Gör om! Gör rätt!

LEDARE | Byggkriminaliteten har en nästan 100-procentig koppling till användandet av utländsk arbetskraft.
Myndigheterna är pinsamt ineffektiva.
Parterna tar inte sitt ansvar.
Där borde fokus ha legat för Delegationen mot arbetslivskriminalitet.

För ungefär två veckor sedan lämnade Delegationen mot arbetslivskriminalitet sitt slutbetänkande till regeringen. Hittills har uppmärksamheten varit begränsad. Det kan till del bero på att en tegelsten på drygt 600 sidor tar en stund att tugga i sig. Det kan även bero på att det oroliga omvärldsläget stjäl fokus men jag tillåter mig också att tro på att det till del beror på att slutbetänkandet inte riktigt träffar rätt.

Idag kännetecknas nämligen arbetet med dessa frågor av en närmast frapperande ineffektivitet

Först som sist, självfallet finns en rad goda förslag som det finns anledning för regeringen och statsrådet Paulina Brandberg att ta till sig. Därför rekommenderas en lyssning av veckans avsnitt av Bopolpodden där delegationens ordförande Ola Pettersson intervjuas av Anna Bellman. Intervjun bekräftar att delegationen samlat på sig en hel del kunskap som regeringen bör ta till vara genom att inrätta ett nytt nationellt kunskapscentrum för dessa frågor. Idag kännetecknas nämligen arbetet med dessa frågor av en närmast frapperande ineffektivitet. Det är en kritik som både träffar såväl myndigheterna som arbetsmarknadens parter.

Bristen på effektivitet handlar om flera olika saker där tyvärr även delegationen trampar snett. Jag vill kommentera tre aspekter:

# Bristfällig problemanalys
Delegationens slutbetänkande har starkt fokus på de papperslösas utsatta situation på arbetsmarknaden. Det är naturligtvis inte fel. I ett flertal böcker under senare år, exempelvis Svenska Palmen av Pelle Sunvisson samt Vi skuggorna av Elin Torp, beskrivs ett ovärdigt skuggsamhälle där människor far illa. Det ligger i sakens natur att människor som befinner sig i ett land illegalt lätt blir offer för skrupelfria människor som använder företag som brottsverktyg. Därför är det bra att den gruppens utsatta situation lyfts fram och att delegationen presenterar förslag till åtgärder, som hårdare sanktionsavgifter samt en tillfällig amnesti (tillfälligt uppehållstillstånd) för enskilda som anmäler skurkarna. Hittills är det nämligen endast Solidariska byggare (SAC) som visat ett större engagemang.

Delegationen missar tyvärr det helt fundamentala, att problemen med fusk och kriminalitet på arbetsmarknaden har en närmast hundraprocentig koppling till användningen av utländsk arbetskraft

Tyvärr blir dock delegationens fokus på de papperslösa också ett talande exempel på slutbetänkandets övergripande brist; avsaknaden av helikopterperspektiv. Delegationen missar tyvärr det helt fundamentala, att problemen med fusk och kriminalitet på arbetsmarknaden har en närmast hundraprocentig koppling till användningen av utländsk arbetskraft. Via Veidekkes fördjupade bolagsutredningar beskrivs den faktiska bilden. Det spelar ingen roll om det är frågan om svenska AB eller utlandsregistrerade bolag. Det spelar heller ingen roll om ett sådant företag är medlemmar i Byggföretagen eller endast har hängavtal.

När ett företag väljer att basera bemanningen av sin verksamhet på utländsk arbetskraft är det en mycket stark indikation på fusk. Och fusket får i dessa fall en mycket bred omfattning; från löner, pensioner, trygghetsförsäkringar till orimliga arbetstider. Det är inte ovanligt att fuskande företag har halva lönekostnaden jämfört med kollektivavtalet. Inte konstigt att seriösa företag med ambitionen att arbeta med egna yrkesarbetare får svårt att hävda sig.

Delegationen borde givetvis gjort på samma sätt som Byggmarknadskommissionen som lämnade sin slutrapport 2022 och startat med en ordentlig problemanalys. Hade man gjort det hade man fått en bättre utgångspunkt för sitt arbete men också skaffat sig en bättre verktygslåda. Med en delvis felaktig problemanalys blir följden att även resten saknar precision.

