Även om hyrorna stiger med några hundra kronor i månaden har hyresgäster som grupp haft en jämnare och ofta lägre boendekostnadsutveckling över tid jämfört med hushåll i ägt boende, skriver Petra Andersson Hallberg, chefsekonom, och Jörgen Mark-Nielsen, samhällspolitisk chef på Sveriges Allmännytta i en debattinlägg på Altinget.
Hyresgästers boendekostnader utvecklas mer stabilt eftersom hyrorna justeras årligen genom förhandlingar, medan ägda bostäder påverkas snabbare av ränteändringar. Under de senaste årens höginflation har detta gynnat hyresgästerna, eftersom deras boendekostnader inte ökat i samma takt som villaägarnas och bostadsrättsinnehavarnas, menar Mark-Nielsen och Hallberg, men påpekar att stabiliteten för hyresgästerna har en baksida; hyreshöjningarna kompenserar inte alltid för fastighetsägarnas kostnadsökningar, vilket leder till minskat underhåll och ekonomiska utmaningar för hyresvärdarna.
Samtidigt menar de att det finns en stor orättvisa i de ekonomiska villkoren mellan boendeformerna. Villaägare och bostadsrättsinnehavare gynnas av ränteavdrag och ROT-avdrag, medan hyresgäster inte får motsvarande förmåner.
”När räntorna steg kraftigt 2022 och 2023 subventionerade staten 30 procent av hushållens ökade räntekostnader via avdragsrätten. Detta skedde med automatik utan något särskilt beslut och kostade statskassan flera miljarder kronor. Samtidigt ligger nivån på bostadsbidraget – det stöd som främst riktas till hyresgäster – oförändrad trots stigande hyror.”
Förmånerna för dem som bor i ägda bostäder är omfattande och väl inarbetade, medan stödet till hyresgäster är begränsat och mindre flexibelt. Detta bidrar till att fördjupa den ekonomiska klyftan mellan hushåll i ägt respektive hyrt boende, menar de.
Läs inlägget här.