Hyresavtalet från 1992 upphörde att gälla när hyresgästen blev delägare av tomträtten som fastigheten stod på. Det slår Högsta Domstolen fast.
Brick Advokat skriver om målet, där två bröder, kallade T.H. och D.H. har haft en lång tvist.
T.H. hade ursprungligen avtalat med brödernas mor om att få hyra en lägenhet i ett hyreshus i Enskede. Efter moderns bortgång år 2003 ärvde sönerna tomträtten till fastigheten och blev därmed samägare.
När T.H. senare begärde att tomträtten skulle säljas på offentlig auktion köpte D.H. den och blev ensam ägare, varefter han ansökte om avhysning av T.H.
Tingsrätten fann att hyresavtalet från 1992 hade upphört i och med T.H:s delägarskap av tomträtten under 2003, och beviljade därför avhysning av T.H. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning och avslog T.H:s överklagande.
Högsta domstolen konstaterade nyligen att ett giltigt hyresavtal förutsätter att nyttjanderättshavaren inte är ägare till den egendom som förhyrs. Därmed upphörde hyresavtalet när T.H. ärvde tomträtten.
Domstolen framhöll dock i sina domskäl att samägare sinsemellan kan avtala om att den av dem som tidigare hade ett gällande hyresavtal ska få fortsätta att mot ersättning få använda en viss bestämd del av det som nu är den gemensamma egendomen. En sådan överenskommelse utgör dock inte något hyresavtal eller annat nyttjanderättsavtal i fastighetsrättslig mening utan är närmast att se som ett inbördes förvaltningsavtal för den samägda egendomen.
Bricks slutsats: ”Domen illustrerar hur förändringar i ägarförhållanden kan medföra oväntade följder för parternas rättigheter, och betonar vikten av tydliga avtal för att undvika oklarheter i samband med samägande”.