Beivra åldersdiskriminering på marknaden för bostadskrediter

DEBATT | PRO:s ordförande Åsa Lindestam skriver ett öppet brev till Finansinspektionen och Diskrimineringsombudsmannen om åldersdiskriminering när det gäller bolån.

Pensionärernas riksorganisation, PRO, är Sveriges största pensionärsorganisation med 260 000 medlemmar i mer än 1 000 föreningar över hela landet. En av PRO:s uppgifter är att tillvarata pensionärernas intressen, till exempel som konsumenter i relation till banker och kreditinstitut.

Som ordförande i PRO får jag med jämna mellanrum höra berättelser om medlemmar och andra pensionärer som nekas bostadskrediter med hänvisning till ålder. Ofta framkommer att bankerna tillämpar den så kallade Kvar att leva på- eller Kalp-kalkylen, på ett orättvist sätt där den pensionär som ansöker om lån inte får sin betalningsförmåga bedömd på ett rättvisande sätt.

Nyligen rapporterades i media att Skandiabanken har en åldersspärr för bolåne­ansökningar: Alla över 60 år som ansöker om bolånelöfte får automatiskt sin inkomst sänkt med 40 procent. ”Jag kan se att du har ansökt om ett lånelöfte. Från och med året du fyller 60 år så räknar vårt kreditsystem på 60 procent av din angivna inkomst. Vilket i ditt fall gör att det blir ett underskott i kalkylen”, skriver bankens kundtjänst till en 62 årig man enligt Svenska Dagbladet 2025-03-04.

De är båda över 75 år och nekas lånet med motiveringen att banken inte vill vara den bank som säljer deras bostad om en av dem avlider

I Diskrimineringsombudsmannens årsrapport för 2024 läser jag ”I flera anmälningar beskrivs att personer som är äldre missgynnas av banker och låneinstitut när de ansöker om lån eller krediter, till exempel bostadslån. Hur det går till varierar. Flera anmälningar handlar om att de villkor som bankerna tillämpar när de gör kredit­prövning missgynnar, och därmed diskriminerar, äldre. Enligt anmälningarna gör det att äldre har svårare än andra att beviljas lån. Exempelvis kan det handla om att bankerna i för hög grad fokuserar på månadsvis inkomst, och i för liten grad tar hänsyn till andra ekonomiska tillgångar. Men det finns också exempel där det i anmälan framstår som att åldern är en faktor som direkt påverkar bankernas beslut om att neka lån. Ett exempel rör ett par som ansöker om ett tilläggslån på sin bostad. De är båda över 75 år och nekas lånet med motiveringen att banken inte vill vara den bank som säljer deras bostad om en av dem avlider.” (Se sid. 106–107.)

Vidare läser jag i årsrapporten att myndigheten får kännedom om fall där ”villkor anpassas utifrån förutsättningarna hos den yrkes­arbetande befolkningen, vilket missgynnar personer som uppnått pensionsåldern. Det handlar till exempel om bedömningar i samband med ansökningar om lån och kreditprövningar.” (Se sid. 113.)

Att banker och kreditinstitut inte vill bevilja lån med hänvisning till den presumtiva gäldenärens ålder framstår som ålderism och även som ålders­diskriminering i rättslig mening

Lagstiftaren har beslutat att diskriminering är förbjuden för den som tillhandahåller tjänster till allmänheten och att ålder utgör en diskrimineringsgrund i rättsligt hänseende. Att banker och kreditinstitut inte vill bevilja lån med hänvisning till den presumtiva gäldenärens ålder framstår som ålderism och även som ålders­diskriminering i rättslig mening.

Direkt eller indirekt diskriminering drabbar den enskilde på ett uppenbart sätt. Men det finns också risker för vidare negativa effekter för samhället i stort.

Pensionärer har ofta ett behov av att kunna anpassa sin boendesituation efter förändrade livsomständigheter, till exempel lägre inkomst eller att bli ensamstående efter att maka eller make gått bort. Efter att under lång tid bott i småhus kan det till exempel vara ändamålsenligt att flytta till en mindre bostadsrätt, i syfte att få en lägre bostads­kostnad och en bostad anpassad för äldre. Att denna typ av anpassning är möjlig är av stort värde för pensionärer, men också för bostadsmarknaden i stort då samhällets bostads­bestånd kan utnyttjas effektivare – en barnfamilj kan till exempel flytta in i småhuset. Men för att pensionärer på ett ändamåls­enligt sätt ska kunna anpassa sin bostadssituation krävs tillgång till marknaden för bostadskrediter för att kunna låna. Om pensionärer förvägras tillgång till denna marknad försvåras en ändamålsenlig bostadsanpassning och ett effektivt utnyttjande av bostadsbeståndet.

Pensionärer kan också gå miste om möjligheten till ränte­avdrag och förlora rätten till bostadstillägg i och med lånets utbetalning

Pensionärer som nekas bostads­krediter i sin vanliga bank kan känna sig tvingade att i stället ansöka om så kallade seniorlån, alltså kapitalfrigöringskrediter för äldre med ett ägt boende som säkerhet. Dessa lån har ofta villkor som är ogynnsamma med högre ränta än vanliga bolån. Pensionärer kan också gå miste om möjligheten till ränte­avdrag och förlora rätten till bostadstillägg i och med lånets utbetalning.

I förlängningen kan åldersdiskriminering på marknaden för bostadskrediter under­gräva förtroendet för de finansiella marknaderna och statens skydd för konsumenterna på dessa marknader.

Med hänvisning till ovanstående uppmanar jag Finansinspektionen och Diskrimineringsombudsmannen att vidta lämpliga åtgärder för att beivra ålders­diskriminering på marknaden för bostads­krediter.

Åsa Lindestam
Ordförande, PRO