LEDARE | EU:s förslag att undanta företag med färre än 1 000 anställda från CSRD är en mycket olycklig reträtt i hållbarhetspolitiken.
I stället för att förenkla regler skapar EU en splittrad marknad, där vissa företag rapporterar sin klimatpåverkan transparent medan andra slipper undan.
Vi befinner oss mitt i den största industriella och ekonomiska förändringen i modern tid – den gröna omställningen. Företag har investerat i resurser, system och utbildning för att kunna möta de krav EU självt planerade att införa. Satsningarna som gjorts skyndar på den digitala transformationen och standardiseringen av klimatrapportering, något som varit avgörande för att skapa trovärdiga och jämförbara data.
Det är också ett svek mot utvecklingen mot en bättre värld
CSRD omfattar även rapporteringskrav inom jämställdhet och mångfald, vilket driver på utvecklingen inom social hållbarhet för en medmänskligare värld. Att nu, efter flera års förberedelser, plötsligt undanta tusentals företag är ett svek mot alla som tagit ansvar. Det är också ett svek mot utvecklingen mot en bättre värld.
CSRD är inte bara en administrativ reform. Den är en nödvändig standardisering av hur företag rapporterar sina utsläpp och sin klimatpåverkan, samt förhållanden kring jämställdhet och etiskt ansvarstagande. Vi vet att vissa bolag redovisat selektivt. CSRD skulle sätta stopp för det. Går förslaget igenom kan företag återigen gömma sina klimatavtryck och strunta i vikten av att få koll på leverantörskedjan, vilket gör det svårare att styra kapital till hållbara investeringar.
Det är lika dumt som konsekvenserna av Donald Trumps klimatskepticism
EU:s argument att ”förenkla regelverket” ekar av populism snarare än långsiktig strategi. Det är lika dumt som konsekvenserna av Donald Trumps klimatskepticism och Elon Musks motstånd mot jämställda förhållanden i samhället. Beslutet baseras inte på fakta, utan på kortsiktiga politiska vinster.
Den gröna omställningen är inte valfri – den är nödvändig. Dessutom utgör den möjlighet för Europas framtida konkurrenskraft. Teknologierna för att genomföra den gröna omställningen är redan här. Företag har börjat anpassat sig. EU:s beslut riskerar att underminera den gröna finansmarknaden och försena omställningen. Hållbarhet är inte en administrativ fråga – det är en existentiell framtidsfråga för ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet.
Framtiden väntar inte på EU – det är dags att ta ansvar
Om EU vill fortsätta vara en global ledare inom hållbarhet måste detta förslag rivas upp. Att ”förenkla regelverket” borde ha en annan innebörd än att undanta regelverket från så många bolag. Vi har inte tid för politiska reträtter. Framtiden väntar inte på EU – det är dags att ta ansvar. Gör om, gör rätt!
Patrik Emanuelsson
Vd för Heba Fastighets AB, delägare i Bopol AB, som driver Bostadspolitik.se