# Ineffektiva myndigheter
För att råda bot på rådande problem föreslår delegationen kraftigt höjda sanktionsavgifter. Bra så men frågan är vilken effekt detta kan få om berörda myndigheter (Arbetsmiljöverket, Skatteverket, Försäkringskassan med flera) fortsätter att arbeta i stuprör, med tunna utredningsresurser och undermåliga IT-verktyg? I Bopolpodden redogör Anna Bellman i siffror för Arbetsmiljöverkets meriter. Inom byggsektorn talar vi om ett 50-tal inspektioner per år och ett knappt dussin sanktionsavgifter.

I Bopolpodden säger Ola Pettersson att han ”inte kan svara på i vilken mån myndigheterna utnyttjar sina möjligheter fullt ut”. Han säger också att kontrollarbetet ”bygger på att myndigheterna kan och vågar använda de verktyg de har till sitt förfogande”. Således gör inte delegationen, trots sina 600 sidor, någon djupare analys av varför svenska myndigheter är så pinsamt ineffektiva jämfört med motsvarande i Norge och Finland.

# Parterna brister i ansvarstagande

På motsvarande sätt förhåller sig delegationen till parternas ansvar. Ola Pettersson säger i Bopolpodden att ”parterna har inte fått förutsättningar att klara uppgiften”. Det kan äga sin riktighet men varför presenterar då inte delegationen några mer genomarbetade svar på vad som fattas, i all synnerhet som både Byggföretagen som Byggnads funnits representerade i delegationen på högsta nivå?

Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger som bekant på att parterna har ett dubbelt ansvar, för att ”reglera villkoren” samt att säkerställa att villkoren efterlevs via ”övervakning och kontroll”. Med tanke på fuskets omfattning är det uppenbart att parterna misslyckas med den andra delen av sitt uppdrag. Byggnads definierar sig som ett ”löneförbund” och har tills nu valt att fokusera på sina egna medlemmar och i synnerhet projekt med prestationslön.

Sedan ett antal år tillbaka fungerar inte partsmodellen när det gäller att hedra villkoren på byggmarknaden

Byggföretagen gör endast basala bakgrundskontroller i samband med medlemsansökningar och saknar helt organisation för att göra fördjupade bolagsutredningar. I tillägg betraktar man de 12 000 hängavtalsbundna företagen som Byggnads problem vilket givetvis är helt absurt om man är mån om konkurrens på lika villkor inom byggsektorn. Slutsats: sedan ett antal år tillbaka fungerar inte partsmodellen när det gäller att hedra villkoren på byggmarknaden. Istället för att samarbeta pågår ett ständigt käbbel mellan Byggföretagen och Byggnads och hos myndigheterna förefaller det saknas både vilja och resurser att gripa sig an problemen.

Lösningarna finns i Norge och Finland

Så hur ska då regeringen förhålla sig till de förslag man fått från delegationen? Det första svaret är givetvis att kratta fram de guldkorn som trots allt finns. Det andra är att tillvarata den kunskap som samlats med delegationens arbete och tidigare även Byggmarknadskommissionen. Men ledsen, då är det helt fel att lägga uppgiften på Brottsförebyggande rådet.

Nej lär av Norge och kanske särskilt av Finland. I broderlandet Finland är arbetet med dessa frågor samordnade via det som kallas ”fenomenbaserad offentlig förvaltning”. Det betyder att myndigheterna arbetar samordnat direkt under regeringen. Parterna samspelar på motsvarande sätt och får fortlöpande stöd via forskningsinstitutet Heuni. Utifrån en gemensam helhetsbild som hela tiden kalibreras arbetar man systematiskt med att ta fram ständigt nya verktyg, som det finska skattekortet som utfärdas på några få dagar och är ett obligatorium för att få arbeta i landet. Där finns sedan några år en särskild beställaransvarslag och företag som uppvisar upprepade avvikelser spärras från offentliga upphandlingar, bara för att nämna några exempel.

Till sist. En och annan kanske reagerar på Veidekkes understundom magsura kommentarer i den här frågan. Tag i så fall gärna ett steg tillbaka och fundera på rimligheten i att det är ett enskilt företag som måste lägga ned resurser på att ta fram handböcker för leverantörer och en helt ny motsvarande handbok för beställare av entreprenadtjänster. Som till följd av andras tillkortakommanden måste hålla sig med egna utredningsresurser för att sålla agnarna från vetet.

Lösningen är lika enkel som sorglig: ”Gör om! Gör rätt!”

Ledsen men tyvärr blev resultatet av delegationens arbete en besvikelse och tyvärr förhåller det sig på motsvarande sätt med parternas liksom myndigheternas insatser. Lösningen är lika enkel som sorglig: ”Gör om! Gör rätt!”

Lennart Weiss
Chefredaktör, Bostadspolitik.se
Kommersiell direktör, Veidekke