KRÖNIKA | Vissa tankefigurer har satt sig så hårt att de inte kan påverkas av fakta. Även när verkligheten är tvärtom. Här kommer ett bostadspolitiskt exempel från Ulf Perbo.
Kontexten är att Sverige har en lägre andel småhus i beståndet än vad som är vanligt i Europa och att cirka en miljon hushåll vill flytta från lägenhet till småhus men inte kan. Samtidigt har Sverige just nu ett av världens kanske lägsta småhusbyggande och det är också det lägsta vi har haft på över 100 år.
En tankefigur som bitit sig fast är att småhusbristen kan lindras om vi bygger lägenheter som äldre villaägare kan flytta till. Då kan unga barnfamiljer flytta in i villorna.
Att öka andelen lägenheter i beståndet när den redan är högre än vad hushållen vill är ju märkligt
Men eftersom vi redan har en miljon boende i lägenheter som vill flytta till småhus borde varningsklockan ringa direkt. Att öka andelen lägenheter i beståndet när den redan är högre än vad hushållen vill är ju märkligt.
En annan sådan tankefigur är att vi ska hjälpa ungdomar att få sin första hyreslägenhet genom att bygga fler sådana, till exempel med hjälp av investeringsstöd. Samma varningsklocka borde ringa igen. Om vi har en miljon fler lägenheter än vad hushållen önskar – är det då fler lägenheter som behövs?
Det samhällsekonomiskt korrekta svaret är att båda problemen ovan beror på Sveriges avvikande situation vad gäller småhus. Flyttkedjan som slutar med att barnfamiljen flyttar in i radhuset där ett äldre par tidigare bodde ska starta med att lägenheter frigörs när de som önskar detta kan flytta till ett småhus. Då frigörs lägenheter dit det äldre paret kan flytta och ett nytt småhus gav två nya nöjda småhusfamiljer.
Grundproblemet är alltså att en miljon lägenheter dit äldre och ungdomar borde flytta är blockerade av hushåll som inte vill bo där. På en bättre fungerande bostadsmarknad som i många andra länder skulle fler av dessa flytta ut till småhus och lägenheterna frigöras för unga och äldre. Dessutom lägenheter med överkomlig hyra till skillnad från dyr nyproduktion. Det är inte nödvändigtvis fria hyror som gör det lättare att hyra bostäder för unga i andra länder. Det är att fler lägenheter blir lediga när hushåll i familjebildande åldrar lättare kan flytta till ett småhus.
Att öka andelen små lägenheter i beståndet med nyproduktion skapar på samma sätt en bakvänd process där allt färre bor i de bostäder de vill och borde bo i
I Produktivitetskommissionens (SOU 2024:29) analyser av bostadsmarknaden återkommer de flera gånger till att samhällsekonomiska principer borde väga tyngre i bostadspolitiken än idag. Att normalisera småhusvolymerna i Sverige skulle dels innebära stora välfärdsvinster för de hushåll som längtar efter att bo i småhus. Men det skulle också frigöra lägenheter till de unga och äldre som längtar efter att bo i sådana och därmed skapa ytterligare välfärdsvinster. Att öka andelen små lägenheter i beståndet med nyproduktion skapar på samma sätt en bakvänd process där allt färre bor i de bostäder de vill och borde bo i. Detta är ett objektivt faktum. Men det är så Sverige gör idag och det är inte i linje med samhällsekonomiska principer.
Ulf Perbo
Kommunpolitiker, tidigare statssekreterare, ämnessakkunnig i Egnahemskommissionen