KRÖNIKA | När vi aktivt utmanar invanda könsroller och strukturer i stadsplanering och bostadsbyggande skapar vi ett bättre samhälle för alla, skriver Kajsa Crona.
Jag har en god vän som jobbar med bistånd. Hon berättade en gång att det som absolut mest påverkar ett lands BNP, människors hälsa och barnadödligheten är att flickor får möjlighet att gå i skola. Hennes perspektiv har sedan dess följt mig, och mitt intresse för social hållbarhet, jämlikhet och jämställdhet har blivit starkare med åren. I mina yngre dagar var klimatfrågan tongivande, men efter att ha tagit del av forskning från Johan Rockström och Stockholm Resilience Centre har det blivit tydligt att social hållbarhet är en avgörande faktor för att hantera klimatförändringarna.
När vi bygger städer och bostäder skapar vi också ramarna för människors liv. Trots att Sverige ofta framhålls som ett föredöme inom jämställdhet är detta något vi måste kämpa för varje dag. Även inom stadsplanering och bostadsbyggande är jämställdhet långt ifrån självklart.
Min kollega däremot såg risken för att kuren skulle bli en oönskad pissoar
Historiskt sett har arkitektur och stadsutveckling präglats starkt av män. Trots att fler kvinnor än män numera utbildar sig till arkitekter i Sverige är det fortfarande färre kvinnor i ledande positioner inom branschen. Vi människor utgår ofta från våra egna perspektiv – allt annat är svårt. Ett exempel på detta är när jag och en manlig kollega diskuterade utformningen av en väntkur. Jag föreslog att vi skulle ha två ingångar, för att minska risken för att någon ska kunna bli instängd av en förövare. Min kollega däremot såg risken för att kuren skulle bli en oönskad pissoar. Detta belyser tydligt hur våra olika erfarenheter och perspektiv påverkar utformningen av våra gemensamma miljöer.
Forskning visar också att städer ofta är planerade utifrån manliga rörelsemönster, där bilpendling mellan arbete och hem prioriteras. Kvinnors och barns vardag ser ofta annorlunda ut, med fler stopp längs vägen till förskolor, affärer och kollektivtrafik. En jämställd stadsplanering tar hänsyn till dessa olika behov, men det sker sällan automatiskt.
Ett till synes litet beslut hade stor betydelse i vardagen för många människor
Karlskoga kommun är ett konkret exempel på detta. Där upptäckte man att snöröjningen, som prioriterade bilvägar, främst gynnade män eftersom kvinnor oftare går, cyklar eller åker kollektivt. Genom att istället prioritera gång- och cykelbanor skapades en stad som blev tryggare och mer tillgänglig för alla invånare. Ett till synes litet beslut hade stor betydelse i vardagen för många människor.
Även bostadsmarknaden speglar tydligt dessa normer. Dagens bostadsproduktion är fortfarande starkt inriktad på traditionella familjer, vilket missgynnar ensamstående föräldrar som behöver flexibla och prisvärda bostäder. Kvinnor drabbas oftare av trångboddhet eftersom de i större utsträckning tar ansvar för hemmets logistik och barnens vardag. När bostäder planeras utan hänsyn till detta förstärks ojämlikheten ytterligare. Här finns också möjligheter att tänka nytt. Ett exempel är att när vi hittar användningsområden i befintliga bostäder, exempelvis genom att tillskapa takfönster i vindslägenheter. Eller när vi förvandlar befintliga kontorshus eller industrier till bostäder. Ett mörkt förråd eller en klädkammare kan då enkelt bli ett extra rum som kan användas för fler aktiviteter. Jag är nog inte den enda som har vänner som valt att sova i klädkammaren för att ge barnen ett eget sovrum. Tänk vad mycket bättre det blir då om klädkammaren har ett fönster.
En jämställd stad erbjuder trygghet för alla, vilket kräver en medveten planering där både mäns och kvinnors erfarenheter tas på allvar
Det handlar även om trygghet i stadsrummet. Kvinnor känner oftare än män en otrygghet i stadsmiljön, särskilt kvällstid. Ogenomtänkt belysning och dåligt planerade offentliga platser begränsar kvinnors rörelsefrihet. En jämställd stad erbjuder trygghet för alla, vilket kräver en medveten planering där både mäns och kvinnors erfarenheter tas på allvar.
Vi har både kunskap och verktyg för att göra våra städer mer jämställda. Förutom att öka kvinnors representation i beslutsfattande roller och inkludera fler perspektiv i planeringsprocessen handlar det också om att rutinmässigt integrera jämställdhetsanalyser i stadsplaneringen, på samma sätt som miljökonsekvensbeskrivningar görs idag.
Att våra städer blir jämställda är ingen slump
Kommuner som Umeå visar vägen genom att aktivt involvera kvinnor och unga tjejer i planeringen av offentliga miljöer. Resultatet är trygga, levande och attraktiva platser för alla. Dessa initiativ visar att förändring är möjlig och att jämställd planering verkligen lönar sig.
Att våra städer blir jämställda är ingen slump – det kräver kontinuerligt och medvetet arbete varje dag. Sverige har kommit långt, men mycket återstår att göra. När vi aktivt utmanar invanda könsroller och strukturer i stadsplanering och bostadsbyggande skapar vi ett bättre samhälle för alla. En stad där alla människor känner sig inkluderade och trygga är den stad vi alla vill leva i.
Kajsa Crona
Adj professor, Chalmers
Regionchef, Tengbom, Göteborg