BOPOLSPANARNA | Bopolpodden startar nu ett nytt format – i Bopolspanarna samlar vi med ojämna mellanrum tre företrädare från våra ägarbolag som diskuterar olika aktuella frågor på bostadsmarknaden. I premiäravsnittet diskuteras:
# Säkerhet: ”Det finns en grupp som vi har misslyckats totalt med – de med skolplikt som inte är i skolan.”
# Bostäder till de mest utsatta: ”Grundfrågan är: Vem ska betala?”
# Ny verklighet för byggsektorn: ”Det var för lätt att tjäna pengar.”
Anna Bellman programleder och veckans gäster är Hebas vd Patrik Emanuelsson, Rikshems vd Anette Frumerie och Corecos vd Mikael Sjölund.
Nyligen gick vi ut med att Bostadspolitik.se har en ny ägarbas – fyra ägare har utökats till tio. I samband med detta kommer en del nya ansikten att synas på sajten och i podden och det nya formatet Bopolspanarna är en av nyheterna.
Grundtanken är att de tre gästerna tar med sig varsin spaning eller ämne till studion.
Den här gången handlar det om:
# Säkerhet, skalskydd och samarbete.
I ljuset av masskjutningen i Örebro och de många sprängningarna, inte minst i Stockholm i början av året, är det här högaktuella frågor på många sätt. Regeringen har kommit med åtgärdsförslag, som att förbjuda vissa vapen vid jakt, mer kameraövervakning, att man ska få söka igenom elevers väskor. Det pratsas också om att låsa skolor.
Anette Frumerie konstaterar att det är väldigt lätt att ta sig in i en skola och att inte heller den sociala kontrollen är speciellt hög.
– Vår (Rikshem äger en hel del skolor) säkerhetsansvarige har varit runt i våra skolor och provat. Han går in i skolan och unersöker när människor ser att han inte tillhör skolan. Ingen gång har han blivit ifrågasatt. En gång var det någon som sa: ”Jag känner inte igen dig” och då sa han bara: ”Jag känner inte igen dig heller”, och sen blev det ingen mer. Då spelar inte skalskyddet någon roll, konstaterar Anette Frumerie, som efterlyser mer samverkan och fokus på de mjuka frågorna, utöver kameraövervakning etcetera.
– Att man hälsar på varandra är en bra början.
Patrik Emanuelsson lyfter det större perspektivet:
– Det finns en grupp i som vi totalt har misslyckats att ha social kontroll på, och som dessutom är överrepresenterade i brottsstatistiken och det är personer som är under skolplikt men som inte är i skolan.
– Skolan har ett ansvar att ta reda på var barnen är, och även kommunen och förstås föräldrarna. Vi måste ha den sociala kontrollen.
Mikael Sjölund tar in stadsbyggnadsperspektivet:
– I Tyskland och Danmark går man ju faktiskt in och river i utsatta områden och bygger nytt. Det är oerhört kostsamt men även den andra kostnaden, i att ha ungdomar som inte är trygga och som hamnar snett, är också väldigt stor.
# Hur ska de som står längst ifrån bostadsmarknaden få en bostad?
I främst Stockholm är bostadsbristen enorm. Nybyggda bostäder är de som finns tillgängliga men svaga grupper kan inte efterfråga dem. Och till det billigare hyresbeståndet krävs oerhört långa kötider.
Bostad först har hyllats, men Patrik Emanuelsson lyfter att det inte är problemfritt.
– Jag är för att vi måste ta hand om alla i samhället. Men man måste också förstå vad uppdraget är och vad som krävs. Vi jobbade med det här på Svenska Bostäder och den gruppen vi arbetade med då var sådana som var utkastade från alla former av boenden, de klarade inte ens av att bo på härbärgen. Den enda grunden för att gå in i projektet var att man var motiverad att ta tag i sitt liv. Och de som är så utanför samhället, ofta med dubbeldiagnoser – det finns risker med att ge dem ett förstahandskontrakt med det besittningsskydd vi har i Sverige.
Det behöver byggas mer och Patrik Emanuelsson – och även Anette Frumerie – menar att det hyrda boendet är missgynnat, gentemot det ägda, i och med de generösa ränteavdragen.
– Ränteavdraget 2023 låg på 56 miljarder, rot och rut blir ytterligare sju miljarder. Jämför det med investeringsbidraget som under sju år låg på 17 miljarder och genererade 56 000 nya bostäder. Nu tycker jag inte att investeringsbidraget var bra men siffrorna visar att det någonstans finns utrymme att åtminstone göra någonting, jag bryr mig egentligen inte så mycket om vad…
Mikael Sjölund:
– Jag tror inte att investeringsstödet är rätt väg, utan andra stimulanser som sänkt moms, lägre avgifter för kommunerna, lägre pris på byggbar mark och sen att stötta de som behöver stöd, med högre bostadsbidrag, startlån och så vidare.
# Kartan ritas om – en ny marknad tar form
Kartan för byggsektorn ritas om i kristiderna. Flera stora byggbolag har gått i konkurs och även ett flertal hustillverkare. Mikael Sjölund försöker se positivt på situationen.
– Det är en möjlighet att starta om. Nu kan vi tänka rätt och försöka skapa en struktur som gör att vi kan bygga mer resurssnålt och effektivt. Förhoppningen är att utvecklare och beställare kan arbeta tillsammans. Hur gör man det på ett effektivt sätt? Kan man samnyttja saker och ting? Kan vi designa tillsammans? Kan vi bygga tillsammans? Det kan göra att vi inte slösar så mycket.
Patrik Emanuelsson:
– Det fanns för många aktörer. Det var för lätt att tjäna pengar. Så det finns något sunt i att det blir färre aktörer. Problemet var väl att nedgången var lite för snabb så det försvann bra aktörer också, Problemet jag ser är att det blir färre aktörer så kommer det inte att trycka ner byggkostnaderna.