DEBATT | Beräkningar över bostadsbyggnadsbehovet är en återvändsgränd, menar professor Hans Lind.
Hyresgästföreningen presenterade nyligen en rapport med ett alternativt sätt att beräkna bostadsbehov, bostadsbrist och bostadsbyggnadsbehov (”Räkna med bostadsbrist” 2025). Det finns tydliga fördelar med den metod som Hyresgästföreningen presenterade, men jag känner ändå att denna typ av beräkningar är en återvändsgränd.
Jag har svårt att tro att det finns ett någorlunda entydigt samband mellan dessa olika hushålls möjlighet att förverkliga sina bostadsmål och antalet bostäder som finns/byggs
På bostadsmarknaden finns olika grupper av hushåll med olika typer av problem. Vissa har svårt att få en bostad även om de skulle kunna betala, till exempel därför att de har en historia av störningar eller hyresskulder. Andra har inte råd med nyproduktionshyror och har inte de kötider, eller de egenskaper, som krävs för att få tag i en billigare bostad i det äldre beståndet. Vissa som har normala inkomster men lite kapital kan inte förverkliga en småhusdröm på det sätt som tidigare generation kunde.
Jag har svårt att tro att det finns ett någorlunda entydigt samband mellan dessa olika hushålls möjlighet att förverkliga sina bostadsmål och antalet bostäder som finns/byggs. När det gäller byggandet blir effekterna på olika problem rimligen olika beroende på var det byggs, vad som byggs och vad det kostar att köpa/hyra. Dessutom kan det ju vara så att vissa mål kan nås utan att det byggs, till exempel om samhället med diverse morötter kan få de äldre som har störst boendeytor att lite tidigare flytta från ett stort hus (eller stor lägenhet) till något mindre.
Ett mer individinriktat synsätt på bostadsbrist/bostadsproblem, i kombination med vår begränsade förmåga att förutse effekter i en föränderlig värld, gör rimligen att det räcker med att ta ställning till vilken riktning vi ska gå. Det räcker med att till exempel säga att det bör byggas fler småhus i det billigare segmentet och fler standardhyreslägenheter i områden där efterfrågan från hushåll med högre inkomster inte är så stor. Vi har ingen anledning att ta ställning till hur många lägenheter (av en viss typ) som bör byggas inom en viss tid. Både den övergripande ekonomiska situationen och hushållens planer för den närliggande tiden kan ändras relativt snabbt. Först när vi byggt lite mer av en viss typ av bostäder kan vi se om det behöver byggas ännu lite mer av den typen. När det hela tiden kommer ny information kan det ju vara rationellt att ta relativt små steg och kontinuerligt uppdatera strategin.
Utifrån mina värderingar så får till exempel den som drömmer om att hitta en billig hyreslägenhet i ett område som många med högre inkomster vill bo i lösa sina bostadsproblem själv!
Istället för att diskutera hur många bostäder som behöver byggas bör vi ta fram indikatorer för alla olika problem som hushåll kan uppleva på bostadsmarknaden och sedan kontinuerligt mäta hur läget är, och hur läget förändras, i dessa olika dimensioner.
Det är dock viktigt att betona att detta mer individualistiska synsätt måste ha tydliga normativa utgångspunkter. Det måste ju bestämmas vilka upplevda problem som politiken ska bry sig om. Utifrån mina värderingar så får till exempel den som drömmer om att hitta en billig hyreslägenhet i ett område som många med högre inkomster vill bo i lösa sina bostadsproblem själv!
Hans Lind
Professor i fastighetsekonomi, tidigare vid KTH, Stockholm.