Kommer regeringen att lyssna på den massiva kritiken?

 

LEDARE | Förslaget om obligatorisk platssamverkan utgör ett oproportionerligt ingrepp i äganderätten och en obligatorisk avgift strider mot egendomsskyddet.
Och det slår mot regeringens trovärdighet som regelförenklare.
Kritiken från branschen är massiv och bred; utredningen borde förpassas till papperskorgen.

Så har remisstiden gått ut för den kritiserade utredningen om obligatorisk platssamverkan. Man kan enkelt uttrycka det att kritiken mot förslagen är omfattande från såväl branschen som från kommunerna.

Alla delar givetvis ambitionen att öka tryggheten i våra bostadsområden och som fastighetsägare har vi en viktig roll att spela i detta arbete. Redan idag gör vi stora investeringar i trygghetsfrämjande åtgärder såsom trygghetscertifieringar, samverkansavtal, områdesutveckling och initiativ för att stärka hyresgästinflytande.

Tvärtom; vi ser en risk att incitamenten för frivillig, fungerande, samverkan försvagas

Därför är vi många som anser att utredningens förslag om lagstadgade avgifter för områdessamverkan inte tar tillräcklig hänsyn till det engagemang som redan finns i branschen. Tvärtom; vi ser en risk att incitamenten för frivillig, fungerande, samverkan försvagas.

Det föreslagna upplägget kan leda till ett splittrat och otydligt ansvar mellan kommuner, fastighetsägare och andra aktörer, vilket i förlängningen riskerar att försämra effektiviteten i det gemensamma trygghetsarbetet.

Det finns en stor samsyn hos fastighetsägarna att förslagen i utredningen innebär en alltför långtgående reglering av en redan hårt reglerad sektor, vilket riskerar att hämma investeringsviljan och leda till negativa konsekvenser för bostadsmarknadens utveckling.

För mig står det klart att en obligatorisk avgift för områdessamverkan strider mot egendomsskyddet

Utredaren har inte kunnat visa att det finns behov av en mer formaliserad samverkan än vad som kan uppnås genom den samverkan som redan sker på frivillig grund. Lagförslaget är mer långtgående än nödvändigt och författningsförslaget utgör ett oproportionerligt ingrepp i äganderätten och föreningsfriheten som innebär en kraftig inskränkning. Att låta enskilda näringsidkare bestämma hur andra näringsidkare ska tillåtas bedriva sin verksamhet och vilka investeringar de ska göra är orimligt. Det strider mot såväl egendomsskyddet som näringsfriheten. För mig står det klart att en obligatorisk avgift för områdessamverkan strider mot egendomsskyddet.

Regeringens ambitioner att minska regelbörda och administration för företag är goda och bör verkställas. Därför är detta förslag om en ny lag om avgift för områdessamverkan olycklig och slår hårt mot regeringens trovärdighet i sitt förenklingsarbete. I stället för lagstiftning så borde nuvarande frivilliga modeller för samverkan stärkas genom till exempel riktade incitament och stöd.

En sådan kostnadsöverföring är ur alla perspektiv orimlig

Den långvariga tradition vi har i Sverige av ett omfattande offentligt ansvar för de offentliga miljöerna behöver upprätthållas i stället för att riskera att urholkas. Den nu föreslagna lagen om avgift för områdessamverkan gör det möjligt för kommuner att tvinga in andra fastighetsägare att betala avgift för områdessamverkan. Avgiften syftar bland annat till att åtgärda och förbättra offentliga platser som upplevs som otrygga och sådant som normalt sett omfattas av det som kommunerna redan har ett skattefinansierat ansvar för, det vill säga offentlig förvaltning, att hålla platser hela, rena och snygga. Det kan inte vara fastighetsägares ansvar att betala för det som redan finansieras via den skatt som erläggs. Förslaget riskerar alltså att leda till en kostnadsöverföring från kommuner till det privata näringslivet. En sådan kostnadsöverföring är ur alla perspektiv orimlig.

Vidare så är det staten som har det grundläggande ansvaret för att skydda medborgare och företag från brott där polisen har det huvudsakliga operativa ansvaret för brottsbekämpningen.

Förslaget från utredaren innebär att ekonomiskt ansvar till delar läggs över på enskilda fastighetsägare. Det är i sig både orimligt och oroväckande. Ansvaret för att upprätthålla ett tryggt samhälle och finansiering av det ligger på staten. Förslag som riskerar leda till att polisens närvaro minskar kan få betydande konsekvenser för utvecklingen av den allmänna ordningen i samhället. Det kan och ska inte heller vara enskilda fastighetsägares ansvar att betala för att poliser ersätts av ordningsvakter på offentliga platser.

Så är regeringen klok tar man till sig av kritiken och genomför inte förslagen; om inte så kommer regeringen uppfattas som verklighetsfrämmande och tondöv

Att lagstiftaren agerar på ett sätt som minskar investeringsviljan till den svenska fastighetsmarknaden är olyckligt, särskilt i ett läge där fastighetssektorn redan är under stark press. Regeringen borde snarare genomföra avregleringar av sektorn än att tillföra nya regleringar som leder till minskad investeringsvilja. Jag hoppas att regeringen är lyhörd för den massiva kritik som kommer från en samlad fastighetsbransch gällande denna utredning som i sin helhet bör avfärdas i stället för att införas. Så är regeringen klok tar man till sig av kritiken och genomför inte förslagen; om inte så kommer regeringen uppfattas som verklighetsfrämmande och tondöv.

Kent Persson
Vd för Bopol AB, som driver Bostadspolitik.se
Samhällspolitisk chef, Heimstaden

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.