KRÖNIKA | Höga målsättningar när det gäller grönska i den byggda miljön – men i praktiken har det här ofta prioriterats ner, skriver Monica Andersson.
Riksdagen har beslutat om ett mål för gestaltad livsmiljö som säger: ”Arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön.”
Propositionen där målen formulerats lyfter fram träd och grönska som ett viktigt medel för att nå målen om en väl gestaltad livsmiljö: ”Den stadsnära naturen och parkerna bidrar till livskvalitet och kan främja folkhälsan. Stadsgrönskan är också en viktig förutsättning för ekosystemtjänster, dvs de tjänster och produkter som naturens ekosystem ger människan. Det kan handla om förmågan att rena luft, sänka temperaturer, ta hand om dagvatten och erbjuda rekreativa och hälsosamma miljöer.”
Istället för planterade förgårdar dominerar parkerade bilar intrycket som besökare får
Trots de goda målen brister det alltför ofta i praktiken. Träden lyser med sin frånvaro när bebyggelsen står färdig. Det gäller inte minst i nybyggda områden, som ofta är påfallande sterila utan vare sig träd eller häckar. Istället för planterade förgårdar dominerar parkerade bilar intrycket som besökare får. Hur kommer det här sig?
Byggandet har alltsedan 1990-talskrisen varit byggherrestyrd. Efter 2010 har så kallade bostadsutvecklare haft en viktig roll och exploateringen har drivits upp. Det har påverkat bostadskostnaderna negativt till förfång för ungdomar och låginkomsttagare. Träd, häckar och annan grönska har inte prioriterats. Kommunerna har ofta brustit i att kräva träd i gatumiljöerna. De tekniska kontoren har sett träd som ett problem istället för en möjlighet, och har inte heller tillräckliga kunskaper om hur man hanterar parkeringen så att den på ett naturligt sätt smälter in i en grön miljö.
De miljöer som byggdes under trädgårdsstadsepoken – i till exempel Hallmans Stockholm och Lilienbergs Göteborg – präglas av både träd och häckar i konstnärliga stadsplaner, såväl i innerstadsmiljöer som i trädgårdsstäder. I en nyutkommen bok skildrar Suzanne Lindhagen hur Anna Lindhagen framgångsrikt kämpade för Stockholms skönhet och slogs för träd och grönska, inte minst i de eftersatta arbetarstadsdelarna på Södermalm.
Tullinge Trädgårdsstads första etapp är ett utmärkt exempel med trädplanterade gator, häckar, planterade förgårdar och intima gröna miljöer i kvarterens inre för barnens lek
De kunskaperna var levande under 1940- och 1950-talen där boendemiljöerna är påfallande gröna, med lysande exempel inte minst från Ulla Bodoff och många andra kvinnliga trädgårdsarkitekter. De här miljöerna har skildrats förtjänstfullt av Catharina Nolin.
Men det finns goda exempel även från vår tid. Tullinge Trädgårdsstads första etapp är ett utmärkt exempel med trädplanterade gator, häckar, planterade förgårdar och intima gröna miljöer i kvarterens inre för barnens lek. Här har arkitekterna Kjell Forshed, Erika Wörman och Thorbjörn Einarsson i samarbete med landskapsarkitekten Sture Koinberg skapat en fantastisk miljö.
Stockholms stad har också gjort stora insatser för att utveckla kunskaperna om hur man får träd att trivas och växa i den tuffa trafikmiljön, ofta i samarbete med Göteborgs botaniska trädgård. Träd i gatumiljön är lika viktigt utanför stadskärnorna, och i de mindre städerna.
I ett alltmer varmt och regnigt klimat är träd oumbärliga för att ge svalka heta dagar och ta hand om vatten när regnet öser ned
Kommunerna har en utomordentligt viktig roll att fylla för att se till att träd och grönska får sin rätta plats som en självklar och central del i stadsmiljön.
Skönheten i den byggda miljön är som Anna Lindhagen påpekade en social fråga. Det är samhällets ansvar att se till att alla får tillgång till den, och inte bara de bäst ställda. Här har gatuträd, gröna gårdar och parker en central roll. Grönskan är ett läkande kitt. I ett alltmer varmt och regnigt klimat är träd oumbärliga för att ge svalka heta dagar och ta hand om vatten när regnet öser ned.
Monica Andersson
Fil.dr. statsvetare. Forskar om politik och stadsbyggande