LEDARE | Norge visade vägen vid årsskiftet och höjde bolånetaket till 90 procent – en avgörande skillnad för många som nu kan ta sig in på den ägda bostadsmarknaden.
Samma sak borde göras i Sverige. Allt är utrett och klart – vad väntar regeringen på?
Trots att en utredning är klar och stödet brett väljer regeringen att inte göra något. Samtidigt stängs en hel generation ute från den ägda bostadsmarknaden – inte på grund av bristande betalningsförmåga, utan för att regelverket hindrar dem från att ta första steget in. Att höja bolånetaket från 85 till 90 procent är ett enkelt och effektivt sätt att öka tillgängligheten, utan att äventyra stabiliteten. Vad väntar vi på?
En låst bostadsmarknad kostar mer än vi tror
Vägen in på den ägda bostadsmarknaden har aldrig varit längre. För unga vuxna, ensamstående föräldrar och äldre som vill flytta till ett mer tillgängligt hem är kravet på kontantinsats ofta ett oöverstigligt hinder. Det är inte betalningsförmågan som saknas – det är möjligheten. Samtidigt visar Norge att det går att göra annorlunda. Vid årsskiftet sänkte den norska regeringen kravet på kontantinsats vid bolån – från 15 till 10 procent. Ett enkelt, tydligt beslut för att öppna dörren för fler att äga sitt hem. I Sverige finns redan en färdig utredning med samma förslag. Men det politiska maskineriet tuggar vidare – långsamt.
En låst bostadsmarknad kostar mer än vi tror. I dag tvingas unga vuxna spara i ett decennium för att få råd med kontantinsatsen till sin första bostad. För många går det inte alls. Det är inte rimligt i ett land som vill erbjuda trygghet och framtidstro för alla, oavsett bakgrund. Bostadsmarknaden är ett lotteri, där du antingen har turen att ha föräldrar som kan hjälpa till, eller där du inte har det. Eller så hann du köpa innan kravet om kontantinsats på 15 procent infördes. Lägg därtill ökade krav på amortering som omöjliggör steget in för än fler.
Att höja bolånetaket skulle inte öka riskerna i ekonomin nämnvärt – särskilt inte om amorteringskrav och kreditprövningar ligger kvar
Även äldre människor och hushåll drabbas. Människor som bott länge i sina hem, och som vill flytta till något mer tillgängligt, nekas ofta bolån trots en stabil ekonomi och låga kostnader. Det är en samhällsförlust när bostäder inte används utifrån människors faktiska behov. Ett höjt bolånetak – från 85 till 90 procent – skulle inte revolutionera marknaden över en natt. Men det skulle göra en avgörande skillnad för tusentals hushåll. För ett genomsnittligt hushåll handlar det om ett ökat låneutrymme på uppemot 300 000 kronor. Det kan vara det som avgör om man kan köpa sin första bostad eller inte.
Förslagen finns. Makrotillsynsutredningen är klar. Norge har redan genomfört reformen. Och stödet växer även i Sverige; flera riksdagspartier har visat öppning, liksom näringslivsaktörer och bostadsbranschen. Att höja bolånetaket skulle inte öka riskerna i ekonomin nämnvärt – särskilt inte om amorteringskrav och kreditprövningar ligger kvar. Men det skulle öka tillgängligheten, korta sparandetiden och skapa rörlighet på en alltmer låst bostadsmarknad.
Att fler ska kunna äga sitt hem borde vara en självklar ambition i ett jämlikt och växande samhälle
Bostadsmarknaden behöver inte fler utredningar. Den behöver modiga beslut. Att fler ska kunna äga sitt hem borde vara en självklar ambition i ett jämlikt och växande samhälle. Jag säger: Släpp fram förslaget om att höja bolånetaket till 90 procent. Vägen framåt är tydlig. Det är bara viljan som saknas.
Lina Brantemark
Redaktionsmedlem, Bostadspolitik.se
Affärsutvecklingschef, Obos Nya Hem