bland dessa ”odefinierade” rivningsloven och man kan undra om det är något byggherrar vill dölja?

Byggmaterial rivs, demoleras och deponeras för att det tillåts och dessutom uppmuntras juridiskt, bokföringstekniskt och därmed ekonomiskt. Någon tjänar pengar på slit- och slängsamhället. Byggmaterialindustrin i allmänhet och fastighetsägare i synnerhet som kan genomföra extrema hyreshöjningar och därmed höja fastighetsvärden. Vi ser det i bostadsrätter och småhus som lyxrenoveras. Vi ser det i enorm skala hos diverse kortsiktiga bostadsbolag som konceptrenoverar lägenheter för att kunna chockhöja hyror i lägenheter. Vi ser det i rivningen av Passagehuset (Hästen 21) vid NK i Stockholm – 30 000 kvadratmeter som revs för att 36 000 kvadratmeter kunde byggas på samma plats med en högre marknadshyra på över 12 000 kronor per kvadratmeter och år. ”Den högsta hyran i Stockholm” enligt Pembrokes själva.

För att bryta trenden där bygg och fastighetsbranschen river för att bygga och bygger för att riva behöver dessa fem punkter diskuteras:

1) Debatten om byggmaterialens vara eller icke får inte överskugga det faktum att nybyggnation är extremt ohållbar, särskilt om det förekommer av en rivning. Kommuner behöver införa rivningsförbud i detaljplaner och områdesbestämmelser där rivningshotade byggnader finns.

2) Ska en byggnad mot all förmodan rivas, måste den lagstadgade kontrollplanen från 2020 följas och standardiseras. En kontrollplan där rivaren ska upprätta en redogörelse över vilka byggprodukter som kan återanvändas, hur de ska återanvändas och hur det som rivs ska omhändertas vid en rivning.

3) Rivningsloven borde bytas ut mot demonteringslov. Det som ”rivs” ska inte demoleras till grus och skrot i första taget, utan krav på demontering och därmed återbruk måste ligga till grund för varje godkänd rivning. Detta är en viktig fokusförflyttning. Om byggmaterial är oönskat på ett ställe, ska dessa ges en andra chans hos någon annan som önskar köpa återbrukade byggmaterial. En marknad som växer explosionsartat just nu.

4) Införa ett producentansvar för byggmaterialtillverkare som får i uppdrag att återta byggprodukter och därmed tvingas till att producera byggprodukter med lång livslängd, demonterbarhet och cirkularitet. Enbart två procent av 14,3 miljoner ton rivningsavfall materialåtervinns idag – något som Boverket anser bör utredas.

5) Göra om rotavdraget till ett ”Grönt rotavdrag” som ska vara öronmärkta till underhållsarbete där återbruk, återanvändning och bevarande premieras, framför att hela fönster, kök eller badrum byts ut för att entreprenörer har dolda rabatter och kickbacks på material de köper in. Något Byggmaterialhandlarna också vill se och skriver om.

Byggbranschen måste sluta slita, riva och slänga framtidens byggnader och istället underhålla dem i all evighet

Det sägs att byggbranschen är en motor i samhället och då bör motorn konverteras från smutsig fossilt bränsle till förnyelsebar biogas. Byggbranschen måste sluta slita, riva och slänga framtidens byggnader och istället underhålla dem i all evighet. Den byggnad som måste tas ner, ska bli behandlad varsamt så att byggmaterialet får ett nytt liv.

Då borde alla byggmaterialleverantörer bli glada.