LEDARE | Jodå, regeringen och bostadsminister Andreas Carlson gnetar på. De gör inte för lite.
Problemet är snarare att de i alltför stor utsträckning gör fel saker och att de i alltför stor utsträckning ägnar sig åt symbolpolitik.
Alla som någon gång suttit i en ledningsgrupp eller i en styrelse har varit med om att någon, i någon fas av processen lyfter de lätt hädiska kontrollfrågorna; ”gör vi rätt saker?” och ”gör vi saker rätt?” Det vanliga svaret brukar bli att jo, vi gör nog i allt väsentligt rätt saker men behöver skruva på det ena eller det andra vilket därefter beskrivs i affärs- och handlingsplaner.
Och det är väl så svaret bör vara om man från början gjort en rimligt god nulägesanalys. Det paradoxala är att när man ställer samma kontrollfrågor i ett politiskt sammanhang blir svaret inte sällan det omvända, det vill säga partierna och de tillsatta myndigheterna gnetar på inom de ramar och mandat man fått sig tilldelade men effekten blir ändå inte den önskade, helt enkelt för att man av en eller annan orsak börjat i fel ände. Eller som man säger i Hälsingland; ”mysche oväsen och lite ull, sa kärringen som klippte grisen”.
Statsrådet Carlson gnetar på. I många stycken gör han det bra
Speglat i vårt lilla men ack så väldebatterade bostadspolitiska universum ska detta konstaterande inte nödvändigtvis ses som kritik. Statsrådet Carlson gnetar på. I många stycken gör han det bra. Därför passar jag gärna på och gör självkritik på de några av de magsura kommentarer undertecknad fällde om regeringens prestationer i den årskrönika som gjordes i Bopolpodden före jul. Den som tar sig tid att läsa igenom den katalog av initiativ och åtgärder som tagits av regeringen halvvägs in i mandatperioden kan knappast hävda att man ligger på latsidan.
Men frågan är om reformagendan har rätt innehåll? Eller kanske något vänligare formulerat, rätt balanspunkt? Tveksamt. Regeringens uttalade ambition är att ”undanröja strukturella hinder” som på sikt möjliggör ett ökat bostadsbyggande. Men fokuserar man på rätt sorts strukturella hinder?
För berörda kommuner som tänkt att en ökad befolkning ska inbringa de skattekronor som nu plöjs ned i olika typer av infrastrukturinvesteringar är det oroande nyheter
Under julhelgerna kom larm om att flygandet till de satsande industriorterna uppe i norr ökat kraftigt. Politiker i berörda kommuner uttryckte oro över att arbetskraften inte vill eller har möjlighet att bosätta sig på den lokala orten. Alltså väljer man att flyga in och flyga ut mellan arbetsveckorna. För berörda kommuner som tänkt att en ökad befolkning ska inbringa de skattekronor som nu plöjs ned i olika typer av infrastrukturinvesteringar är det oroande nyheter.
Höstens larmrapporter om minskat barnafödande har hittills endast diskuterats som en aspekt av bostadsbyggnadsbehoven här och nu. Det större problemet, att en åldrande befolkning i kombination med minskat barnafödande medför stora negativa konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen, har dock i stort sett passerat med tystnad. DN skildrade emellertid frågeställningen i ett stort reportage den 15 december. Demografen Jesus Fernandez-Villaverde menade att ”en hypotes handlar om bostadsmarknaden. Det har blivit väldigt dyrt för unga att hitta en bostad, chockerande nog gäller det även för länder som Colombia.”
Få tror att de begränsade medel som anslås till Norrlandsfonden och för hyresförluster kommer att få någon större betydelse
Det är tämligen lätt att se att båda dessa frågor smälter ned till olika typer av finansiella/ ekonomiska utmaningar för såväl producenter som konsumenter. Synar man regeringens agenda kan man notera att frågorna adresseras av de medel som anslagits i BP 25 till stöd för den gröna omställningen i norr och vidare genom den nyss presenterade utredningen om en reformering av införda kreditrestriktioner. ”Norrlandsstödet” kan ses som en stimulans på utbudssidan. Regeringens förslag på den punkten mottogs dock med besvikelse i norr. Få tror att de begränsade medel som anslås till Norrlandsfonden och för hyresförluster kommer att få någon större betydelse.
Erfarenheterna visar att när Riksbanken och Finansinspektionen sätter ned foten böjer sig politikerna
Förslagen om höjt bolånetak och en förändring av amorteringsreglerna som presenterades av trion Englund/ Hassler/ Andersson före jul har potential att ge positiva effekter på efterfrågesidan. Vi som följer debatten noterade dock att magister Thedéen på Riksbanken snabbt var ute och markerade missnöje. Vissa smärre justeringar kunde man kanske tänka sig men några större grepp, nein danke! Erfarenheterna visar att när Riksbanken och Finansinspektionen sätter ned foten böjer sig politikerna och så här långt har regeringen inte heller skickat utredningen på remiss.
Så var befinner vi oss? Vi kan helt bortse från överord som att ansvariga politiker inte begriper. Det gör de. Det är inte heller så att de ligger på latsidan. Problemet är att de i alltför stor utsträckning gör fel saker och att de i alltför stor utsträckning ägnar sig åt symbolpolitik. Så varför inte bena lite djupare i detta 2025. För egen del tänker jag börja redan i samband med nästa veckas seminarium i Stockholm: Bopol Live – på väg mot det nya normala? Politiker och talare förvarnas härmed om att det är jag som är expertkommentator.
Lennart Weiss
Chefredaktör, Bostadspolitik.se
Kommersiell direktör, Veidekke
Den privata skuldsättningen för unga vuxna och den växande familjen är ett hinder för en del att ta sig in på bostadsmarknaden.
Därför kan Boverkets rapport; ”Den fjärde upplåtelseformen” vara ett bra komplement vid nyproduktion.